Text: Kim Hagström
Foto: Field & Fish, Frida Larsson, Ulf Blomqvist


Funktioner/Detaljer

Det första som slå mig när jag plockar upp jackan är hur fin finish det är på den. Det är en mycket välgjord jacka där tejpningen är mycket snyggt gjord. Det är faktiskt sällan man ser det även hos betydligt ”kändare” märken inom outdoor.

För övrigt är det en jacka med gott om plats för prylarna. Jackan har två stycken relativt djupa bäljbröstfickor med magnet stängning samt två innanpåliggande napoleonfickor med vattenavvisande dragkedjor. Inne i jackan finns det två stycken nätfickor, en med dragkedja och en öppen.

Jackan har en välkonstruerad huva med dubbla justeringar, som formar sig bra efter huvudet även utan keps på. Skärmen på huvan är förstärkt med styvare interlining som gör att man får en stadig skärm som inte hänger ner över ansiktet.

Det sitter en kardborrejusteing i ärmsluten och en lycramudd på insidan för att hålla vind ute. Det som är lite unikt med jackan är att man har valt att sätta en, som i outdoorbranschen kallas, snökjol i jackan. Alltså en tygmudd med siliconresår i midjan för att jackan ska greppa bättre runt vadarna. Detta gör att jackan inte kasar upp och att kalla vindar inte kan smita in underifrån. Hade man konstruerat den lite annorlunda så hade man kunnat få med att den kunde hålla vågor utanför när man står på kusten och fiskar, men det är en något för stor öppning för att garantera detta.

Jackan har en inbyggd spöhållare som underlättar flug och tafsbyte ute i älven.

Material

Tyget i jackan är ett 3-lagers tyg med ett Evertek membran. Evertek är inget material som jag känner till sedan tidigare så jag vet mycket lite om teknologin bakom detta. Det är dock ett mycket smidigt tyg och backingen på baksidan ger en känsla av ett softshell tyg, vilket jag tycker är bra. Det gör att jackan sprider kondensen bra och får membranet att andast ut bättre. Man kan även använda jackan med bara t-shirt under utan att få en obehagskänsla, det känns ungefär som att ha en tröja på sig. Detta är ett stort plus. Tyget är lätt och mycket tyst för att vara 3-lager. Nu har jag bara använt jackan under havsöringsfiske samt vadande gäddfiske under hösten, så jag har inte fått chansen att testa andningsförmåga ordentligt. Men på de turer som jag har använt jacka så har den varit mycket behaglig, både med en tjock vaddjacka (Loop Steamer) samt med fleece och underställ under jackan.

Funderingar/Synpunkter

Jag hittade bara några få saker som kan vara frågetecken och som eventuellt skulle kunna förbättras. Som jag nämnde tidigare så är det konstruktionen på ”snökjolen”. Hade man gjort en hel knäppning av kjolen så hade man tillfört ytterligare en dimension/funktion på den. Lite synd. Magneterna på bäljfickorna kunde också varit lite starkare. Lycra muddar i ärmsluten. Det är bra för att hålla vind ute, men de kyler lätt om när de blir blöta, samt att det kan bli trångt och obekvämt om man har en tjock jacka under och kanske dessutom vill tränga in ett par vantar under jackan också. Det sista är att napolenonfickorna känns något djupa. Risken finns att flugaskar glider ut och lägger sig i armhålan när man kastar, vilket kan vara ett irritationsmoment. Men det bör nämnas att det inte har hänt mig under mina testturer, fast då har jag inte varit ”fullt lastad” med prylar heller.

Sammanfattning.

Pro Guide Jacket är en mycket välgjord jacka som sitter bra på kroppen och har gott om lastutrymme. Det känns att detaljerna är genomtänkta även om det fortfarande finns utrymme för finjusteringar. När dessutom priset ligger långt under kvaliteten och känslan i jackan så blir man väldigt positivt överraskad.

