tisdag, 20 september 2011 08:16

Test: G Loomis NRX 13' #8-9

Skrivet av

Beskrivning

Klingans bakgrund kortfattat:
För mer information om tillverkningsprocesser och material, se mitt test på G. Loomis NRX 10' #9.

Klingans utförande och vikt:
Likt övriga spön i NRX-serien så består 13-fotaren av fyra delar. NRX-klingorna en matt yta, likt classic GLX-serien, som ger väldigt begränsade ljusreflektioner. Man kan nästan tro att kolfibern är helt obehandlad. Nu ett drygt halvår efter att spöna släpptes har mina ögon helt klart vant sig vid de blå lindningarna mot den  mattsvarta klingan. Den blå färgen bryter av det svarta på ett väldigt trevligt sätt.13 fotaren är otroligt lätt och upplevs nästan som någon leksak innan man vänjer sig vid vikten. För mig var det inga problem att fiska länge och intensivt med sjunklinor utan att känna mig sliten i rygg, axlar eller armar.
 

Spömodell

Bottendel

Del 2

Del 3

Toppdel

Totalt

Del 2, 3 & topp

Sage GIV 15'1” #10

197 g

61 g

40 g

20 g

318 g

121 g

CTS Affinity DQ DH 15' #10

198 g

59 g

37 g

14 g

308 g

110 g

G. Loomis Stinger GLX 15'1” #10-11

194 g

64 g

39 g

15 g

312 g

118 g

G. Loomis NRX 13' #8-9

155 g

43 g

23 g

9 g

230 g

75 g

G. Loomis GLX 13' #8-9

192 g

44 g

-

18 g

254 g

62 g

G. Loomis Stinger GLX 14'' #9-10

205 g

59 g

-

20 g

284 g

79 g

Zpey Z-1 11' #8 (med liten butt)

108 g

27 g

17 g

7 g

159 g

51 g

 

Linförare/ringar:
För att matcha klingan har man valt att använda enbenta mörka REC recoil-linförare. Valet känns genomtänkt då dessa ringar knappt reflekterar något ljus alls.
 

 

Handtag:
Handtaget är gjort i HD-kork, en kork som är mer kompakt och ska förmedla det som händer med flugan på ett tydligare sätt. Jag har svårt att påstå att jag kan känna någon större skillnad i förmedlingsegenskaper mellan denna kork och kork med lägre densitet. Däremot tycker jag att greppet i korken har precis lagom strävhet och ger bra grepp blöt som torr.
 

 

Rullfäste:
När NRX'en släpptes på marknaden passade enbart ett fåtal rullar i rullfästet, det krävdes att rullfoten var relativt lång. Nu har man ändrat på detta och mina rullar passade utmärkt. Man har valt att endast använda en låsmutter som låses med hjälp av en nylonbricka som sitter inbyggd i delen man trär över rullfoten, lösningen fungerade klanderfritt under min fiskevecka.
 
Tub och socka:
Spötuben och strumpan kanske inte hör till det viktigaste när man köper ett spö men de förmedlar ändå en viss känsla. I detta fallet är spötuben blå och ser faktiskt vara gjord i riktigt kolfiber, inte bara någon imitation. Locket är av metall och ger ett kvalitetsintryck. En sak jag inte gillade är att locket är ganska fingängat och man får vrida det några varv för mycket innan man kommer åt innehållet. Jag har ofta bråttom till fiskevattnet och vill att det ska gå fort att packa upp och sätta ihop spöt.
Strumpan är mörkt blå och ganska anspråkslös även om det känns som att den är av siden. Den ser inte ut som G. Loomis gamla, nästan överarbetade strumpor men fyller säkerligen sin funktion. En sak värt att notera är att tuben har en ordentligt tilltagen diameter, antagligen kan man trycka ner ytterligare ett spö om man vill.
 
Kastegenskaper:
Nu till den skojiga delen. Hur är det egentligen att kasta med spöt?
Jag har enbart kastat underhandskast och lite snakerolls under min vecka i Norge.
Till en början förstod jag mig inte riktigt på spöt och hade svårt att kasta lika lätt och ledigt som med mina andra spön. NRX'et är ett väldigt, väldigt lätt spö vilket gör att klingan inte är speciellt självladdande. Om man tar ett Stinger GLX eller ett Sage GIV 14' och svajar på dom så får klingans egenvikt i princip spöt att laddas, vilket inte händer med ett NRX 13'.
Detta gjorde det framför allt lite svårare att fiska med endast ett lägg då man lyfter linan från rakt nedströms och vinklar ut kastet i älven... Tills dess att jag kom in i det och började uppfatta de subtila signaler som spöt skickar ut under kastets olika moment.

Det tog en hel eftermiddag innan det verkligen lossnade, men jag ångrar inte att jag gav spöt den eftermiddagen. Spöt är väldigt snabbt och styvt, jag upplevde det bra mycket snabbare än mina stingerspön (14 & 15'1). Även om det är ett snabbt och styvt spö var det absolut inte ”påkigt” utan tvärt om, väldigt känsligt. Timingen är ytterst viktig när man kastar, speciellt vid enbart ett lägg. 

