Text: Jonas Nordigårds
Fotograf: Jonas Nordigårds & Anders Hägglund

Få saker är så triggande som en riktigt välorganiserad och spännande tävling i gäddfiske. För fjärde året i rad så arrangerades i våras Pike Challenge i Örnsköldsvik. Under två dagar och totalt 20 timmar så tävlade 23 tvåmanna lag om möjligheten att vinna äran samt en kvalificeringsplats till IGFA Inshore World Championship vid Isla Morada -Florida Keys.

Första priset, eller ska vi säga kvalificeringsplatsen till IGFA, är individuell och det är den bästa fiskaren oavsett klass och lag som får priset som har ett värde av ungefär 20 000kr. Utöver det priset finns det ett digert prisbord sponsrat av flera stora leverantörer + ett par tjusiga pokaler med "Wimbeldon"-känsla. Flugklassen har inte slagit igenom lika stort som spinn och Jerkbaitfiske ännu och i år var det bara två lag som ställde upp i kampen om att vinna flugklassen. Vi ställde upp som Team Allt om flugfiske och utmanade Team Vision om titeln i årets tävling.

Team Allt om flugfiske bestod av undertecknad och den lokale flugfiskeförmågan och butiksansvarige Anders Hägglund. Team Vision bestod av Niklas Bauer och butiksansvarige flugfiskaren i butiken över gatan, Micke Nilsson. Det var med andra ord upplagt för ett riktigt derby.

När man tävlar enligt IGFA´s regler så startar man med en så kallad Lines up där alla båtar startar gemensamt på en lång linje och starten är placerad längst in i hamnen i Övik, nästan mitt i centrum. Reglerna är enkla, man hämtar ut en mätsticka och man får enbart räkna fiskar som är 75 centimeter eller längre. När man får en "mätfisk" fotograferar lagkamraten fångstmannen med mätstickan framför sig och gäddan hängande på mätstickan i ett gälgrepp. Efter tävlingsdagens slut måste man passa en utsatt tid för Lines in och man returnerar då mätstickan samt lämnar in minneskortet i kameran för verifiering och registrering av eventuella mätfiskar. Vinnande lag är det som lyckas summera längst längd på sex mätfiskar.

Det är en mäktig feeling att starta med Lines up och det har sina givna fördelar att ha en snabb sjöduglig båt när man väljer den formen av tävlingsstart. För Team Allt om flugfiske och några andra av spinnteamen blev de förhållande uppenbara när vi inom loppet av några minuter såg de bäst rustade teamen försvinna ur Örnsköldsviksfjärden och ut mot de mest ofiskade vikarna i ytterskärgården.

Vår plan var enkel, båtens hastighet och sjöduglighet begränsade oss till lugnare och mer landnära vatten närmare startområdet och vi valde fisketid framför att riskera att blåsa inne ute på öppnare vatten.

Niklaus Bauer förbereder båten för dagens batalj.

Vårgäddorna står ofta nära land och de flesta hugger precis i vasslinjen.

Anders Hägglund styr båten med van hand.

Niklaus Bauer förbereder båten för dagens batalj.

Vårgäddorna står ofta nära land och de flesta hugger precis i vasslinjen.

Anders Hägglund styr båten med van hand.

Rating (Votes: )

Please Login Or Register To Rate This Photo Rate This Photo You Have Already Voted For This Image Rating Successfully Added Please Login Again

Comments: ()

