0
Del 3
Erlando beordrade förflyttning. Vi förflyttade oss till nästa ställe. Här hade vi haft kontakt med fisk dagen innan men idag var det tomt. Det var även extremt grumligt här. Vi nötte på en stund innan vi bestämde oss för att åka hem och ta en fika. Erlando tyckte nog lite synd om mig, jag såg ut som en dränkt kattunge. Jag kan lova att det var skönt med torra kläder och en varm kopp kaffe. Tyvärr skulle detta klädombyte påverka mitt deltagande i tävlingen ganska negativt. I jackan som jag hängde på tork och inte tog på mig igen var även min rosa identitetsbricka…
Torra, varma och glada åkte vi till nästa ställe.
Här var planen att Erlando och Staffan skulle vada och jag köra kajak. Här var det lite lä och den gamla sjön påverkade inte lika mycket.
Jag började fisket med att ta fram kameran, jag passade även på att tappa i kortläsaren i vattnet… Nu hade det gått så långt att jag inte ens reagerade, bara att gilla läget. Jag trampade bort mot en kant som såg het ut. Vinden låg på lagom här. Jag fick ganska omgående en liten gädda. Bra start som helt klart höjer självförtroendet. Fiskade av en liten vik vid en brygga där det stod två personer och pratade. Plötsligt drog jag på en fin gädda som kämpade friskt. Riktigt bra fart i denna. Efter en hår kamp kunde jag landa en fet i och fin gädda. Jag tog ett stadigt gälgrepp på den och lyfte upp den. Jag trampade fram till bryggan och gubbarna och bad dem hjälpa mig att fota. Eftersom de inte var direkt digitalt kompatibla så behövde jag förklarar hur kameran fungerade. När jag släppte ena handen och visade började gäddan att vrida på sig, plötsligt tappar jag greppet. När jag försökte få tag på den så lyckades den bita mig rejält i högerhanden och sedan skvätta ner mig ordentligt innan den drog iväg i vattnet. Ridå ner. Hur kan man vara så dum att man inte sumpar gäddan i säcken när man haft så mycket otur under hela helgen. Gubbarna tyckte nog det var lite pinsamt men jag förklarade att det så klart inte var deras fel. Jag plåstrade om såret som både var djupt och långt, sedan fiskade jag vidare. Det kändes som om det kunde stå mer fisk här så det var bara att nöta på.
Erlando och Staffan flyttade sig en bit och jag mötte upp dem. De hade inte känt något. Vi fiskade av ett ställe som kändes hett. Jag fick en liten till och Erlando drog en liten också.
Jag hade en kontakt till men sedan var det slut. Nu började tiden rinna ur händerna på oss. Erlando stod och funderade länge innan han vevade upp och beordrade en sista förflyttning. Allt på ett kort, sista viken har tydligen levererat storgädda så varje hugg kunde vara avgörande.
Vi parkerade bilen och Staffan frågade om det behövdes vadarstav. Erlando svarade nej, det är lättvadat här... I efterhand undrar vi vad han egentligen tänkte på, vi skyller på stress.
Vi gick ut till viken som såg mycket het ut. Erlando tog täten och första steget han skulle ta ut i vattnet blev väldigt fel. Jag vet inte om han missbedömde djupet eller om han halkade, hur som så stöp han som en fura rakt ut i klafset. Han kravlade sig upp och satte sig på en sten, spöt var helt draperat av blåstång och alger. Han hängde med huvudet och såg skadad ut. Efter en stund tordes vi fråga om han var ok och det var han. Då brast Staffan och jag ut i ett rungande skratt. Jag tror också att Erlando drog lite på smilbanden.
Efter att vi samlat oss lite traskade vi ut i vattnet. Här var det som ärtsoppa i vattnet och högvattnet gjorde det mycket svårvadat. Jag höll på att ramla flera gånger och Staffan likaså. Vi hade Erlando´s ord i huvudet hela tiden, ”lättvadat”
Efter en hård och svår vadning kom vi fram till kanten. Vi kastade lite men allt som hände var att Staffan hade en dragning.
