Fenskador på fisk - Edgeflyfishing.com

Text: Bert-Åke Andersson.

Foto: Lars Arned

De som fiskar i "Put & Take" vatten har säkert mer än en gång träffat på problemet med fenskadad fisk. Ofta tror man det beror på att fisken är odlad i kasse eller betongtråg och betraktar skadorna som rent slitage. Detta är helt felaktigt då skadorna beror på bakterieangrepp. Annars skulle det ju vara svårt att förklara laxens ryggfensskador. Simmar den på rygg när man inte ser det?

Olika arter blir drabbade på olika fenor. Regnbåge och öring blir oftast hårdast drabbade på stjärt och bröstfenor medan lax drabbas hårdare på rygg och bukfenor. På öring och regnbåge är det heller ingen skillnad på skadorna mellan över eller undersida på stjärtfenorna, så även detta visar på att det inte kan vara frågan om något slitage i ordets bemärkelse. Att vi fiskodlare gör saken svårare genom att själva prata om "slitna" fenor gör det klart inte lättare för novisen.

Det är olika arter av flexibakterier (även kallade flavobakterier) som angriper fiskens fenor och riktigt hårt drabbad fisk kan även få invärtes angrepp med hög dödlighet som följd.

I början kan man om man tittar noga se att fiskar med till synes hela och fina fenor får en grå beläggning på fenorna. Det är fisken som reagerar mot bakterieangreppet med att producera mer slem på de angripna ytorna. Tar man ett bakterieprov på ett antal fiskar på dessa grå ytor hittar man med säkerhet flexibakterier. Det är i detta ganska svårupptäckta skede som man har en reell chans att behandla framgångsrikt genom badning av fisken.

Detta går till som så att man sänker nivån i tråget och slår i en bakteriedödande lösning i tråget som har den koncentrationen så att bakterierna dör men ej fisken. Tillåter syrgashalt och temperatur stänger man även av tilloppsvattnet en halvtimme för högre effekt.

Har besättningen blivit så angripen att fisk börjar dö i höga antal är risken stor att bakterierna har kommit in i kroppen på fisken. Då kan man börja se rena sår på fisken och öppnar man ett antal fiskar kan man ibland se förändringar på fiskens inre organ så som njure, mjälte och lever.

Ofta är fiskens gälar angripna med en grå beläggning och sämre syreupptagning som följd. I detta läge skickar man alltid iväg fisk till fiskhälsan för proffesionell provtagning för att man skall säkerställa vad det är för typ av bakterie som angripit fisken. Det finns ju många sorters sjukdomar fisk kan få och en del är mycket allvarligare än dessa.Vid höga dödligheter som man inte med säkerhet kan bestämma orsakerna till handlar man alltid på detta sätt. När det gäller flexi/flavobakterier är det ovanligt med höga dödligheter förutom på yngel den första sommaren och hos lax under vintern.

Parasiter brukar man kunna hitta själv på odlingen (de är ganska stora och går att se i mikroskop) och oftast orsakar de yttre angrepp som fiskodlaren kan bada bort relativt enkelt. Mot parasiter använder man andra badningspreparat än mot bakterier. Ibland räcker det med vanligt koksalt i koncentrationer som motsvarar Östersjövatten ungefär. Ibland får man ta till formalin.

Flexi/flavobakterier är allmänna i alla vatten och de har olika trivseltemperaturer så man kan få problem i odlingen under i stort sett hela säsongen. Mest dock under vinterns och sommarens senare hälfter. Den sort som angriper under vintern kan vara ganska svårbehandlad och speciellt hos lax kan man ibland få angrepp som koncentrerar sig på fiskens mundelar och gälar.

Hos öring och regnbåge brukar som på andra delar av året vara bröst och stjärtfenor bakterierna ger sig på.
Både fisken och bakterierna har en långsammare ämnesomsättning när det är kallt i vattnet vilket gör att bakterierna är svårare att döda samtidigt som fisken läker långsammare. Med stigande temperatur på våren läker de flesta skador ut dock kan det vara svårt för fisken att helt reparera en allt för svårt angripen fena.

De flesta sjukdomsangrepp i fiskodling har klara samband med stress. Denna stress kan bero på lekmognad, hög temperatur i vattnet, låg syrgashalt, hög täthet i fiskbeståndet, felaktig hantering, etc. Att överhuvudtaget befinna sig i en fiskodling är för en laxartad fisk ett stressmoment i sig, då fisken är revirhävdande. Genetik , vattenkvalitet, trågdjup och utfodringsrutiner är inte oväsentliga orsaker heller.