Please Login Or Register To Leave A Comment

Dagen hade en intressant början, under en inspektionsrunda på Niklas fina båt innan start så höll jag på att trilla i sjön när jag skulle balansera tillbaka på en av landningskajerna, minuten senare hämtar jag ut mätstickan nummer 13. Vi har bestämt oss för att koncentrerar vårt fiske till en lång och ganska grund vik med täta vassruggar på båda sidorna. Vi når viken på en halvtimme och redan på väg in ser vi att det är mycket aktivitet i vassen. Det är gäddor som leker och vi vet att det finns gott om fisk på vår fiskeplats. Taktiken är enkel, fiska nära land och börja gärna hemtagningen en bit in i vassen om det är möjligt. Vi har valt att använda flytlina och vanlig taperad tafs med en fluorcarbon eller en wiretafsspets beroende på vilken gång vi vill uppnå på flugorna. Har man exempelvis en fluga med mer flytkraft kan en wiretafs vara att föredra då den hjälper flugan att gå under ytan medans det är omvänt med rena flashflugor som får en mer svävande gång om man använder fluorcarbon. Gäddfisket i Örnsköldsvik är mycket bra och jag och Anders hade fiskkänning redan i första kasten. Inom loppet av en timme har vi bränt åtta gäddor vilket givetvis är oacceptabelt då det är tävling. Fiske handlar mycket att tro på sig själv och att hitta rätt gång och hastighet för dagen. Börjar man tvivla är risken att man tappar fokus på fisket och det är de gångerna som man kan missa ett mothugg eller börja tappa kastfrekvens, det är flugan i vattnet som gäller om man ska maximera sina chanser. Vi är båda luttrade fiskeguider med fullt fokus trots missade fiskar. Som tur är hinner vi inte mer än nämna otursstickan innan första gädda är bärgad. Det är ingen mätfisk men det är en skön feeling att ha en fisk i båten och vi fortsätter fisket med nyvunna krafter. Vi landar fem-sex gäddor under förmiddagen och sen tar vi en tidig lunch vid elva tiden. Det extremt viktigt att äta rätt tid och inte slarva bort den bästa fisketiden på fika eller lunch. Min bild är att tiden mellan 13:00-16:00 är hetaste tiden på dygnet och redan vid 12-tiden börjar normalt fisket bli bättre.

Under lunchen gör Anders ett fynd som förklarar förmiddagens missade fiskar... en klase bananer - katastrof! Alla luttrade båtveteraner vet att "Bananer i båten" för otur med sig och de ska av tradition kastas över bord. Men vi är lagom vidskepliga och väljer att äta upp "oturen" istället.

Inte helt oväntat blir fisket plötsligt klart bättre vid halvettiden och vi drar i rask takt upp ett gäng gäddor. Vid tjugo i ett har jag ett "dubbelhugg" på g då två större gäddor slåss om att ta min fluga i ytskicktet. Oturen är uppäten och till min stora glädje är det den större av de två som tillslut slukar flugan med ett distinkt hugg. Jag står i fören och har ansvar för ankringen och givetvis får gäddan för sig att gå under båten och runda ankartrossen... I ett spänt ögonblick är jag övertygad om att jag ska få landa fisken med bruten topp då linan är snodd runt repet och toppöglan på det kraftigt böjda spöt är inom decimetern från att nudda ankarrepet. Som tur är så är Anders en vaken herre och han räddar katastrofen med ett snabbt och säkert ingripande. Minuten senare håvar vi dagens första mätgädda, den är 85 centimeter och i god kondition. Efter några snabba bilder återutsätter vi fisken som efterlämnar sig ett spår av gäddrom i båten. Team Allt om flugfiske är med i matchen och i sann tävlingsanda ringer vi ett samtal och stressar Micke och Nicke i Team Vision. De har fått några gäddor men vi leder i längd.

Dagen flyter på och timmen senare missar vi ankringen på grund av det uppgrumlade vattnet som var följden av ett åskoväder natten innan tävlingsstarten. Plötsligt inser vi att vi är på en meters djup och det bildas flera dymoln på botten när vi skrämmer tre-fyra gäddor som vi kommit för nära. Vi svär i tysthet över missen och Anders gör ett försök i riktning mot hållet där den största simmade iväg. Anders bedömer det till att ha varit en gädda på runt 90 centimeter och spänningen stiger när han långsamt låter flashflugan sväva fram mot båten. Till vår förvåning får han en chans och gäddan gör en attack mot flugan bara åtta meter från båten. Det blir ett rejält spöböj när gäddan gör ett bestämt utfall mot djupare vatten. Det ser bra ut och jag fattar håven för att vara beredd när gäddan kommer in. Plötsligt vänder fisken och flugan lossnar. Dekadensen sprider sig som ett virus i båten, det är inte ok att bränna mätfiskar när man tävlar. Vi tar nya tag och lyckas ta ett gäng gäddor där vi ankrat samt på några andra heta platser men tyvärr ingen mer som är mätbar. När vi glider in i hamn för Lines in har vi dragit ett 20-tal gäddor, vilket får anses som helt ok för första dagen. Team Vision har fått fler mätbara fiskar och ligger före oss men vi har i alla fall längsta fisken och ligger sexa totalt som plåster på såren.