Pris: 199€
Vattentäthet: 10 000 mm
Andningsförmåga: 10 000 gr/M/24H
Jackan finns även i färgen brun 

Läs mer om jackan på Field & Fish hemsida: Direktlänk 

Snacka om testen och jackan med Edgemedlemmarna i diskussionstråden i vårt forum: Direktlänk


Redaktörens kommentar:
Jag har själv använt ett eget exemplar av jackan flitigt i sommar och stödjer testarens positiva omdöme samt kommentarer om möjliga finsjusteringar. /Jonas Nordigårds - Edgeflyfishing.com

G Loomis NRX 13' #8-9 (1568/9-4)

Text: Bernt Hellgren
Foto Bernt Hellgren & Hans Sandblom

Beskrivning

Klingans bakgrund kortfattat:
För mer information om tillverkningsprocesser och material, se mitt test på G. Loomis NRX 10' #9.

Klingans utförande och vikt:
Likt övriga spön i NRX-serien så består 13-fotaren av fyra delar. NRX-klingorna en matt yta, likt classic GLX-serien, som ger väldigt begränsade ljusreflektioner. Man kan nästan tro att kolfibern är helt obehandlad. Nu ett drygt halvår efter att spöna släpptes har mina ögon helt klart vant sig vid de blå lindningarna mot den  mattsvarta klingan. Den blå färgen bryter av det svarta på ett väldigt trevligt sätt.13 fotaren är otroligt lätt och upplevs nästan som någon leksak innan man vänjer sig vid vikten. För mig var det inga problem att fiska länge och intensivt med sjunklinor utan att känna mig sliten i rygg, axlar eller armar.
 

Det tog en hel eftermiddag innan det verkligen lossnade, men jag ångrar inte att jag gav spöt den eftermiddagen. Spöt är väldigt snabbt och styvt, jag upplevde det bra mycket snabbare än mina stingerspön (14 & 15'1). Även om det är ett snabbt och styvt spö var det absolut inte ”påkigt” utan tvärt om, väldigt känsligt. Timingen är ytterst viktig när man kastar, speciellt vid enbart ett lägg. 

Spöt testades med 4 olika klumpar, GL I/S2/S4 (12,3 m & 32,2 g), F/H/I (12,3 m & 31,6 g), GL Int (12,5 m & 41 g) samt SA Atlantic Salmon F/S3 (12,1 m & 39 g). De tyngre linorna rullades på för att se om klingan orkade bära såpass tunga linor. Ingen av linorna var något som helst problem för spöt även om det är specifierat för 32 gram. Linorna som funkade absolut bäst var GL I/S2/S4 samt SA F/S3, båda dessa var en fröjd att gå med.

När jag vevade på runningline på den relativt lilla rullen som jag använde till spöt så trodde jag att jag skulle klara mig med 23 meter utan några problem. Men allt eftersom att veckan gick och jag kom allt bättre överens med spöt så kröp också backingen närmare att rullas ut och användas som runningline. Och i slutet på veckan hände det flera gånger att jag drog ut en halvmeter backing och ändå fick runninglinen att smälla mot klingan när linan rullade ut. I själva kastögonblicket så känns det lustigt nog inte som man laddar upp för ett ruskigt långt kast, men plötsligt dimper flugan ner långt där borta ändå. Det är helt klart väldigt ansträngningslöst att kasta långt med spöt. Som mest hade jag 37,5 meter lina ute om man räknar från rulle till fluga.

Eftersom att spöt bara är 13 fot långt så är det busenkelt att lyfta sjunkklumpar i flera dagar utan att bli trött. Och lustigt nog var det väldigt enkelt att kasta GL I/S2/S4 utan några som helst mellanlägg. Jag hade gissat på att en 13 fotare skulle på grund av längden skulle ha lite problem med att dra upp och vinkla en över 12 meter lång sjunklina. Men icke, även i väldigt långsamt vatten gick det utmärkt.

Då det var ordentligt högt och kallt vatten under veckan gick jag enbart med stora (7-10 cm) rejält dressade och förtyngda flugor. Detta var sannolikt en av anledningarna till att det tog lite extra tid att komma in i kastandet med spöt. Flugor med stora kinahattar är ingenting jag rekommenderar för spöt, men annars är det inga problem med att kasta stora och tunga flugor.

