En sensommardag för 9 år sedan, på väg hem i bilen från en mindre lyckad dag med spinnspöet längts Vindelälven, bestämde jag mig för att köpa nya flugor till mitt flugspö. De gånger flugspöet hade fått lufta sig och känna smaken av sötvatten var ytters lätträknade. Allt för ofta gav jag upp direkt i tron att spinnspöet skulle locka fram de stora laxarna, vilket det även gjorde emellanåt.
Följande dag, på en fiskebutik längs norrlandskusten, införskaffade jag mig två nya flugor. På den tiden rådde det inget tvivel om att man skulle ha svarta flugor om man var ute efter lax. Hur sen flugan såg ut var mindre viktigt. Det blev således självklart för mig att följa expertisen och välja en fluga av denna färg. Den andra flugan valde jag enbart utifrån etiketten på förpackningen, som löd
”En bra basfluga för kräsna fiskar”. Att laxen är en kräsen fisk, det hade jag verkligen redan fått bevisat för mig under mina många och långa försök att lura den, så förutom den svarta flugan så blev den andra denna Thunder spey fluga. Jag kände mig nu både nöjd och redo för mitt första riktiga år i fronten. En kräsen flugfiskare med en fluga för kräsna fiskar, med ett enligt expertisen säkert kort som backup, i form av den svarta flugan.
Veckorna gick och då laxsäsongen nått sitt slut var det med halvtunga steg jag lämnade fronten för att återgå till vardagslivet. Thunder spey flugan hade varit min trogne vapenbroder, och jag kunde glatt konstatera att vi hade lyckats bra tillsammans. Tillsammans hade vi fått känna på laxens tyngd inte mindre än sex gånger, varav tre av gångerna även uppe på land. Från att ha varit en inbiten spinnfiskare så var jag nu helt förtrollad i detta fiske med flugspö. Det lilla som fanns kvar av min stupade trotjänare för kräsna fiskar var några fjuttiga hägerhackel på kroppen. Ska inte sticka under stolen att min på den tiden varierande kastteknik påverkat flugans utseende, men framförallt så var det laxen som velat slita min broder i stycken. Efter många väl utförda uppdrag fick han gå i pension för att numera vara inramad i en tavla på väggen i det rum som han till stor del var orsaken till att det byggdes - flugbindarrummet.
Efter denna sommar förändrades mycket i mitt liv. Plötsligt kretsade det mesta kring laxfisket. Jag läste och sökte om allt som rörde laxfisket, allt från kastteknik, fiskestrategier, flugor, linor, flugbindningsmaterial, ja allt som gick att komma åt. Förutom 100-tals timmar bakom såväl dator, böcker som tidningar så inredde jag även hjärtat bakom min nuvarande verksamhet, d.v.s flugbindarrummet, som även kallas för "bunkern". Ser jag nu tillbaka på åren som gått, så inser jag hur annorlunda allt skulle ha varit om jag istället valt att använda den svarta flugan istället.... Då hade nog flugbindarrummet varit ett förråd eller gästrum, mitt flugspö hade varit fullt av damm och i garaget hade det stått ett och annat nytt spinnspö. Min devis är således att valet av fluga kan ses som ett vägskäl!
Mitt intresse för fisket har inte stagnerat, utan fortsätter att växa för varje år. I "bunkern" har jag alla mina flugbindningsgrejor, min fiskeutrustning och mängder av fiskelitteratur. Då jag inte kan vara ute och fiska så spenderar jag min lediga tid med att binda såväl lax- som havsöringsflugor. Då de flesta flugorna kommer till under de kallaste och isigaste månaderna på året så förvandlar jag till och från vårt badrum till mitt eget testlaboratorium. Sittandes vid badkarskanten försöker jag skapa en realistisk ström för att testa mina flugor för att se om de blir tillräckligt bra för att locka fram de kräsna fiskarna när säsongen infaller.
För den oinvigde så är det lite förståelse för detta brinnande intresse för flugor. Det finns nog många olika diagnoser de skulle kunna ställa, men jag har hittat min grej. Om det nu var speyflugans förträffliga förmåga att lura kräsna fiskar som fällde avgörandet, det ska jag egentligen ha osagt, men den har garanterat en stor del i att jag upptäckte detta fantastiska fiske.
Hägerflugor har alltid haft en given plats i min fiskeväska, men hägerfjädern är både dyr, svår att få tag på och relativt skör. Därför binder jag idag mina speyflugor på ett lite annorlunda sätt än tidigare genom att jag har bytt ut fjädrarna från häger till strutsens små mjuka fjädrar. Strutsens fjädrar passar väldigt bra, då jag vill fiska mina speyflugor med ett mjukt och pulserande material. I och med det så kan jag även påverka flugans beteende under själva fisket genom att ändra dess storlek under hemtagningen. Genom att pausa flugan så reser sig fibrerna och flugan får en större och yvigare profil. Detta anser jag vara en av orsakerna till fiskens intresse för dessa flugor.
Bindmässigt är det ingen större skillnad mot andra hägerflugor. Jag binder mina spey strutsar uteslutande på tuber med en liten turbocona längst fram. Då får de mjuka fjädrarna en större chans att jobba även i lite mer strömsatta partier.
Här nedan kommer en phatagorva strutsspey som jag gillar att fiska med i våra humusfärgade vatten. Men jag har fler struts favoriter i mina askar som tex thunder spey, black and green och sunburst spey. Ni som gillar att binda och fiska med hägerflugor tycker jag ska ge dessa spey strutsar en rejäl chans.
Phatagorva struts
Tub: Fits x-small + medium clear.
Bindtråd: Svart
Tag och Butt: Guld mini-flaitbraid + orange wingtag fibres eller fluoro fibre.
Stjärt: Orange guldfasan topping.
Ribb: Guld mini-flaitbraid.
Kroppshackel: F.Brown färgad strutsfjäder.
Kropp: UV black Ice dubb.
Fronthackel: Svart strutsfjäder.
Kraghackel: Svart mjukt hackel, typ chickabou fjäder.
Sidor: Odlad jungel cock (om man vill)
Huvud: Guld x-small turbocona.
Gör så här
Passa ihop tubslangen och linda några varv över skarven samt lite superlim. Bind in en bit guld mini-flaitbraid som får utgöra tag. Till butten använd orange fluoro fibre eller wing tag fibres. En liten orange fjäder från guldfasanen binds in som stjärt.
Fäst in en till bit mini-flaitbraid som kommer att bli ribbing. Välj ut en lämplig strutsfjäder i färgen F.brown och dra bort fibrerna på ena sidan. Fäst in fjädern i spetsen.
Dubba sedan kroppen fylligt med svart ice dubb till skarven på tuben.
Linda strutsfjädern framåt medsols och fäst in fjädern på tom stam. Följ efter med ribbingen i motsatt riktning. Peta upp eventuella hackelfibrer som kan komma i kläm.
Ta en svart strutsfjäder och skala ena sidan ren på fibrer. Fäst fjädern i spetsen och linda några varv. Fäst fjädern på tom stam. Avsluta med ett mjukt hackel, typ chickabou eller liknande. Om man vill, så väljer man två lämpliga Jungel cock-fjädrar på sidorna. Avsluta med superlim eller valfrit avslut.
Trä på en turbocona och bränn en liten krans.