Alla dessa faktorer (plus ett stort antal till) samverkar så det är inte alltid lätt att bara göra en åtgärd och få resultat. Ibland kan även den fisk som man själv tycker ha de sämsta förhållandena i odlingen bli den finaste rent utseendemässigt.
Då förhållandena är så olika i olika odlingar med olika vattenkvaliteter,temperaturkurvor, humushalt, ph-värden, alkalinitet och närsalter måste man anpassa odlingen efter de lokala förhållandena. Vissa riktlinjer med genomströmmningskrav, syrgashalter, tätheter per volym vatten finns det dock. De fiskodlare som är anslutna till fiskhälsan uppfyller även dessa krav.

Behandlingen fiskodlaren akut gör är att i första hand bada med bakteriehämmande preparat och i andra hand mata med antibiotika vilket inte används utom vid höga dödligheter och efter samråd med veterinär. Antibiotikaanvändningen i Sverige är väldigt låg då vi internationellt sett har en positiv sjukdomssituation och en fungerande hälsokontroll. Vi har även ganska strikta regler när det gäller att flytta fisk mellan inland och hav.

Skuggskydd, svältning innan hantering, förebyggande badningar och höga hygienkrav är det man gör i förebyggande syfte. Den långsiktiga lösningen vore naturligtvis att minska tätheterna och driva fisken långsammare vilket ger ett högre pris på fisken då man får ett lägre ekonomiskt utfall per odlingsyta. Detta kanske inte tillfullo skulle räcka till men en bra bit på väg. Fisktätheten har betydelse då ju mer fiskar du har per volymenhet desto fler bakterier får du. Dock får det inte bli för glest då fisken stressas av för mycket internstrider.

Felfria fiskar - högre pris
Problemet är ganska likartat det som finns inom jordbruket, det vill säga att alla vill ha ekologiska produkter men ingen vill betala för det. Det första köparen frågar efter är i princip priset. Mycket av denna problematik skulle lösa sig själv om bara konsumenterna (ex flugfiskaren) krävde felfria fiskar i de vattnen de fiskar i. Och tyckte att detta går före priset och till viss del även storleken på fisken.

Åker man iväg till ett Put&Take vatten och bara fångar skadad fisk skall man naturligtvis klaga och begära pengarna tillbaks. Samma sak gäller om man har ett eget vatten och leverantören kommer med undermålig fisk. Denna skall man naturligtvis inte ta emot. Detta fungerar nog när det gäller utlovade storlekar på fisken, då brukar klagomålen dyka upp rätt kvickt.

Kanske det är så att vi ersatt så många vilda vatten med utplanteringsvatten att vi fiskare inte längre vet hur en frisk fisk ser ut och bara värderar vikten på den samma? Lite skrämmande är det enligt min mening när man hör missnöjda fiskare som kommer hem efter en resa och säger att de fångat "några sillar" och då menar fisk i kilosklassen. Lika skrämmande när de stolt visar upp en båge med ryggradsförskutning fast helt fenlös i vikter runt fyra kilo eller mer.

Utplanteringsvattnen har ändrat karaktär sen de började dyka upp i mitten på sextiotalet. Då fiskade man efter fisk på en tre-fyra hekto och isättningarna var en eller högst två ggr om året. Var fisken lite sliten reparerade den det på någon månad och började även äta lite av det som fanns naturligt i vattnen. Idag är omsättningen en helt annan och fiskarna vill ha fångstobjekt i storlekar som närmar sig den havsvandrande laxens.

Helt klart är det så att risken för fisken att drabbas av fenskador ökar med storleken då den då måste uppehålla sig i odling en längre tid och även kanske drivas hårdare. Så problemet är inte enbart ett fiskodlingsproblem utan även vad vi fiskare vill ha för fiske. Stor fisk är inte så benägen att äta insekter och vakar då heller inte i samma utsträckning.

Personligen har jag tröttnat på dessa "extrema P/T-vatten" och fiskar numera nästan enbart i vilda eller av fiskeklubbar kontrollerade vatten då jag där upplever att de inte drivs så hårt som de rent kommersiella. Hellre lägre medelvikt och vackrare och mer naturligt uppförande fisk än jättestora nyutsatta köttklumpar. Så frågan om den fenskadade fisken och dess orsaker kanske vi i första hand skall ställa oss själva. Vad är det för fisk och fiske vi vill ha i framtiden?