0
Del 2
Jag trampade in mot land för att pissa och lugna nerverna. När jag knäpper upp vadarna åker skärpet ur hällan och min Leatherman faller i vattnet. Det var inte mer än en halvmeter djupt men det var fullt med alger och sjögräs så det vara bara att glömma. Över tusen kronor åt fanders. Jag skrattade för mig själv och tänkte att snart måste det vända.
Jag knäppte ihop byxorna och fiskade på. Med den oturen jag hittills haft så måste det hugga en 100cm + snart.
Högg gjorde det men den var kanske 80cm på sin höjd. Exakt får vi inte veta då den släppte. Likasom gäddan efter gjorde.
Nu började det bli löjligt. Men vi bet ihop och bestämde oss för att ta en fika. Vi gick iland och slängde i oss lite mat.
Vi bestämde oss för att fiska av kanten igen. Här fanns det ju iaf gädda. Jag fiskade av kanten på utsidan och Erlando och Staffan körde av innerkanten. Efter ett par kast drog jag på en gädda som bjöd på bra motstånd. Efter en kort men hård fight kunde jag landa en gädda på ca 75cm. Vi mätte eller fotade den inte mot plankan. Det skulle kännas lite futtigt.
Både Erlando och Staffan hade också dragit varsin gädda medan jag var ute. Det var extra kul för Staffan då det var hans första fluggädda. Vinden hade nu ökat mer och det var mycket skräp i vattnet. Erlando bestämde att vi skulle åka tillbaka till bilen och förflytta oss. Nu var jag lite mör i benen så vi gjorde ett nytt försök med kajaklift. Jag tog ur alla grejor och förlängde repet till kajaken så den hamnade bakom svallet. Nu gick det bättre. Efter en stund kom vi fram till bilen. Vi lastade in allt och satte oss i bilen.
När jag vred på startmotorn så var bilen stendöd. Soppatorsk? Tändkassethaveri? Soppapumpsras?
Jag letade fram lite verktyg och en reservdunk. Tankmätaren visar lite fel så det kunde vara soppatorsk. Efter att ha modifierat Erlandos soppaslang till båten fick vi i soppan. Samma sak igen, stendött.
Jag fick tag på en burk med startgas, ingen skillnad. Stendöd. Om det är dött med startgas så saknas gnistan.
Så jag tog bort tändkasseten och skruvade ut stiften. Stiften var blöta. Jaha, tändkassetras. 3000:- fattigare tänkte jag. Jag tänkte dock inte ge upp. Jag byggde en anordning för att testa om det kom gnista till stiften men allt körande på startmotorn hade dödat batteriet. >Erlando fick tag på sin far som kom med bil. Jag litade dock inte på min uppfinnig. Gör man fel så kan allt bli strömförande och all elektronik kan gå sönder. Så jag bestämde mig för att leta reda på en Saab att plocka delar ifrån.
Jag sprang iväg i kvarteret och letade efter en Saab. Efter några kvarter hittade jag en på en garageuppfart. Jag ringde på och förklarade dilemmat för tanten i dörröppningen. Hon lät mycket skeptisk men hon ropade på sin gubbe och jag körde samma berättelse igen. Motvilligt gick han med på det och körde bort till min osamarbetsvilliga bil. Jag tog hans kassett och satte på min bil. Stendöd. Vad i h-vette. Nu började jag bli trött. Kan detta aldrig vända. Jag tog då min kassett och satte på hans bil. Den startade direkt. Då slog det mig att det bara kan vara tändstiften. Men skulle vi få tag på stift? En småstad i Blekinge på en lördag eftermiddag. Oddsen var små.
