De största dagsländorna i Norge blir nästan 25 m.m. långa. Dessa utgör en härlig munsbit för fisken och kan locka upp skygg storfisk ända upp till ytan. Ofta är det bara under dessa kläckningar som de riktigt stora fiskarna vakar.

De minsta arterna är inte mer än ca 4-5 m.m. långa. De flesta har en kroppslängd på mellan 8 och 12 m.m.. Den vuxna insekten kan inte ta upp vatten och har därför en mycket begränsad livstid. Detta gör att den måste utvecklas mycket snabbt. I fint väder så snabbt som på mindre än ett dygn, därav namnet. Om vädret inte tillåter utveckling så kan de leva upp till en vecka. Dagsländorna har funnits i våra älvar och vattendrag i över 250 miljoner år, och som du kan se på bilderna så är det några av våra allra vackraste insekterna i vår fauna.

Dagsländor omtalas ofta med sina latinska namn. Detta kan vara mycket förvirrande i början, men du kommer snabbt att lära dig de vanligaste namnen. Dagsländorna går genom en så kallad "ofullständig metamorfos". Detta betyder att dagsländans liv består av 3 stadier. Det första och längsta stadiet tillbringar sländan som nymf på botten.

Eftersom jag föredrar att fiska med torrfluga så är det de två sista stadierna som är mest aktuella att imitera. Vanligtvis omtalas dessa två stadier med sina engelska beteckningar, "dun" och "spinner", imago och subimago på latin. När spinnern dör kallar flugfiskaren den för "spent spinner". En spinner är en könsmogen dagslända som har gått genom en utvecklingsfas efter kläckningen.

De vanligaste arterna

Baetis Rhodani

Om vi tar det från början och startar med den som kläcker först, så är Baetis Rhodani den första arten som dyker upp på mitt håll om våren. Detta är en dagslända som bara lever i strömmande vatten och den är väldigt viktig för fisken på vårkanten. De första exemplaren av arten dyker upp så tidigt som i april.

Det speciella med Baetis Rhodani är att den kan ha två generationer inom loppet av en sommar. Andra generationen är oftast något mindre än den första. Baetis Rhodani dyker upp i flera olika förklädnader, dvs att den kan ha flera lokala färgvariationer. Normalt är den gråoliv när den är nykläckt. Den varierar i längd från 7,5 till 10 m.m. och har två stjärtspröt (nymfen har tre).

Baetis Rhodani är en av de största av de tio arter som finns inom Baetis-släktet. Rhodanin tycker inte om dåligt väder och sitter ofta härligt länge på vattenytan som dun. Men rhodanin är lite speciell när den ska lägga ägg. Den landar som regel på ett strå eller en sten i vattnet och kryper ner på botten. Detta leder till att den inte är fullt så intressant i spinnerstadiet som den borde ha varit.

Vi är nu inne på de dagsländor som kläcker tidigast i stilla vatten. Allra först ute är Leptophlebia marginata. Det är den största av de två arterna inom Leptophlebia-släkten. Man kan träffa på de första exemplaren i början av maj.

Dessa är de två arter av dagsländor som tål mest sur nederbörd. Generellt sett är dagsländor mycket känsliga för sur nederbörd, och tål inte att ph-värdet går under 6. Det är bara Leptophlebia vespertina som tål så låga värden.

Det kan vara svårt att skilja dessa två arter från varandra. Skillnaden ligger i storleken. Vespertina är den minsta av de två arterna och kläcker som regel lite senare än marginatan. Det är lättast att skilja dem åt i spinnerstadiet. Då får vespertina ett ljust mittparti medans marginatan har en mer jämn färg, mörkt brun eller svart. De blir från 6-12 m.m. långa. Båda arterna har tre stjärtspröt. Färgen varierar från gråbrun till helt svart, men den är alltid mörk.

Marginata

Vespertina

Turen har nu kommit till de två verkligt stora dagsländorna. Dessa kan bli upp till 25 m.m. långa. Den ena - Ephemera vulgata - trivs bäst i stilla vatten, medans Ephemera Danica trivs bäst i strömmande vatten.