Den andra dagen är vädret fortsatt stabilt och det är ett laddat gäng med gäddfiskelag som bränner iväg när starten går. Vi tror på vårt val av fiskeplats och beslutar oss för att kopiera gårdagens fiskerutt även den andra dagen. Det var gott om gäddor i våra vikar och vassruggar och bara turen är med oss tror vi på möjligheten att lyckas få fler mätbara fiskar under dagen. Överlägset bästa flugan föregående dag var en flashfluga som jag kallar Sunset Surprise som är bunden med koppar och silverfärgat flashabou samt med några strån latteral scale. Jag nyttjade kvällen efter första tävlingsdagen till att utöka sortimentet med några nybundna flugor då jag slet ut den enda jag hade med mig under eftermiddagen. Även Anders band en egen variant i likande färgschema som snabbt visade sig framgångsrik när vi nådde första fiskeplatsen. Vädret var marginellt gråare under förmiddagen men det var lugnt och vattnet var lite klarare än föregående dag. Anders får några gäddor innan jag har känning och plötsligt piper telefonen till. Jag kolla läget och upp poppar en bild på Niklas med en kanonfin gädda på 96 centimeter... Nu ligger vi lä både längd och antalsmässsigt och vi blir extra triggade av den nya situationen.

Tyvärr är fisket lite trögare och vi har inte riktigt lika många landade gäddor i båten när vi tar lunch. Fisket flyter på men det är inga fler mätgäddor som visar sig. Jag tar en titt på klockan, den är 14 och jag noterar att barometertrycket plötsligt har fallit en pinne. Vi har haft ett stadigt lufttryck på 1013hpa hela tävlingen men nu blev det 1012hpa. Det innebär att det är ett perfekt läge att förflytta sig. Oftast är det meningslöst att fiska innan barometertrycket planar ut eller helst stiger igen. Efter en stunds sökande hittar vi en lång och grund vassbukt i direkt anslutning till ett bredare sund och vi bestämmer oss för att koncentrera vårt fiske till den här platsen resten av dagen. Halvtimmen, och några mindre gäddor senare, kliver det på en finare fisk på mitt spö och jag känner direkt att det är något annat än dagens mindre gäddor.

Den här gången är det inget slarv och Anders lyfter snabbt upp ankaret och gör sig beredd med håven. En stund senare är tävlingens andra mätgädda landad och vi kan addera 79 centimeter till vår totallängd som nu uppgår till 164 centimeter. Vi känner att vi är med i tävlingen igen och hoppas nu på att vi ska kunna få någon mer gädda och kanske knipa en ännu bättre placering när det är dags för prisutdelning.

Tyvärr är det inga fler större gäddor som vill vara med men vi är ändå nöjda med vår insats som leder till en total 6:e plats när vi mäter in vår fångst. Team Vision glider in minuterna efter oss och de har haft ett kanonfiske utomskärs. Både Micke och Nicke mäter in totalt fem gäddor var och det blir snabbt tydligt att de kommer att gå vinnande ur tävlingen.

Vi riktar ett stort grattis till vinnarna som vann med imponerande 523 cm och tackar arrangörerna för en mycket välplanerad och proffsigt genomförd tävling. Nästa år ska vi försöka spänna musklerna lite till och ta upp kampen om vinnarpokalen.

Läs mer om tävlingen och hur man anmäler sig på www.pikechallenge.com.

5 tips för båtfisket.