Hur som helst så upplevde jag drillningarna med NRX'et som kontrollerade och trygga. Spöt jobbar lugnt och fint mot fisken och man har god kontakt så att man känner på ett ungefär vad fisken håller på med. Spöt jobbar verkligen ända ner i handtaget vid drillning och tröttar fisken ganska snabbt om man väljer att ta i lite grand under fighten.

Slutsats:

Jag vill även tacka Lars Terkildsen på Mörrum All Fly för att han ställde upp med att skicka sitt eget NRX 13' för att jag skulle ha ett spö att testa tidigt i vintras.
 

- Spöt är relativt svårkastat och är sannolikt ingenting för en nybörjare på tvåhandsfiske.

- Prisklassen är relativt hög, men kommer man att använda spöt några år så är det väl värt pengarna.

+ En av de främsta fördelarna är spöts lätthet som gör att man klarar längre och tätare pass i älven.

+ De långa kasten utan att man behöver ta i för kung och fosterland.

+ Enkelheten med att lyfta sjunklinor.

+ Det breda spektrat av linvikter som spöt klarar.

+ De goda drillningsegenskaperna.

+ Jag tror att det är väldigt svårt att ”växa ur” spöt, sannolikt kan man växa bra länge med detta spö.

Följ diskussionen om testen av spöt i Edgeflyfishings forum: Direktlänk

Beskrivning

Klingans bakgrund kortfattat:

Sedan kolfiberns intåg i flugfiskevärlden har man hela tiden strävat efter att få fibrerna styvare, lättare och starkare. Med den nya NRX fibern tycker utvecklarna på G. Loomis att man har tagit ett jättekliv i tillverkningsteknologi, denna nya fiber ska vara bra mycket lättare och styvare men samtidigt även mer hållbart.
 

Klingans bakgrund utförligt, för den som är lite mer instresserad:

Den stora skillnaden är hur klingorna byggs är egentligen själva bindprocessen av fibrerna. Som det framgår av spöseriens beteckning (NRX) så används Nano-Silica i epoxyblandningen för bindmaterialet. Eftersom att Nano-Silica ger en väldigt stark bindning av kolfibrerna kan man använda lättare, styvare och mer kompakta fibrer än vad som tidigare varit möjligt utan att klingan blir skör och bräcklig. Förutom att ge klingan lätthet och styrka ska bindmedlet även göra klingan mer tålig mot stötar, slag och värmeväxlingar.

När man tillverkade GLX serierna användes endast en mandril (mandril är stången som själva kolfiberduken lindas runt, en sorts mall kort och gott) för hela klingan, därefter skar man isär den rullade fibern till önskvärt antal bitar. För NRX använder man en mandril per spödel. Eftersom att det är enklare att ”baka” kortare bitar kan man göra det med högre precision och på så sätt bättre garantera spöts egenskaper. Den högre precisionen medför också att man kan ersätta enbart en del av ett spö utan att det sedan beter sig som ett helt annat spö.

Passformen mellan delarna på detta spö är den bästa jag upplevt, sannolikt har det med de uppdelade mandrilerna att göra.
 

Klingans utförande och vikt:

G. Loomis har valt följa dagens standard och låta spöt bestå av fyra delar. 

Precis som de klassiska GLX-klingorna har NRX-klingorna en matt yta som ger väldigt begränsade ljus-reflektioner, man kan nästan tro att kolfibern är helt obehandlad. 

Jag har läst många reaktioner över att man tycker att de blå lindningarna inte matchar klingan, men lindningarna gör sig mycket bättre i verkligheten än på bild. Det kan ju också vara som så att bilderna jag sett på spöt har smält sig in i mitt medvetande och nu när jag ser lindningarna i verkligheten tycker jag att dom passar spöt väl. Gillar man den råa oborstade looken på de klassiska GLX-spöna så gillar man med största sannolikhet NRX-spönas utséende. 