Vi drog till invägningen och lämnade våra id brickor och sedan iväg till första macken. Inget napp. Nästa ställe. De hade några R-stift men de var till en Volvo. Jag hade tyvärr inte stiften med mig så jag kunde inte jämföra. Jag vågade inte chansa, för långt stift= motorhaveri. Nästa ställe, här hade de lite stift men de hade ingen aning om vad de passade till. Jag ringde min far som guidade mig över telefonen. De flesta stiften i butiken var till båtmotorer men efter ett tag hittade vi ”rätt” stift (det var champion, Saab ska ha NGK)
Glad i hågen hojtade jag till expediten att jag ville ha den modellen. Nu kom nästa nederlag, det fanns endast två tändstift…
Jag funderade ett tag och kom fram till att två nya stift är bättre än fyra dåliga.
Jag köpte dem och en tändare. Det går att fräscha upp stiften om man eldar på dem.
Vi drog iväg till bilen och började meka. Efter Ett par minuter fick vi igång bilen. Halleluja, äntligen gick något vår väg. Anu var det ingen ide att fortsätta att fiska så vi drog hem till Erlando och slickade såren. Upp med alla kläder på tork, starta söndagen med våta kläder inte fränt. Varsin pizza och några stärkande glas whisky. Erlando fick dricka fläderjuice då han skulle vara kvällens chaufför. Vi konstaterade att det inte var vår dag idag, det hade iof inte varit en bra dag för många. De flesta hade haft väldigt dåligt fiske. Jag kom även på orsaken till varför allt sket sig, jag hade glömt att offra lite whisky till Moa. Om man missar detta så blir man bestraffad och det hade vi blivit. På söndagen skulle jag inte glömde offergåvan. Men trots allt strul var vi ändå på gott humör. Vi lade upp planerna inför morgondagen. Nu var det bara att ladda om och ge 120% på söndagen.
Innan det var kvälla så skulle vi gå på ett seminarium som BGF hade anordnat. Det gällde C&R så det skulle bli mycket intressant. Som vanligt var det strul innan vi hittade dit, vi irrade omkring ordentligt innan vi hittade gäddlapparna.
Tyvärr var deltagandet lågt, endast ca 1/4 av vad det borde vara. Seminariet var mycket intressant och lärorikt. Jag hoppas att det kommer ut på någon hemsida eller i pappersform snart.
Efter seminariet var det utlottning av fiskegrejor. Det var bara fina grejor som sponsorerna hade skänkt. Som vanligt hånlog oturen oss i ansiktet. Jag hade nr 201. 200 0ch 202 vann...
Vi gick i säng tidigt för att vara pigga och utvilade. Jag kröp in under täcket. Låg och slumrade och tänkte på morgondagen. Låg och sov lite halvtaskigt, vid tolvslaget vaknade jag, en ny fluga var lösningen. Jag gick upp och band en fluga. Jag blev mycket nöjd med resultatet. Med denna på tafsen så måste vi lyckas.
Efter det kunde jag somna gott.
Klockan ringde ännu tidigare på söndagsmorgonen. En stärkande frukost och iväg till funktionärsmötet. Nya brickor och iväg.
Planen var nu att vi skulle nöta av en vass kant där vinden hade legat på. När vi packade ur bilen så lyckades Erlando att gå rakt in i kanten på den öppna bakluckan. Jag trodde att han skulle svimma men han lyckades hålla sig på fötterna. Resten av dagen fick Erlando ha en sprängande huvudvärk som följeslagare. Vi knöt nävarna i fickorna och insåg att oturen inte hade släppt sitt grepp. Vi gick ner till vattnet och insåg att det skulle bli tufft idag med. Stor gammal sjö sköljde över klipporna och vinden piskade i träden.
Jag glömde nästan offergåvan. Jag började rota i ryggsäcken men jag hittade inte pluntan med whisky. Vad gör man? Man får ta det näst bästa. En 3,5% fick funka som substitut. Moa gillade nog gesten men var inte helt nöjd, det skulle vi bli varse om. Jag han inte ens ut till första stenen innan en stor våg sköljde över mig och gjorde mig dyngsur.
Tack för kaffet. Vi bet ihop och fortsatte fiske längst kanten. Ingen gädda stod här. Jag förstår det då det var extremt grumligt och turbulent.