• Håll koll på när och hur båtkamraten kastar och anpassa alltid kasten efter den som kastar först så minimeras risken för linkollisioner.
  
  
• Är det trångt i båten eller mycket man kan fastna i så använd linkorg, det minskar risken för irriterande linstopp.
  
  
• Köp en riktig håv. En bra och modern gäddfiskehåv ska ha stor diameter och har helst gummerat och knutfritt nät. Det fungerar givetvis bra med gälgrepp men ska man tävla så är tid fisketid och den där extra minuten man vinner på håven kan vara avgörande, speciellt dagar med begränsade huggperioder.
  
  
• Ankra alltid upp om det är stor fisk på kroken, Ankarlinan är ett onödigt hinder.
  
  
• Ha snabb tillgång till en bra och lång avkrokningstång så ni enkelt kan lösgöra all fisk. Om kroken sitter djupt så ta ett gälgrepp, det öppnar upp gapet och ger en perfekt översikt. Sitter kroken komplicerat runt gälbågen så ta ut flugan bakvägen och kapa linan.

Text: Jonas Nordigårds

Bilder: Jonas Nordigårds

När vi lämnar Helikopterplattan i Nikkaluokta och stiger mot högre höjder öppnar sig en fantastisk vy med Kebnekaisemassivet i bakgrunden. Området runt Sveriges högsta berg erbjuder enorma fiskemöjligheter i en helt enastående vacker högalpin miljö.  Dalgångarna vid Levas, Vistas, Kaitum och Teuvsa är några av de ställen som man snabbt når med Nikkaluokta helikopterplatta som utgångsläge. Det finns ett näst intill obegränsat antal små sjöar och jokkar som sammanflätas och rinner ut i de större vattendragen och med undantag från ett antal rödlistade vatten kan man säga att de flesta vattnen erbjuder antingen bra eller i bästa fall helt sagolik fiskechanser.

Helikoptern svävar fram mellan bergstopparna och under oss passerar vi det ena heta vattnet efter det andra. Det är vecka 27 så vi är ute tidigt på säsongen. Det är en chansning som vi tror ska ge bra utdelning då det varit en snöfattig vinter och vi är bland de första som fiskar i o. Vi flyger runt fem mil och passerar enbart ett par tält som ligger relativt inblåsta vid en liten sjö på nästan tusen meters höjd, vår feeling är att fiskarna som valt att lägga sig där har rätt tuffa förhållanden. Det är stor skillnad på vädret när vi kommer ner mot vår lappstuga som ligger väl skyddad i en dalgång på runt 600 meters höjd. Vid fiske på högre höjder är val av lägerplats mycket viktigt då det alltid finns risk för extremt dåligt väder.

I år har vi valt Kaitumdalen som utgångspunkt för vårt fiske och planen är att vi ska reka ett antal nya sjöar och strömvatten som alla har någon form av förbindelse med Kaitumälven. Vi befinner oss uppströms Tjirtjam och hoppas att på ett varierat fiske med goda fångster av både harr, öring och röding. Vissa av de mer högalpina sjöarna har vi redan erfarenhet av från ett vinterfiske några år tidigare  och vi vet att vi har utmärkta chanser på riktigt bra fiske om vi träffar rätt tidsmässigt.

Vi glider in mot landningsplatsen och jag tar några snabba bilder över älven med poolfilter på kameralinsen. Har man en bra kamera innebär bilderna av älven att man får en utmärkt djupkarta som man ofta får stor nytta av när man letar grynnor och djupkanter att fiska av i älven. En älgtjur som betar utanför stugan betraktar oss förvånat innan den gör ett kast och försvinner in i den täta fjällbjörksvegetationen, det råder ingen tvekan om att vi bor mitt i vildmarken. Helikopterpiloten sätter vant ner oss vid stugan och humöret är på topp när vi lastar ur utrustningen. Årets fiskegäng består av fiskeentusiasten Magnus Larsson från Malmö, Uffe och Einar från Vildmarksservice AB i Kiruna samt undertecknad som är en glad Malungsbo.

