Att fånga stor harr är ingen given match och ofta krävs det flera års erfarenhet innan man får så pass många större fiskar att man ser en trend. Den vanligaste orsaken till att vissa fiskare får fler och finare exemplar en sina fiskekamrater är nästan alltid att de har större kunskap när det gäller att söka fiskarnas ståndplatser. Min erfarenhet är att flugornas mönster oftast har en sekundär betydelse. Det viktigaste är att man fiskar på rätt ställen och att man inte röjer fisken genom ogenomtänkta presentationer eller oförsiktighet när man närmar sig fisken.
Stora vattensystem
En bra grundförutsättning för att ha goda chanser på större harr, på 50cm eller mer, är att man bör ha ett stort och öppet vattensystem utan vandringshinder. Ofta får man fler stora individer ju högre upp i systemen man kommer, förutsatt att inga fall hindrar fiskens vandring och att det fortfarande finns tillgång till djupare sel eller hålor. De största harrarna rör sig över vida områden under en säsong och deras revir kan vara stora.
Lysande exempel på den här typen av vattensystem är exempelvis Kaitumälven eller Lainio älv med källflödena Tavvaätno och Rostoätno. Olika vatten kan ibland ha speciella förutsättningar och jag har valt att lägga fokus i artikeln på hur man går till väga för att hitta finare fisk i ovan nämnda vattensystem.
Några säkra kort
Man kan vid rätt omständigheter hitta större harr nästan var som helst. Men om man vill göra det till en trend så gör man rätt i att skippa vissa typer av ståndplatser och i stället koncentrera sig helt på de som platser ger bäst chanser.
En bra grundregel är att välja bort grunda strömmar och sel om det inte finns längre djupfåror eller större hålor i anslutning. Fin harr behöver djupa ståndplaster där de kan vila upp sig och känna sig skyddade mellan jaktpassen. Ett av mina favoritförhållande är större och långsamt flytande sel med långgrund strand och en tydlig djupfåra, gärna med rejält överhäng och tät buskvegetation längs stränderna.
Andra givna ståndplatser är vattendragens utlopp i sel och sjöar samt även nacken där selen åter övergår i snabbare ström. Tillflöden är alltid intressanta, och väl värda en dagstur, då större harr gärna leker i mindre vattendrag. En stor harr kan vandra mycket långt inför leken och min erfarenhet är att vissa individer ofta stannar kvar ganska lång tid efter leken vilket gör en del mindre vattendrag till mycket bra storfiskvatten under framför allt försommaren.
Spana fisk
Om vädret är rätt så inväntar jag med fördel att fisken ska visa sig innan jag börjar fiska. Det minimerar risken för att man ska skrämma en större harr. Om fisken inte vakar men vattnet är klart och det finns höjder eller högre stränder som man kan se fisk ifrån så inleder jag alltid mitt fiske med att försöka upptäcka fisken innan jag fiskar på den. Chanserna att lyckas få en fin harr är betydligt bättre om man har fördelen i att veta var den befinner sig innan man lägger ut flugan. Stor harr kan vara lättstött och ett fiske på måfå kan innebära att man vadar rätt på en ståndplats eller att man råkar göra en oförsiktig presentation allt för nära en fisk. Man lär sig även mycket om hur harren fungerar genom att lägga tid på att studera deras revirbeteende.
Gruppbeteende
Det är inte ovanligt att en större harr har en eller flera följeslagare i liknande storlek. De medföljande harrarna håller ofta en viss distans samtidigt som de har sina revir i anslutning till varandras. Med jämna mellanrum sammanstrålar fiskarna och det händer att de närliggande harrarna följer med in till strandkanten om man krokar en av dem. Min slutsats är att dessa fiskar lever i ganska tighta team och jag upplever det som att risken är att man skrämmer hela gruppen om man råkar skrämma fel fisk. Var med andra ord extra försiktig och välj din utgångspunkt för presentation så att du inte riskerar att stöta en fisk nära dig när du vill fiska på en fisk längre bort. Här ser man en markant skillnad om man jämför med mindre harr som nästan alltid återvänder till samma ståndplatser efter bara några minuter.