Jag har ofta retat mig på att spön brukar anges i totalvikt, detta säger egentligen inte mycket om hur man upplever spöts vikt. Vissa spön har handtag med ganska kompakt kork samt fighting butt och rejält rullfäste men ändå väldigt lätt klinga. Andra kan ha supertunna rullfästen, litet handtag med en nästan obefintlig butt. Därför har jag valt att väga upp de enskilda delarna och för att ha något att jämföra med så har jag även vägt ett G. Loomis NativeRun 9'6'' klass 7. Jag har även valt att summera vikt utan bottendel, då bottendelen knappt får någon rörelseenergi vid kast som gör att dess vikt upplevs som tyngre.
 

Vågen jag har använt väger dessvärre enbart i hela gram annars hade jag gärna haft med en decimal. 

Slutsatsen man kan dra av denna tabell är att NRX klingan är extremt lätt med tanke på att handtaget med sin HD-kork faktiskt är ganska tungt, sedan kan man misstänka att NRX spöt har styvare topp och djupare aktion än NativeRun spöt. -Vi får se om det stämmer längre fram i testet.

Linförare/ringar:

För att matcha klingan har man valt att använda enbenta mörka REC recoil-linförare. Valet känns genomtänkt då dessa ringar knappt reflekterar något ljus alls.
 

Handtag:

För NRX serien har G Loomis valt att inte använda klassisk kork som normalt är ganska porös, istället har man använt något man kallar HD-kork. Anledningen till detta är att vanlig kork har med sin porösa uppbyggnad en dämpande förmåga som gör att känningar i flugan inte blir lika starkt förmedlade. Korken för NRX serien har högre densitet och är styvare än normal kork, vilket ska öka känslan och ge bättre hållbarhet.

Korken har tidigare varit G. Loomis svagaste komponent, men med den nya korken för NRX serien har man gjort en rejäl uppryckning. Jag hittar inga håligheter, fyllningarna är markant färre och gjorda med mer omsorg. Äntligen använder G. Loomis kork som matchar spöts pris.
 

Rullfäste:

För de tyngre enhandsspöna har man en ny typ av rullfäste. För att låsa fast rullen skruvar man med butten. Denna lösning är strålande för kalla blöta dagar när man normalt skulle slinta med stela fingar, nu får man ett utmärkt grepp om buttens kork/gummi-mixade material.
 

Tub och socka:

Spötuben och strumpan kanske inte hör till det viktigaste när man köper ett spö men de förmedlar ändå en viss känsla.

I detta fallet är spötuben blå och ser faktiskt vara gjord i riktigt kolfiber, inte bara någon imitation. Locket är av metall och ger ett kvalitetsintryck. En sak jag inte gillade är att locket är ganska fingängat och man får vrida det några varv för mycket innan man kommer åt innehållet. Jag har ofta bråttom till fiskevattnet och vill att det ska gå fort att packa upp och sätta ihop spöt.

Strumpan är mörkt blå och ganska anspråkslös. Den ser inte ut som G. Loomis gamla, nästan överarbetade strumpor men fyller säkerligen sin funktion.
 

Kastegenskaper:

Då har vi nog kommit fram till avsnittet som vi alla väntar på, -Hur kastar NRX egentligen och hur känns det?
 

Först och främst: Ja, spöt upplevs som väldigt lätt och man kan kasta länge med det utan att bli trött. Redan med sina GLX-spön låg G. Loomis i täten när det gäller att spara energi när man kastar. NRX spöt gjorde mig inte besviken, det är ingen större skillnad i ansträngning att kasta med ett 10 fots klass 9 NRX och ett 9,5 fots klass 7 NativeRun GLX. Det råder ingen tvekan om att NRX teknologin hjälpt G. Loomis att bryta ny mark här.
 

Överhandskast med klump:

Jag började med att testa spöt med en Powertaper-klump på 10,5 meter och 20 gram i kraftig sidvind. Spöt genererar fina kompakta linbågar utan att jag behövde anstränga mig. Själva klingan känns lugn och följsam även om den är väldigt styv.