Jag trampade in mot land för att pissa och lugna nerverna. När jag knäpper upp vadarna åker skärpet ur hällan och min Leatherman faller i vattnet. Det var inte mer än en halvmeter djupt men det var fullt med alger och sjögräs så det vara bara att glömma. Över tusen kronor åt fanders. Jag skrattade för mig själv och tänkte att snart måste det vända.
Jag knäppte ihop byxorna och fiskade på. Med den oturen jag hittills haft så måste det hugga en 100cm + snart.
Högg gjorde det men den var kanske 80cm på sin höjd. Exakt får vi inte veta då den släppte. Likasom gäddan efter gjorde.
Nu började det bli löjligt. Men vi bet ihop och bestämde oss för att ta en fika. Vi gick iland och slängde i oss lite mat.
Vi bestämde oss för att fiska av kanten igen. Här fanns det ju iaf gädda. Jag fiskade av kanten på utsidan och Erlando och Staffan körde av innerkanten. Efter ett par kast drog jag på en gädda som bjöd på bra motstånd. Efter en kort men hård fight kunde jag landa en gädda på ca 75cm. Vi mätte eller fotade den inte mot plankan. Det skulle kännas lite futtigt.
Både Erlando och Staffan hade också dragit varsin gädda medan jag var ute. Det var extra kul för Staffan då det var hans första fluggädda. Vinden hade nu ökat mer och det var mycket skräp i vattnet. Erlando bestämde att vi skulle åka tillbaka till bilen och förflytta oss. Nu var jag lite mör i benen så vi gjorde ett nytt försök med kajaklift. Jag tog ur alla grejor och förlängde repet till kajaken så den hamnade bakom svallet. Nu gick det bättre. Efter en stund kom vi fram till bilen. Vi lastade in allt och satte oss i bilen.
När jag vred på startmotorn så var bilen stendöd. Soppatorsk? Tändkassethaveri? Soppapumpsras?
Jag letade fram lite verktyg och en reservdunk. Tankmätaren visar lite fel så det kunde vara soppatorsk. Efter att ha modifierat Erlandos soppaslang till båten fick vi i soppan. Samma sak igen, stendött.
Jag fick tag på en burk med startgas, ingen skillnad. Stendöd. Om det är dött med startgas så saknas gnistan.
Så jag tog bort tändkasseten och skruvade ut stiften. Stiften var blöta. Jaha, tändkassetras. 3000:- fattigare tänkte jag. Jag tänkte dock inte ge upp. Jag byggde en anordning för att testa om det kom gnista till stiften men allt körande på startmotorn hade dödat batteriet. >Erlando fick tag på sin far som kom med bil. Jag litade dock inte på min uppfinnig. Gör man fel så kan allt bli strömförande och all elektronik kan gå sönder. Så jag bestämde mig för att leta reda på en Saab att plocka delar ifrån.
Jag sprang iväg i kvarteret och letade efter en Saab. Efter några kvarter hittade jag en på en garageuppfart. Jag ringde på och förklarade dilemmat för tanten i dörröppningen. Hon lät mycket skeptisk men hon ropade på sin gubbe och jag körde samma berättelse igen. Motvilligt gick han med på det och körde bort till min osamarbetsvilliga bil. Jag tog hans kassett och satte på min bil. Stendöd. Vad i h-vette. Nu började jag bli trött. Kan detta aldrig vända. Jag tog då min kassett och satte på hans bil. Den startade direkt. Då slog det mig att det bara kan vara tändstiften. Men skulle vi få tag på stift? En småstad i Blekinge på en lördag eftermiddag. Oddsen var små.