Jag vadade in mot land och plötsligt blev det brådjupt. Jag kände den härliga känslan när iskallt vattnen rann ner längst ryggen och ner längst benen. Jag försökte febrilt att ta mig upp på land och tillslut kom jag upp. Jag kände i fickorna och kunde plocka upp en dyngsur telefon. Inte ett dugg förvånande. Jag tog ur batteriet och hoppades på det bästa. Nu var det inte många minuter kvar av tävlingen. Jag tänkte plocka ihop grejorna men jag såg en sten ute i vattnet som såg het ut., Jag gick ut en bit och gjorde några kast. Ingen hemma.
Nu fick det räcka med trilskande gäddor, dåligt väder och grym otur. Jag gjorde ett sista kast för att kunna veva in linan utan trassel. Jag tog ett par vevtag och det sög till. En stor fisk gick upp i ytan.
Jag ropade åt Erlando att komma och hjälpa till. Han började veva upp och ta sig mot land. Jag pressade gäddan stenhårt och tänkte ta den med våld innan den fattade vad som hände. Om den skulle göra en långrusning så skulle den säkert trassla in sig i någon tångruska eller sten och släppa. Eftersom siktdjupet endast var typ 5cm så tänkte jag inte chansa. Efter några sekunder var den inne vid kanten, jag kranade på så mycket jag kunde och tog ett brottargreppet på den. Fick ett ordentligt gälgrepp och kunde lyfta upp den på land. Allt var över innan Erlando ens hann fram. Vilken upplevelse, helt sjukt. Vi tog fram mätbrädan och mätte den till 98cm. Nu var det bara att lägga dit id brickorna och fota. Just de, de var ju någon annanstans. Närmare bestämt hemma hos Erlando…
Ja ja, vad skulle man säga? En final värdig en helg som denna. Vi var dock grymt glada över gäddan som var ett kvitto på allt slit vi hade lagt ner. Erlando var nog lika glad som om han själv hade fått gäddan. Vi fiskade som ett team och gladdes som ett team. Gäddan var grymt efterlängtad och att den skulle ta på sista kastet var nästan overkligt. Det slutet hade nästan passat en Hollywoodfilm. Vi plockade ihop allt och åkte och lämnade in alla brickor. Eller alla och alla, mina fick de inte tillbaka. Vi försökte inte ens att få in gäddan då det är tydliga regler. Ev priser lockade inte heller så mycket, det som gällde var just att någon av oss tre fick en fin gädda och det fick vi.
När allt var klart så åkte vi tillbaka till Erlando och gick igenom bilen så att inget skulle åka med till Kalmar som inte hörde hemma där. Jag passade på att ta en dusch och värmde mig lite. Erlando bjöd på lite kyckling. Det passade mycket bra inför resan hem. Med den turen vi hade under veckan så räknade jag med något på vägen hem. Kaffe på maten och sedan tog vi farväl. Jag tackade för en underbar helg trots alla missöden.
Allt gick bra hem och någon timme senare kunde jag svänga in på parkeringen hemma.
Resan upp gick bra utan problem men oturen kunde inte riktigt släppa taget. Efter helgen har jag dragits med en fruktansvärd nackspärr. Den var så illa att jag till slut fick ta ledigt, smärtan var outhärdligt trots smärtstillande. Först på fredagen veckan efter började det släppa lite...
Sammanfattning: Hur ska man sammanfatta detta? Edet är ju nästan omöjligt. Ska jag sammanfatta det med några ord får det blir gemenskap, skratt, smärta, motgångar, glädje, god mat, regn, vind.
Jag är grymt nöjd med att till slut få landa en mycket fin Blekingegädda. Tyvärr räckte den inte till pallplats men nästa år ska det räcka hela vägen fram. Jag ska även tacka Erlando och Staffan, jag är mycket glad att få lära känna er och jag hoppas att det blir fler äventyr med team fårf***ta.