Stugan ligger insprängd mellan några högre bergstoppar och nu återstår bara att få ordning på grejerna innan vi kan ge oss ut på dagens första fisketur. Många av de platser vi tänkt fiska av är ganska begränsade så vi har valt att dela på oss och reka varsin del av en jokk första dagen. Jag och Einar ska undersöka övre delarna samt en sjö och packar några rejäla baguetter och lite dryck i en ryggsäck. Vädret är mulet men det är uppehåll och relativt skönt väder med lite vind. Vi anpassar klädseln för en längre promenad och beger oss norrut.

Efter någon kilometers stigning har vi lämnat fjällbjörkarna bakom oss och vi tar oss snabbt fram i den kala högfjällsterrängen. Tankarna far fram och tillbaka och vi spekulerar i om det blir öring eller röding som blir vår första fångst? Vi vet att det finns möjlighet till båda delar så det handlar nog mest om huruvida rödingen är i farten eller ej om de ska dyka upp på menyn den här dagen. Öringen är enklare att få kontakt med så de räknar vi kallt med att få känna på pulsen. Jokken har bitvis skapat ett ravinlandskap med branta kanter som vi vandrar längsefter på vägen uppströms. Det är en perfekt terräng för att ta höjd och spana in de finaste djuphålorna längs vår väg. Fiskesuget är stort när vi passerar det ena drömstället efter det andra men vi har redan bestämt oss för att vandra ett par timmar innan vi börjar fiska oss hemåt. Vi håller oss till ursprungsplanen samtidigt som vi otåligt spanar på klockan.

När vi börjar närma oss slutpunkten, som ligger en bit upp längs en sjö, har vinden börjat friska i och vi inser att det är lika bra att skippa sjöfisket den här dagen. Vi söker oss istället till sjöns utlopp som ligger mer skyddat och vi hoppas att vinden ska ha tryckt in lite större fisk till den platsen. Vi tar en paus och äter en bit samtidigt som vi bevakar det lugnt flytande utloppet. Ett par fiskar visar sig i strömkanten och vi delar upp oss och provar lyckan.

Ett par tre landade halkilosöringar senare börjar vi röra oss nedströms. Den övre kilometern ger inga rekordfångster men efter ett fall en bit på väg bildas två större pooler med bra bredd och ett djup som triggar upp pulsen. Vi beslutar oss för att koka en kanna kaffe och låta poolen få presentera sig i lugn och ro innan vi inleder vårt fiske. Skillnaden mellan succé och misslyckande kan ofta vara hårfin men det är helt klart att chanserna att lyckas är betydligt större om man vet vad man fiskar efter istället för att fiska i blindo. Halvtimmen senare har vi spanat in ett par finare öringar som visar sig regelbundet. Det har också börjat kläcka en större dagslända och vi anpassar våra flugor efter det som bjuds på menyn.

Den största av de två öringarna har placerat sig mitt i strömfåran tio meter från poolhuvudet i den större av de två poolerna. Jag bedömer fisken till att ligga på runt två kilo och det är att betrakta som en mycket fin fisk i den lilla fjälljokken vi just nu fiskar av. Jag håller låg profil och placerar mig lite snett uppströms fisken. Det är mycket viktigt att hitta en position som man känner ger maximal flyttid på flugan. En stor fisk kan ofta vara väldigt lättstött och jag ser gärna att jag kan presentera min torrfluga ostört och med goda marginaler både upp och nedströms fisken jag vill fånga. Ett kast senare ser jag den guldbruna öringen stiga mot flugan… och missa. Ett par luftkast senare är flugan i position igen. Vad gick snett? Jag hinner knapp formulera tanken innan jag får en ny chans. Den här gången är det kontakt men efter två tunga spögungningar så släpper fluga. Det var den det, jag inser att den fisken är körd för den här gången och vinklar mitt kast mot den mindre öringen som fortfarande vakar regelbundet. Den här gången funkar allt som det ska och efter någon minuts fight har jag landat en guldbrun och mycket vacker fjällöring på strax över kilot.