Spöt testades med 4 olika klumpar, GL I/S2/S4 (12,3 m & 32,2 g), F/H/I (12,3 m & 31,6 g), GL Int (12,5 m & 41 g) samt SA Atlantic Salmon F/S3 (12,1 m & 39 g). De tyngre linorna rullades på för att se om klingan orkade bära såpass tunga linor. Ingen av linorna var något som helst problem för spöt även om det är specifierat för 32 gram. Linorna som funkade absolut bäst var GL I/S2/S4 samt SA F/S3, båda dessa var en fröjd att gå med.

När jag vevade på runningline på den relativt lilla rullen som jag använde till spöt så trodde jag att jag skulle klara mig med 23 meter utan några problem. Men allt eftersom att veckan gick och jag kom allt bättre överens med spöt så kröp också backingen närmare att rullas ut och användas som runningline. Och i slutet på veckan hände det flera gånger att jag drog ut en halvmeter backing och ändå fick runninglinen att smälla mot klingan när linan rullade ut. I själva kastögonblicket så känns det lustigt nog inte som man laddar upp för ett ruskigt långt kast, men plötsligt dimper flugan ner långt där borta ändå. Det är helt klart väldigt ansträngningslöst att kasta långt med spöt. Som mest hade jag 37,5 meter lina ute om man räknar från rulle till fluga.

Eftersom att spöt bara är 13 fot långt så är det busenkelt att lyfta sjunkklumpar i flera dagar utan att bli trött. Och lustigt nog var det väldigt enkelt att kasta GL I/S2/S4 utan några som helst mellanlägg. Jag hade gissat på att en 13 fotare skulle på grund av längden skulle ha lite problem med att dra upp och vinkla en över 12 meter lång sjunklina. Men icke, även i väldigt långsamt vatten gick det utmärkt.

Då det var ordentligt högt och kallt vatten under veckan gick jag enbart med stora (7-10 cm) rejält dressade och förtyngda flugor. Detta var sannolikt en av anledningarna till att det tog lite extra tid att komma in i kastandet med spöt. Flugor med stora kinahattar är ingenting jag rekommenderar för spöt, men annars är det inga problem med att kasta stora och tunga flugor.

Drillningsegenskaper:

Jag hade med mig två spön för att skriva om till min vecka i Norge, NRX 13 samt Stinger GLX 15'1'', och jag hade turen att få köra fisk på båda. Ett spös drillningsegenskaper är väldigt viktiga för mig, jag är inte förtjust när ett spö är såpass pinnigt och stumt så att det studsar och rycker under en fight. Det ska kännas mjukt och följsamt. På NRX'en fick jag först landa en 6,1 kg's lax efter en ganska hård drillning. Sedan hade jag nöjet att få på en riktigt stor fisk som jag lyckats baxa tillbaka efter en 150 meters rusning. Jag hade omedvetet ställt min rulle successivt till max broms under den första rusningen och när det var dags för rusning nummer två så lyckades den slita sig på grund av att jag inte hade lättat på bromsen, vilken tavla... Rent generellt kändes det lika bra och effektivt att köra storlax på NRX 13' som på ett rejält 15'1.

Hur som helst så upplevde jag drillningarna med NRX'et som kontrollerade och trygga. Spöt jobbar lugnt och fint mot fisken och man har god kontakt så att man känner på ett ungefär vad fisken håller på med. Spöt jobbar verkligen ända ner i handtaget vid drillning och tröttar fisken ganska snabbt om man väljer att ta i lite grand under fighten.

Slutsats:

Spöt är strålande och passade mig utmärkt. Jag blev såpass förtjust i det så att det numera ingår i setet om tre spön som jag tar med på laxfiskeresorna och det kanske rent av är favoritspöt.

Jag vill även tacka Lars Terkildsen på Mörrum All Fly för att han ställde upp med att skicka sitt eget NRX 13' för att jag skulle ha ett spö att testa tidigt i vintras.
 

Nackdelar och fördelar.

- Spöt är relativt svårkastat och är sannolikt ingenting för en nybörjare på tvåhandsfiske.

- Prisklassen är relativt hög, men kommer man att använda spöt några år så är det väl värt pengarna.

+ En av de främsta fördelarna är spöts lätthet som gör att man klarar längre och tätare pass i älven.

+ De långa kasten utan att man behöver ta i för kung och fosterland.

+ Enkelheten med att lyfta sjunklinor.

+ Det breda spektrat av linvikter som spöt klarar.

+ De goda drillningsegenskaperna.

+ Jag tror att det är väldigt svårt att ”växa ur” spöt, sannolikt kan man växa bra länge med detta spö.

 

Följ diskussionen om testen av spöt i Edgeflyfishings forum: Direktlänk

Senast ändrad lördag, 23 november 2013 11:14
Bernt Hellgren

Född 1968, bor i göteborg och arbetar som konsult inom it-sektorn sedan 15 år tillbaka. Jag har nog varit intresserad av fiske så länge jag kan minnas, men vid tolvårsåldern lyckades jag tjata till mig min första flugfiske utrustning och sedan var det kört. De former av flugfiske som ligger mig närmast hjärtat är laxfiske och havsöringsfiske. Utöver flugfisket gillar jag att åka skidor utför, även dataspel kan vara riktigt kul ibland.

 
 
 
 
 
 
 

Foruminlägg