Det enda negativa är att tävlingsdjävulen i mig har vaknat och det är inte bra. Han drar och sliter i mig och säger att jag ska tävla i Kalmar Open men jag tror jag kan hantera det, än så länge…
Erlando beordrade förflyttning. Vi förflyttade oss till nästa ställe. Här hade vi haft kontakt med fisk dagen innan men idag var det tomt. Det var även extremt grumligt här. Vi nötte på en stund innan vi bestämde oss för att åka hem och ta en fika. Erlando tyckte nog lite synd om mig, jag såg ut som en dränkt kattunge. Jag kan lova att det var skönt med torra kläder och en varm kopp kaffe. Tyvärr skulle detta klädombyte påverka mitt deltagande i tävlingen ganska negativt. I jackan som jag hängde på tork och inte tog på mig igen var även min rosa identitetsbricka…
Torra, varma och glada åkte vi till nästa ställe.
Här var planen att Erlando och Staffan skulle vada och jag köra kajak. Här var det lite lä och den gamla sjön påverkade inte lika mycket.
Jag började fisket med att ta fram kameran, jag passade även på att tappa i kortläsaren i vattnet… Nu hade det gått så långt att jag inte ens reagerade, bara att gilla läget. Jag trampade bort mot en kant som såg het ut. Vinden låg på lagom här. Jag fick ganska omgående en liten gädda. Bra start som helt klart höjer självförtroendet. Fiskade av en liten vik vid en brygga där det stod två personer och pratade. Plötsligt drog jag på en fin gädda som kämpade friskt. Riktigt bra fart i denna. Efter en hår kamp kunde jag landa en fet i och fin gädda. Jag tog ett stadigt gälgrepp på den och lyfte upp den. Jag trampade fram till bryggan och gubbarna och bad dem hjälpa mig att fota. Eftersom de inte var direkt digitalt kompatibla så behövde jag förklarar hur kameran fungerade. När jag släppte ena handen och visade började gäddan att vrida på sig, plötsligt tappar jag greppet. När jag försökte få tag på den så lyckades den bita mig rejält i högerhanden och sedan skvätta ner mig ordentligt innan den drog iväg i vattnet. Ridå ner. Hur kan man vara så dum att man inte sumpar gäddan i säcken när man haft så mycket otur under hela helgen. Gubbarna tyckte nog det var lite pinsamt men jag förklarade att det så klart inte var deras fel. Jag plåstrade om såret som både var djupt och långt, sedan fiskade jag vidare. Det kändes som om det kunde stå mer fisk här så det var bara att nöta på.
Erlando och Staffan flyttade sig en bit och jag mötte upp dem. De hade inte känt något. Vi fiskade av ett ställe som kändes hett. Jag fick en liten till och Erlando drog en liten också.
Jag hade en kontakt till men sedan var det slut. Nu började tiden rinna ur händerna på oss. Erlando stod och funderade länge innan han vevade upp och beordrade en sista förflyttning. Allt på ett kort, sista viken har tydligen levererat storgädda så varje hugg kunde vara avgörande.
Vi parkerade bilen och Staffan frågade om det behövdes vadarstav. Erlando svarade nej, det är lättvadat här... I efterhand undrar vi vad han egentligen tänkte på, vi skyller på stress.
Vi gick ut till viken som såg mycket het ut. Erlando tog täten och första steget han skulle ta ut i vattnet blev väldigt fel. Jag vet inte om han missbedömde djupet eller om han halkade, hur som så stöp han som en fura rakt ut i klafset. Han kravlade sig upp och satte sig på en sten, spöt var helt draperat av blåstång och alger. Han hängde med huvudet och såg skadad ut. Efter en stund tordes vi fråga om han var ok och det var han. Då brast Staffan och jag ut i ett rungande skratt. Jag tror också att Erlando drog lite på smilbanden.
Efter att vi samlat oss lite traskade vi ut i vattnet. Här var det som ärtsoppa i vattnet och högvattnet gjorde det mycket svårvadat. Jag höll på att ramla flera gånger och Staffan likaså. Vi hade Erlando´s ord i huvudet hela tiden, ”lättvadat”
Efter en hård och svår vadning kom vi fram till kanten. Vi kastade lite men allt som hände var att Staffan hade en dragning.