Rating (Votes: )

Please Login Or Register To Rate This Photo Rate This Photo You Have Already Voted For This Image Rating Successfully Added Please Login Again

Comments: ()

Please Login Or Register To Leave A Comment

Vi fortsätter nedströms och trots att jokken efter de större poolerna inte är bredare än fem-tio meter och kokar av snabbforsande vitvatten så bjuder jokken på flera öringar på uppemot kilot. Det är först när vi når nästa fall som fisket försämras och plötsligt har bäcken förvandlats till en ren barnkammare där det verkar omöjligt att få annat än två-tre hektos öringar. Det är några kilometer kvar till utloppet i Kaitum men den sträckan väljer vi att utforska en annan dag. 

Första dagens promenad gav mersmak och efter att vi fått känna på några Kaitumharrar innan vi gick till sängs beslutade vi oss för att fortsätta på inslagen linje och bege oss av på en ny dagstur. Eftersom vi sen tidigare besökt området på vintern var vi väl medvetna om ett antal sjöar som håller fina bestånd av både röding och öring och nu är det äntligen dags att få utforska sjöarna sommartid. Det är viktigt med bra proviant om man skall orka en heldag på fjället och efter att vi fyllt vår dagspackning gav jag, Einar och Magnus oss av med bestämda kliv som man kan misstänka skvallrade om våra uppskruvade förväntningar.

Några vandringspauser senare passerar vi det sista krönet innan vårt första mål. Vädret är bra och miljön är absolut fantastisk. Vi befinner oss på en platå i gränslandet mellan de högalpina bergstopparna och de storslagna landskapsvyerna som följer dalgångarna omkring oss. Framför oss breder en något krusad fjällsjö ut sig och just nu känns den här platsen som det närmsta man kan komma en flugfiskares paradis. Einar är steget före och erbjuder oss snart en kåsa nybryggt kokkaffe. Medan vi njuter av kaffet söker våra blickar av sjön efter någon form av aktivitet, men inget visar sig i ytan.

Det blir ett fiske i blindo och vi försöker med både streamers och torrflugor utan framgång. Tillslut blir det en kombination av tur och erfarenhet som avgör vår fiskelycka. Jag har placerat mig högt upp på en sten för att kunna se så mycket som möjligt med mina polaroidglasögon och plötsligt ger placeringen mig utdelning när jag tydligt ser en finare röding kryssa i bottenskiktet på sjön. Det är djupt och jag väljer att försiktigt ta in min lina och sätta på en guldskalle istället. Jag väljer en gammal storharrfavorit, Europa 12 med guldskalle, och hoppas att den ska ge utdelning. Jag gör ett kast som presenterar flugan med ett lätt plopp några meter framför rödingens färdriktning. Jag ser en svag reaktion på fisken men inget utfall. Flugan sjunker långsamt till runt en och en halv meters djup innan jag väljer att göra ett längre drag i linan. Flugan stiger mot ytan och rödingen reagerar blixtsnabbt genom att stiga mot flugan. Det är olidligt spännande att se fisken stiga flera meter innan den till slut tar min fluga med ett distinkt hugg. Vilken glädje! Första rödingen är krokad och jag skiner upp som en sol. Till min stora lycka hänger den vackert rödtecknad fisken med hela vägen. Rödingen väger strax över kilot och jag får några fina trofébilder innan rödingen återfår sin frihet.

I samband med fajten och återutsättningen utspelar sig ett fenomen jag sett några gånger förr och som alltid är lika förundrande. Det är en till röding som följer den krokade fisken till landningstillfället och som sen väntar i närheten. När den återutsatta rödingen simmar ner till botten och ställer sig och vilar simmar den andra fisken förbi och fortsätter sen sitt födosök. Det intressanta är att fisken är ostörd och Magnus kan direkt börja fiska på fisken som snart visar intresse för hans fluga.

En stund senare har vi landat en hand full fina rödingar och äventyrslustan slår till igen. Det finns ytterligare en sjö bara några kilometer bort som var bästa sjön när vi var i området på vinterfiske. Om fisket är så bra här så måste det vara ännu bättre därborta resonerar vi och styr våra steg mot en ny horisont.