Hitta ofiskade vatten
Det är alltid en fördel om man slipper dela fiskeplatsen med för många när man bestämt sig för att ta de stora. Det är ofta bättre att gå någon kilometer extra och hitta en plats man tror är ofiskad där man kan fiska i lugn och ro, för många fiskare på samma plats minskar chanserna att lyckas. En eller två fiskare är ofta bästa uppställningen när man ska fiska av en ståndplats. Två fiskare kan ibland vara en stor fördel, speciellt om det är klart vatten och man har möjlighet att samarbeta där den ena fiskaren agerar spejare och berättar hur fisken man vill ha rör sig. Den typen av fiske är otroligt spännande och det är alltid kul när man får dela en fin fångst med fiskekamraten.
Drillning och landning
Det är normalt stor skillnad på att drilla harr med lite storlek. När harren blir några hekto över kilot så har de ofta ett rejält segel och är mycket duktiga på att nyttja strömmen till sin fördel. Om man inte är aktiv under drillningsfasen är det lätt att harren ställer sig med perfekt vinkel mot strömmen och trycker så hårt att den kan verka orubblig. Lösningen är att ha en aktiv spöföring och hela tiden växla spövinkeln från höger till vänster sida. Harren får då aldrig chansen att ställa sig och direkt man känner att fisken börjar hitta läget så byter man vinkel och vänder fisken så att den tappar sin position i strömmen. När man lärt sig den här tekniken går det ofta mycket snabbt att drilla även riktigt stora harrar. Jag använder normalt inte håv utan försöker alltid backa upp på land och leda in fisken på grunt vatten om det är rejäl storlek på fisken. När fisken välter är det bara att lugnt gå ner, säkra fisken och kroka ur flugan. Min erfarenhet är att fisken håller sig lugn om man själv tar det lugnt. En mindre erfarna fiskare tenderar ofta att stressa och det kan ha negativ effekt på fisken som då brukar göra betydligt mer motstånd. Om man inte har möjlighet att leda in fisken på grunt vatten utan istället måste ta fisken utvadad kan landningen bli något mer komplicerad. Framför allt så tar det ofta något längre tid än om man använder exempelvis en grund strandbotten som landningsplats. När man väl får harren inom räckhåll så brukar jag varsamt lägga handen under buken på fisken och välta den på sidan. Gör man det här rätt och harrens mun är ovan vattenytan vid avkrokningen så kan man ofta hantera en helt lugn fisk som normalt blir fri på några sekunder. Känner man sig osäker och/eller stressad i landningsskedet är mitt tips att man använder en C&R håv utan knutar i nätet. Man bör alltid sträva efter att drilla fisken så snabbt som möjligt och att minimera kontakten med fisken. En bra och lättillgänglig peang är standardutrustning och underlättar alltid när man ska ta ur flugan.
Lämplig utrustning
Ett klass fem spö med flytande WF lina klarar av att hantera det mesta och om man väl har bestämt sig för att fiska selektivt efter större fisk så bör man helst inte gå ner mer i spöklass då det kan bli svårt att sätta riktig press när man väl krokar sin drömharr, speciellt om harren har möjlighet att nyttja starkare strömpartier. Jag använder oftast tafsar på runt
I flugasken
Flugorna är oftast inte det viktigaste och de flesta fiskare hittar sina egna favoriter efter några lyckade fisketurer. Jag skulle exempelvis aldrig lämna civilisationen utan någon variant av Daddy Longlegs samt min favoritfluga, Kungshammaren. Flugor som alltid fungerar är varianter av Superpuppor och Klinkhammers. Grått, gult och olivgrönt är tre färger jag föredrar. När fisken är riktigt trög är det bra att ha något litet och svart i storlek 16, exempelvis Black Gnat är ofta ett säkert kort.
Det är sällan jag fiskar långt under ytskiktet men när det väl händer är Double legs en av de flugor jag vill ha med mig.
Det finns fortfarande gott om fin harr i våra svenska vattensystem och många vatten har återhämtat sig bra det sista decenniet tack vare bättre regler och att vi flugfiskare rent generellt har blivit bättre på att spara stammen av stor fisk i våra bestånd. Jag tycker mig se en klart positiv trend där allt fler känner ett ökat ansvar under sin vistelse vid en fiskeplats med ett vilt fiskbestånd. Min förhoppning är att vi alla försöker hantera de största individerna, över 1,5 kilo eller mer, med största försiktighet så att fler av oss får möjligheten att landa en av dessa drömharrar.