Vi drog till invägningen och lämnade våra id brickor och sedan iväg till första macken. Inget napp. Nästa ställe. De hade några R-stift men de var till en Volvo. Jag hade tyvärr inte stiften med mig så jag kunde inte jämföra. Jag vågade inte chansa, för långt stift= motorhaveri. Nästa ställe, här hade de lite stift men de hade ingen aning om vad de passade till. Jag ringde min far som guidade mig över telefonen. De flesta stiften i butiken var till båtmotorer men efter ett tag hittade vi ”rätt” stift (det var champion, Saab ska ha NGK)
Glad i hågen hojtade jag till expediten att jag ville ha den modellen. Nu kom nästa nederlag, det fanns endast två tändstift…
Jag funderade ett tag och kom fram till att två nya stift är bättre än fyra dåliga.
Jag köpte dem och en tändare. Det går att fräscha upp stiften om man eldar på dem.
Vi drog iväg till bilen och började meka. Efter Ett par minuter fick vi igång bilen. Halleluja, äntligen gick något vår väg. Anu var det ingen ide att fortsätta att fiska så vi drog hem till Erlando och slickade såren. Upp med alla kläder på tork, starta söndagen med våta kläder inte fränt. Varsin pizza och några stärkande glas whisky. Erlando fick dricka fläderjuice då han skulle vara kvällens chaufför. Vi konstaterade att det inte var vår dag idag, det hade iof inte varit en bra dag för många. De flesta hade haft väldigt dåligt fiske. Jag kom även på orsaken till varför allt sket sig, jag hade glömt att offra lite whisky till Moa. Om man missar detta så blir man bestraffad och det hade vi blivit. På söndagen skulle jag inte glömde offergåvan. Men trots allt strul var vi ändå på gott humör. Vi lade upp planerna inför morgondagen. Nu var det bara att ladda om och ge 120% på söndagen.
Innan det var kvälla så skulle vi gå på ett seminarium som BGF hade anordnat. Det gällde C&R så det skulle bli mycket intressant. Som vanligt var det strul innan vi hittade dit, vi irrade omkring ordentligt innan vi hittade gäddlapparna.
Tyvärr var deltagandet lågt, endast ca 1/4 av vad det borde vara. Seminariet var mycket intressant och lärorikt. Jag hoppas att det kommer ut på någon hemsida eller i pappersform snart.
Efter seminariet var det utlottning av fiskegrejor. Det var bara fina grejor som sponsorerna hade skänkt. Som vanligt hånlog oturen oss i ansiktet. Jag hade nr 201. 200 0ch 202 vann...
Vi gick i säng tidigt för att vara pigga och utvilade. Jag kröp in under täcket. Låg och slumrade och tänkte på morgondagen. Låg och sov lite halvtaskigt, vid tolvslaget vaknade jag, en ny fluga var lösningen. Jag gick upp och band en fluga. Jag blev mycket nöjd med resultatet. Med denna på tafsen så måste vi lyckas.
Efter det kunde jag somna gott.
Klockan ringde ännu tidigare på söndagsmorgonen. En stärkande frukost och iväg till funktionärsmötet. Nya brickor och iväg.
Planen var nu att vi skulle nöta av en vass kant där vinden hade legat på. När vi packade ur bilen så lyckades Erlando att gå rakt in i kanten på den öppna bakluckan. Jag trodde att han skulle svimma men han lyckades hålla sig på fötterna. Resten av dagen fick Erlando ha en sprängande huvudvärk som följeslagare. Vi knöt nävarna i fickorna och insåg att oturen inte hade släppt sitt grepp. Vi gick ner till vattnet och insåg att det skulle bli tufft idag med. Stor gammal sjö sköljde över klipporna och vinden piskade i träden.
Jag glömde nästan offergåvan. Jag började rota i ryggsäcken men jag hittade inte pluntan med whisky. Vad gör man? Man får ta det näst bästa. En 3,5% fick funka som substitut. Moa gillade nog gesten men var inte helt nöjd, det skulle vi bli varse om. Jag han inte ens ut till första stenen innan en stor våg sköljde över mig och gjorde mig dyngsur.
Tack för kaffet. Vi bet ihop och fortsatte fiske längst kanten. Ingen gädda stod här. Jag förstår det då det var extremt grumligt och turbulent.
