0
BGF
Del 1Nu känner man sig lagom nördig. Förkortningar är alltid nördiga, oavsett vad folk säger. Men de är även bra och lite fränt är det. För er som missat så betyder det Blekinge Gäddfestival. Jag är ingen fisketävlingsfantast men när jag fick ett förslag att fiska med en av Blekinges bästa gäddflugfiskare så var det inget att tveka om. Beam me upp Scotty.
Vi bestämde att vi skulle ha en förträff. Pga olika omständigheter så kunde vi inte genomföra detta innan helgen innan BGF. Vi fick så klart skitväder och extrema vindar. Gäddorna var som bortblåsta. Endast två eller tre kontakter var. Vi glömde även att offra till Moa. Men vi var inte nedstämda. Vi bet ihop och laddade om.
Men vi spolar fram bandet till dagen innan BGF och börjar där.
Jag bor numera i Kalmar. Tyvärr veckopendlar jag till jobbet som ligger i Norrköping. Det betyder att jag har långt till Blekinge. Jag hade gjort iordning allt helgen innan. Allt var planerat och tajmat in i minsta detalj. Det enda som inte var färdigt var flugorna. Men de skulle jag binda under jobbveckan. Bra med lite terapi efter jobbet.
Så jag åkte upp till Norrköping och började jobba. Veckan blev en riktigt skitvecka. Allt gick sönder och det var tungmek varje dag. På fredagen var det planerat driftstop och korrigering av vågen på krossen. Efter det skulle vi bryta för dagen. Jag blev jätteglad. Istället för att behöva stressa efter fyra så kunde jag kanske dra vid två eller tre. Jag skulle mao få en eller två timmar extra.
När vi sedan började korrigera vågen så gick allt bra. Detta tills chefen kommer och säger att det vore kul om han fick köra grävmaskinen ett par timmar. Alla andra hade dragit hem, eftersom jag var kvar så fick jag sätta mig o köra lastmaskin.
Kvart i fyra kom en av de andra killarna förbi och kunde byta av mig. Jag kan säga att jag var måttligt glad. Men detta var bara början…
Jag slängde mig i bilen och åkte upp till verkstaden och bytte om. Snabbtvätt och jag var på väg.
Planen var att möta fru uhr på vägen. Hon skulle till Norrköping så vi möttes på vägen. Det var underbart att få träffas om än bara för ett par minuter. Det är inte kul att vara borta ifrån sin älskling i veckorna. Efter att vi kramats och snackat lite så åkte vi vidare åt varsitt håll.
När jag kommit en bit så såg jag en gubbe som hade fått stop på bolen. Jag saktade ner och såg att han hade punktering. Han såg helt nedbruten ut så jag stannade. Han hade mycket riktigt fått punktering. Det var inga större problem för han hade reservhjul och verktyg men han hade inte fått av hjulet. Trots att alla bultarna var loss så lyckades han inte få av däcket. Det satt fast på navet. Han hade stått i 30 minuter och försökt med slägga och allt. Jag frågade om han ville ha hjälp och det ville han. Men han trodde inte att det skulle gå. Jag har jobbat som bilmek i många år och då snappar man upp ett och annat.
Jag bytte skor till mina stålhätte och stålsuleförstärkta kängor. Två hårda karatesparkar och däcket var löst. Gubben bara stod och gapade. Allt hade tagit ett par minuter. Han var jätteglad och så tacksam att han hade fått hjälp. Jag önskade honom lycka till och åkte iväg.
Jag hoppades att karma skulle belöna mig för detta. Den som gör gott blir belönad med gott sägs det och jag tänkte att det skulle vi kunna behöva. Men någon tänkte annorlunda och ödet hade andra planer för oss denna helgen.
Efter dessa stop gick allt bra och 3h senare var jag i Kalmar. På med en kanna kaffe och lasta ur alla jobbgrejor och in med alla fiskegrejor. Allt gick bra och jag åkte iväg. När jag kört en bit kom jag på, VADARSKORNA!!!!
Jag hade glömt vadarskorna.
Jag vände om bilen och åkte tillbaka. In med skorna och iväg. Jag tänkte att nu måste det vara slut med otur och annat skit. Men ack så fel jag hade, det hade bara börjat.
Resten av färden till Blekinge gick bra och efter en timme kunde jag knacka på hemma hos Erlando. Erlando och Staffan hade tjuvstartat med mat och dryck och jag klandrade dem icke. Jag fick en tallrik med taco och några immiga och så var man på banan igen.
Kvällen gick snabbt, trevligt sällskap, goda öl och underbar whisky gör människan gott. Vi lade upp planen inför morgondagen och snackade taktik. Sent på kvällen släckte vi lyset, det var inga problem att somna kan jag lova.
Tidigt på morgonen ringde klockan. Dags att gå upp. Snabb koll av vädret sade att det kunde bli tufft. Regn, ganska hård vind och högvatten. Men vi var taggade och hade stor tillförlit i vår Ryske guide. En stadig frukost inmundigades och allt packades ner, trodde jag. Ett litet aber endast. Jag hittade inte vadarjackan och flytkragen…
Kul, flytet fortsätter. När jag tänker efter så var jackan och kragen lite fuktig så jag hängde den på tork istället för att lägga den i väskan. Gissa om jag kom ihåg det i brådrasket…
Erlando fixade fram en tillfällig jacka av märket Ron Sugson. Det var en prototyp gjord i wettex. Men allt var bättre än ingen jacka. Även en stilig röd flytväst ordades fram snabbt.
Nu var vi på G igen.
