Bäcksländorna har en tendens att bli förbisedda jämfört med dagsländor, fjädermygg och nattsländor. Det är kanske inte så konstigt för den vuxna insekten skapar sällan vakorgier som de andra arterna kan göra.

Nymferna lever oftast på botten i älvar som är syrerika, men kan också finnas i stilla vatten. De finns i alla storlekar från knottstorlek till riktiga giganter, allt beroende på art - och finns gärna under stenar och andra lämpliga gömställen. Några arter kan gräva sig djupt ner i bottenslammet. De är temperaturkänsliga och har svårt att klara höga vattentemperaturer.

Bäcksländorna har ett nymfstadium på ett år eller mer. När kläckningen närmar sig blir nymferna mer aktiva och kryper närmare kanterna för att därefter krypa upp på land för att kläcka. Bäcksländorna är inte så lättillgängliga för fisken, i kläckningsfasen, men under vandringen mot land kan öringen ta för sig.

Det finns flugfiskare som svär att de har sett bäcksländor som kläcker i de fria vattenmassorna, men detta hör i så fall til undantagen. Efter att ha kläckt (krupit ur nymfhuden) flyger den iväg. Den är en dålig flygare och hamnar ofta på vattenytan och fisken kan få sig en godbit. Efter kläckningar kan man ofta finna högvis med tomma nymfhudar på stenar längs älvkanten. Att föra generna vidare är viktigt också för bäcksländorna, men om makan har ont i huvudet så gör det inte så mycket, eftersom bäcksländorna lever mycket längre som vuxen insekt än vad dagsländorna gör.

De två sista grupperna, nattsländor och fjädermygg - har en annan utveckling än bäcksländor och dagsländor. Medans bäck- och dagsländorna har en ofullständig förvandling, har nattsländorna och fjädermyggen en fullständig förvandling (larv - puppa - vuxen insekt).

Nattsländan börjar som en larv (bäck- och dagsländor som nymf) efter att ha kläckt från ägget. Nattsländans larv delas in i frilevande, nätspinnande och husbyggande arter.
De frilevande arterna gömmer sig i vegetation och runt stenar. Man kan finna dem både i stilla vatten och i älvar.

Nästa art är de nätspinnande som spinner ett litet nät de använder till att fånga mat som driver in i nätet.

Till sist har vi de "vandrande pinnarna" - husbyggande nattsländelarver. Dessa bygger sig ett litet hus av allt från grus till barr, som de drar med sig i jakten på mat.
För flugfiskaren är det främst frilevande och husbyggande nattsländelarver som är av intresse.

När larven tröttnar på att vara i vattnet murar den husbyggande igen öppningen på huset sitt, och de andra bygger sig ett pupphus och förpuppar sig inne i huset. När nattsländan tycker att den varit puppa länge nog bryter den sig ur sitt hus och simmar mot ytan.

Fjädermygg är flugfiskarens helårsinsekt, den kan kläcka hela året så länge det finns öppet vatten. Den är den mest talrika insekten och kan kläcka i enorma antal.

Fjädermyggen har liksom nattsländorna sitt första stadium som larv, därefter förpuppas den och kläcker som en vingad insekt. Alla tre stadierna är viktiga för oss flugfiskare.