Jag vadade in mot land och plötsligt blev det brådjupt. Jag kände den härliga känslan när iskallt vattnen rann ner längst ryggen och ner längst benen. Jag försökte febrilt att ta mig upp på land och tillslut kom jag upp. Jag kände i fickorna och kunde plocka upp en dyngsur telefon. Inte ett dugg förvånande. Jag tog ur batteriet och hoppades på det bästa. Nu var det inte många minuter kvar av tävlingen. Jag tänkte plocka ihop grejorna men jag såg en sten ute i vattnet som såg het ut., Jag gick ut en bit och gjorde några kast. Ingen hemma.
Nu fick det räcka med trilskande gäddor, dåligt väder och grym otur. Jag gjorde ett sista kast för att kunna veva in linan utan trassel. Jag tog ett par vevtag och det sög till. En stor fisk gick upp i ytan.
Jag ropade åt Erlando att komma och hjälpa till. Han började veva upp och ta sig mot land. Jag pressade gäddan stenhårt och tänkte ta den med våld innan den fattade vad som hände. Om den skulle göra en långrusning så skulle den säkert trassla in sig i någon tångruska eller sten och släppa. Eftersom siktdjupet endast var typ 5cm så tänkte jag inte chansa. Efter några sekunder var den inne vid kanten, jag kranade på så mycket jag kunde och tog ett brottargreppet på den. Fick ett ordentligt gälgrepp och kunde lyfta upp den på land. Allt var över innan Erlando ens hann fram. Vilken upplevelse, helt sjukt. Vi tog fram mätbrädan och mätte den till 98cm. Nu var det bara att lägga dit id brickorna och fota. Just de, de var ju någon annanstans. Närmare bestämt hemma hos Erlando…
Ja ja, vad skulle man säga? En final värdig en helg som denna. Vi var dock grymt glada över gäddan som var ett kvitto på allt slit vi hade lagt ner. Erlando var nog lika glad som om han själv hade fått gäddan. Vi fiskade som ett team och gladdes som ett team. Gäddan var grymt efterlängtad och att den skulle ta på sista kastet var nästan overkligt. Det slutet hade nästan passat en Hollywoodfilm. Vi plockade ihop allt och åkte och lämnade in alla brickor. Eller alla och alla, mina fick de inte tillbaka. Vi försökte inte ens att få in gäddan då det är tydliga regler. Ev priser lockade inte heller så mycket, det som gällde var just att någon av oss tre fick en fin gädda och det fick vi.
När allt var klart så åkte vi tillbaka till Erlando och gick igenom bilen så att inget skulle åka med till Kalmar som inte hörde hemma där. Jag passade på att ta en dusch och värmde mig lite. Erlando bjöd på lite kyckling. Det passade mycket bra inför resan hem. Med den turen vi hade under veckan så räknade jag med något på vägen hem. Kaffe på maten och sedan tog vi farväl. Jag tackade för en underbar helg trots alla missöden.
Allt gick bra hem och någon timme senare kunde jag svänga in på parkeringen hemma.
Resan upp gick bra utan problem men oturen kunde inte riktigt släppa taget. Efter helgen har jag dragits med en fruktansvärd nackspärr. Den var så illa att jag till slut fick ta ledigt, smärtan var outhärdligt trots smärtstillande. Först på fredagen veckan efter började det släppa lite...
Sammanfattning: Hur ska man sammanfatta detta? Edet är ju nästan omöjligt. Ska jag sammanfatta det med några ord får det blir gemenskap, skratt, smärta, motgångar, glädje, god mat, regn, vind.
Jag är grymt nöjd med att till slut få landa en mycket fin Blekingegädda. Tyvärr räckte den inte till pallplats men nästa år ska det räcka hela vägen fram. Jag ska även tacka Erlando och Staffan, jag är mycket glad att få lära känna er och jag hoppas att det blir fler äventyr med team fårf***ta.
Det enda negativa är att tävlingsdjävulen i mig har vaknat och det är inte bra. Han drar och sliter i mig och säger att jag ska tävla i Kalmar Open men jag tror jag kan hantera det, än så länge…