När man trycker på ytterligare med dubbeldrag ökar hastigheten på linan markant medan spöt fortfarande känns följsamt och kontrollerat. Aktionen upplever jag som progressiv och vid lite belastning jobbar hela klingan.

Man märker tydligt att det finns rejäla kraftresurser i spöt, 20-grams klumpen tillsammans med mina handleder kom inte i närheten av att få spöt att kollapsa. Med den klumpen klarar jag helt enkelt inte att belasta spöt maximalt.

När jag slängde på 20-grams klumpen trodde jag att det kanske skulle bli lite svårt att ladda spöt, speciellt i den starka vinden. Men redan med halva klumpen ute laddade spöt fint. Man har väldigt tydlig kontakt med linan under kasten vilket var till stor hjälp i blåsten.
 

Överhandskast med WF-lina:

Linorna jag använt för test är Scientific anglers Mastery GPX klass 9.

Med GPX-linan kan man ha väldigt mycket lina i luften utan att det känns  okontrollerat, klumpen är ca 11 meter lång och jag hade det kändes fortfarande naturligt med 6-7 meter av den tunnare delen av linan utanför spötoppen. Ibland kan det vara svårt att få spöt att skjuta riktigt med mycket runningline i luften, men NRX'et drog iväg linan fint oavsett om jag bara hade klumpen ute eller om jag hade ett antal meter runningline i luften.
 

Underhandskast med klump:

När det gäller underhandskast med högre linklasser använder jag tvåhandsspön till 99 procent eftersom att jag tycker att det känns väldigt tungt att hantera klumpar i ”lax-klass” med en hand. Men med tanke på hur NRX-et kändes när jag testade överhandskasten så misstänkte jag att det skulle kännas trevligt även för underhandskast. Mina misstankar besannades, spöt var väldigt trevligt med en hooverklump.

När jag vägde de olika delarna så kunde man dra slutsatsen att toppdelarna på spöt är relativt styva för att få till ett spö som arbetar med hela klingan. Ett spö som jobbar med hela klingan är nästan en förutsättning för att man ska få till långa och harmoniska underhandskast. Aktionen är precis rätt och potentialen för riktigt långa underhandskast saknas inte. Om jag skulle välja ett spö för att fiska enhands i en norsk älv så hade jag inte tvekat över att välja detta spö. Jo förresten, jag kanske skulle valt ett klass 8 i samma serie beroende på flugornas storlek.
 

Summering kastegenskaper:

Även om 10-fotaren är väldigt snabbt tycker jag att det inte enbart vänder sig till riktigt duktiga kastare, eftersom att kontakten med linan är så distinkt blir spöt faktiskt ganska lättkastat. En person som kanske inte är helt och hållet nybörjare och som känner att han/hon funnit sin hobby bör absolut överväga detta spö som ett alternativ, delvis är det lättkastat och dessutom har man ett spö som antagligen inte går att växa ur.
 

För den inbitne kastaren är det en riktig godbit, spöt kastar väldigt långt och kontrollerat utan att ta slut på armarna. När jag fick spöt för recension tänkte jag ”Jösses, ett enhands tio fots klass nio. Detta blir tungt!”. Men där hade jag fel, spöt saknar den lite vingliga känslan som en tio-fotare kan ha och det påminner mer om ett klass 7 i tyngd.
 

Nackdelar och fördelar.

-                    Det enda negativa jag kan komma på är priset, fast kostar det så smakar det i detta fallet.

+                    Spöts lätthet upplever jag som det största framsteget.

+                    Spöts ”power” som är väldigt hög med tanke på den låga vikten.

+                    Den distinkta känslan som spöt levererar gör det lättare att hitta timingen i olika kast.

+                    Den välbalanserade progressiva aktionen som ger de lugna kastegenskaperna och sannolikt goda                       drillningsegeskaper. NRX aktionen gör att spöt passar mycket väl för både över- och underhandskast.

+                    Förmågan att kasta bra med över- och underklassade linor.

+                    Mycket bättre kork  i handtaget jämfört med G. Loomis tidigare spöserier.