Dessa två är nog de insekter i Norge som drar upp störst fisk till ytan. Det säger sig självt att en stor öring inte kan säga nej till en sådan godbit. De kläcker i juni/juli, beroende på vattenstånd och väderförhållanden.

Eftersom de är så stora så kräver de - i motsats till de andra arterna - tre år för att nå sin imponerande storlek. Vid gynnsamma förhållanden kläcker de ofta efter två år som nymf, och dyker då upp i en lite mindre version.

De har tre stjärtspröt och den imponerande storleken är de säkraste kännetecknen. Vulgata har ofta en ljusbrun/oliv färg medans Danica har en brunsvart färg med inslag av gula fläckar på bakkroppen. De kan vara svåra att skilja från varandra.

Heptagenia Sulphurea är antagligen den mest iögonfallande dagslända vi har i Norge. det som gör denna art så speciell är den knallgula färgen som lyser lång väg. Detta speglas också i det latinska namnet, sulphurea betyder svavel på latin.

Detta är en dagslända som trivs bäst i snabbt strömmande vatten. En annan speciell sak med denna art är att den som regel kläcker på kvällen och i skymningen. Det är många flugfiskare som trott att det är nattsländor som kläckt, när det i själva verket varit vår gula vän.

Denna art är relativt stor - mellan 11 - 14 m.m. Den har två stjärtspröt. Färgen är som sagt knallgul. Sulphurea kan lätt förväxlas med sin bror dalecarlica. På Östlandet kläcker den från maj till september. Det finns tre arter av detta släkte i Norge.

Denna art trivs bäst i långsamt strömmande vatten - och även i insjöar med långsam genomströmning. Den kläcker på dagtid och kan sätta igång intensiva vakorgier.

Ephemerella Aurivillii kan variera en del i färg. Den vanligaste färgen i mina trakter är ljust brun Jag har också sett arten i en mycket mörkare version, och med en lite gulaktig ton. Den är 10-13 m.m. lång och har tre, ofta lite böjda stjärtspröt i dunstadiet.

Aurivillii har också en lillebror som heter Ephemerella ignita. Denna art är något mindre än en aurivillii och kläcker oftast lite senare på sommaren. Färgen är väldigt lik aurivillii.

Man finner dessa arter längs älven i juni-juli när vattentemperaturen har stigit till en gynnsam nivå. Har du tur så kan både dessa arterna ge dig ett riktigt fint spinnerfiske.

Dagsländorna i Siphlonurus-släkten är storväxta. Det finns tre arter i Norden. Den minsta är Siphlonurus lachrustis som är 10-12 m.m. lång. De två större arterna i denna släkt är alternatus och asetivalis. De blir så stora som 14-17 m.m. långa, med andra ord fina godbitar för hungriga öringar.

Den vanligaste i mina områden är alternatus. På svenska heter den bandad simslända. Bandan syftar på kroppen som är kraftigt segmenterad. Kroppen är ljusgrå med bruna ringar. De nykläckta honorna är helt grå. Ett annat kännetecken är det kraftiga thoraxpartiet. Man kan också tillägga att de har speciellt stora bakvingar.

Alternatus trivs bäst i strömmande vatten.

Dagsländesläkter och arter i Norge

Baetis-släkten:

Slekten Ameletus är bara representerad av en art i Norge:
-Ameletus inopinatus

Släkten Parameletus representeras av två arter i Norge:
-Parameletus chelifer
-Parameletus minor

Släkten Caenis har specialiserat sig på lugnflytande och stilla vatten:
Det finns fyra arter i Norge:

Släkten Brahycercus är bara representerad av en art i Norge:
-Brahycercus harrisella

Släkten Heptagenia har tre arter i Norge:
-Heptagenia sulphurea
-Heptagenia dalecarlica
-Heptagenia fuscogrisea

PS: Bilderna av aurivilli, ignita, sulphurea, alternatus og aestevalis är tagna från boken Dagsländor i Öringvatten av Bengtsson/Boström. Tack för lånet.

Gisle Helgesen