Givetvis slår vädret långsamt om på vägen mot vårt mål och det lilla fönstret av perfekta förhållanden är som bortblåst när vi väl är framme. Vi har plötsligt en kallare och mycket starkare vind att brottas med och ingen röding visar sig mer. Halvägs runt sjön får vi i alla fall ett par hyfsade öringar varav den ena utgör dagens lunch. Vi beslutar oss för att vända hemåt och hoppas att väderförhållande är bättre på lägre höjd. En god middag och kvällsfiske i Kaitum blir nästa mål.

När jag vaknar nästa dag hör jag till min stora lycka ingenting annat än några försiktiga andhämtningar från mina fiskevänner. Vädret är lugnt inser jag! Jag tittar ut och fjällbjörken som vajat utanför fönstret de andra dagarna är nu helt still och solstrålarna utanför ger extra liv åt lövverket. Det är kanonväder och utanför breder den spegelblanka Kaitumälven ut sig i full prakt.

En stund senare är det ett laddat gäng som korsar älven med båt, idag skall det fiskas harr och vi har fler heta utlopp och djupfåror att fiska av än vi kommer klara av de närmsta dagarna. Vi börjar med att vandra uppströms en jokk. Många gånger kan man få mycket stor harr i de nedre sträckningarna av jokkarna bara de håller tillräckliga djuphålor. Den här gången är det fel form på jokken men några hundra meter uppströms hittar vi alla fall ett hål som är tillräckligt djupt och har en lockande struktur. Jokken gör en nittiograders böj och vattnets stranderodering har gjort så en fjällbjörk har vikt ner sig rätt över djuphålet vilket ger perfekt skydd åt en större fisk samtidigt som det bör förse den lyckliga revirhållaren med mycket bonusföda. Jag knyter på en av mina stora torrflugefavoriter, Kungsahammaren. De första kasten händer ingenting men så får jag under flugan lite längre under björken och då bryts plötsligt  ytan av ryggen från en mjuka rullande fisk.
– En stor öring?! Fisken markerar bara och missar flugan helt. Jag är osäker på vad det var för fisk och lägger mitt nästa kast med en obesvarad fråga gnagande i bakhuvudet. Spänningen stiger och det är helt klart att det är en finare fisk då den uppenbarligen är väldigt noga med presentationen. Björkens läge i kombination med en stark strandnära ström gör det svårt att komma i exakt rätt läge med flugan. Några kast senare hittar jag rätt och flugan försvinner i ett minimalt vak. Jag sträcker upp och det är stumt. Fisken har uppenbarligen bestämt sig för att hålla sig på djupet och använda sin vikt och strömmen för att ge mig maximalt besvär med landningen. För att vara ett så litet vatten bjuder fisken på utdragen fight och jag är länge säker på att det är en fin öring jag tampas med. När jag väl får in fisken på grundare vatten ser jag att det är en harr på strax över halvmetern som har gjort mig den äran och det är med stor vördnad jag tar den vackra fisken i min hand.

Vi följer jokken ner till Kaitum där jokkens deltastruktur byggt upp ett rejält grundflak. Första harren tar efter bara någon meters fridrift och efter att den fisken är landad upplever vi ett fantastiskt fiske med ett större antal fina harrar i hamn. Vi har en fortsatt storslagen fiskedag i Kaitum men den fina harren i jokken förblir dagens största harr. Någon dag senare flyger vi hemåt och som en sista salut till vårt gemensamma fjälläventyr ger oss Kebnekaises fjällmassiv återigen en imponerande och oförglömlig minnesbild innan vi återvänder till civilisationen.

Information:

Vi åkte v.27 vilket är ett klart vågspel då det är risk för höga vattenflöden. Vill man vara säkrare på bra vattenföring är min bild att det är bättre att planera v29-v34 i de här regionerna.

Vill ni boka en liknande resa med guide rekommenderar jag www.vildmarksservice.com

Vill ni göra en resa på egen hand och vandra och bo i tält bokar ni flyget genom www.kallaxflyg.se