Vi rullade mot startplatsen. Som vanligt var vi tidsoptimister och missade tiden. Dock bara med ett par minuter. Där skulle vi få startnr, mätbrickor mm. Det var en hel del folk där. Tävlingsledningen började läsa upp numren och en efter en fick gå fram och få all utrustning. Ju längre tiden gick utan att mitt namn ropades upp började en obehaglig tanke mala. Det har säkert blivit fel. Jag får ingen lapp. Visst var det så. När alla nr var upplästa så stod jag där utan. Jag pratade med funktionärerna men det var inga hjälpsamma killar. Det kvittade i att jag sade att jag hade fått bekräftelsemail och allt. Tvärstop och omöjligt att lösa. Jag tänkte dock inte ge upp så lätt. Jag ringde ett samtal till min hjälpängel, Jonas. Han drog i lite trådar och efter ett par minuter ringde det en någon höjdare på min telefon och jag gav det till tävlingsledningen. Jag hörde på samtalet att funktionären inte var nöjd med det han hörde i andra änden men han grymtade lite och efter en stund lade han på. Han rev av en kartongbit och skrev ner mitt nr och några rader. Gav mig den och sade ” Om du får en fisk så lägg denna bredvid och fota” Sedan vände han på ryggen o gick. Jag blev överlyckligt, underbart när det går att lösa problem. Nu hade turen vänt tänkte jag. Tror du det så tror du fel sade ödet.
Vi hoppade in i bilen och drog iväg. Jag var lite nervös och stressad. Så här i efterhand kan jag inte fatta det men. Det leder till nästa problem. Jag har en sak att erkänna. Jag heter sasse och har svårt att skilja på höger o vänster. Detta är en sak som jag har haft sedan liten och jag måste koncentrera mig på det. Och när jag blir stressad så fungerar det inte bättre som ni säkert kan förstå. Så när min hjärna tänkte att vi skulle svänga höger ner till fiskeplatsen och Erlando börjar hojta vänster så fick jag hjärnstillestånd. Efter några höger/vänstervinglingar gjorde jag en u-sväng utan blinkers eller något med mötande trafik och allt. Genom något under lyckades jag missa alla bilar. Jag tror att Erlando och Staffan fick lite högre puls. Nu när allt gick bra så fungerade även denna manöver bra för att pigga upp morgontrötta. Jag rekommenderar dock den inte, riskerna är för stora. Efter denna sväng så fick jag tydliga direktiv med handvisning vart jag skulle köra.
Strax efter svängincidenten kom vi fram till Erlandos båt. Vi lastade in allt och slängde i kajaken.
Planen var att bogsera kajaken bakom båten. Jag lade ner systemkameran i skrovet på kajaken. Tramporna lade jag bak på kajaken och spände fast dem med en gummistropp.
Vi drog ut och tog sikte på första fiskeplatsen. När vi hade kommit ut en bit så började vågorna göra sig påminda. Jag kollade till kajaken och såg att det inte såg bra ut. Vågen efter tippade kajaken och den slog runt direkt. Snabbt vände jag kajaken. Tramporna var kvar och jag slet upp kameraväskan och när jag fick upp kameran kunde jag dra en lättnadens suck. Den hade klarat sig.
Efter detta så tordes jag inte chansa. Jag genade över en kohage och planen var att möta upp Erlando och Staffan på andra sida och börja fisket. När jag kom runt så såg jag deras båt. De stannade dock inte utan körde på över fjärden. Jag tänkte att det var konstigt. De kanske var lite griniga att jag strulade med kajaken. Jag tog sikte på vart de stannade och trampade efter. Det var en bra bit och motvinden gjorde det hela rätt tungtrampat.
Efter en kvart kom jag fram till dem De stod med ryggen emot mig så jag hojtade; ”Vart ska jag fiska?”
En person som inte var Erlando vände sig om och sade: ”What??”
Va fasen? Fel båt. Vart i h-vette är Erlando och Staffan?
Jag tittade omkring på fjärden men jag såg ingen båt. Jag tog upp telefonen och skulle ringa Erlando. Fiskar upp telefonen och ser då att jag tagit fel telefon. Jag har tagit med mig min kontantkortstelefon som har 0:- på saldot. Jag kunde med andra ord inte ringa Erlando.
Jaha, vad ska man då göra? Jag gjorde det enda rätta. Började fiska. Det gick dock dåligt men jag kämpade på i vinden. Efter ett tag kom det en båt. Jag tordes inte vinka men när de kom upp närmare såg jag att det var ”min” båt. Överlyckligt trampade jag fram. Då kam det fram att de hade kört så långsamt runt halvön att jag hade trampat efter fel båt. De hade försökt att ringa men inget svar så klart. De var även på väg att ringa kustbevakningen.
Jag gav Erlando mitt kontantkorts nr. Vi drog planen igen och det innefattade en lika lång tramptur tillbaka för mig. Jag ville inte chansa igen.
Så efter en kvart till så var vi framme där vi började. Vi fiskade av en kant men det var inga hemma. Vi drog vidare till ett annat ställe som låg långt borta. Erlando och Staffan körde i förväg. Jag höll ett noggrant öga på dem och trampade efter. Efter en bra stund var jag ikapp. De stod utvadade och kastade i vinden.Staffan hade haft på en gädda. Jag lade mig i en fin drift in mot land. Utanför en stor sten blev det tungt. Jag trodde att det var sjögräs men när jag ryckte till blev det tungt och en virvel syntes i ytan. Jag reste spöt och kände gäddan en kort stund innan det släppte. Jäkla skit att man inte var bered. Jag fortsatte att fiska av kanten. Inne vid land slog det tvärstopp och en stor virvel syntes i ytan. Jag han bara resa spöt innan det blev tomt. H-vette. Jäkla skit. Detta trots att jag körde med hulling på kroken.
