0
River Tweed
The Junction, Jock Scott och gamla gubbar.
Ska man beskriva River Tweed med tre ord måste det bara bli; The Junction, Jock Scott och gamla gubbar. The junction pool i Kelso är världs berömt, inte minst pga. av fisket, poolen är bland dom bästa på hela Tweed och här har folk fångat lax med flugspö i århundrade. Kring hundra meter från älven ligger Ednam House, ett ”lax fiske hotell” med en historia som övergår det mesta. Det är ett ställe där man får inblick i hur det var för i tiden. Idag är det mest dels folk med sex tums tjockkar plånböcker som fiskar i Junction pool, det beror på den trevliga prislappen som går på 32 000 £ för sex spön i sex dagar. Dvs. 416 000 Sek. per fiske vecka! Fisket starter kl.09:00 och slutar 17:00 och så har man självklart en timmes lunch mellan 13:00 och 14:00. Inte konstigt om hotellets gäster äter snabbt…
Många av gubbarna som fiskar här, fiskar gärna med klassiska lax flugor. Speciellt en fluga stickar ut, den heter Jock Scott.
Jock Scott är verkligen en klassiskare vid älven, flugan ska vara bunden kring 1840 talet av ghillin Jock Scott. Han var en duktig och innovativ flugfiskare och flugbindare, och när han inte jobbade vid älven knöt han klassiska laxflugor. Än i dag knyts många Jock Scott av andra ghillis kring älven, och gubbarna vill fortfarande köpa dom.
Gamla gubbar finns där gott om vid River Tweed. Det kan bero på många faktorer. Fram för allt, att när folk väl har fått in foten en viss vecka varje år, ja då släpper man inte den veckan så länge man kan stå ut vadat i älven, eller sitta gungandes i en båt. Under min tid som ghille på River Tweed har jag guidat folk som jag inte ville ha trott kunna klara av en dags fiske.
En av dessa var Mr. Olds. Han var 92 bast då och fiske glädjen var fortfarande slående. Han kommer från södra England, äger av ett stort byggbolag där båda sonen och barnbarnet jobbar. Gubben har gjort bra ifrån sig under ett långt liv och fisket var nu hans väg bort från det vanliga livet. Han har fisket över fyrtio år på det beat jag jobbade på, och där stod jag…
En 25 årig Dansk kille som inte ens har fiskat i älven tidigare, och nu skulle jag guida denna äldre herre på ett vatten som han kände bättre än dom flesta. Under den första dagen gick det riktigt bra, Mr. Olds sa hur och vart han ville fiska, och på så sätt fick han fiska som han tyckte om och jag lärde mig något nytt om älven. Andra dagen skulle han och jag fiska nere vid ”The Willows”, ett fint stycke vatten med lagom drag i för att svepa flugan runt helt perfekt. Gubben hade innan för säsongen köpt ett nytt och modernt Sage spö, pga. dom gamla armarna inte tyckte om hans antika Bruce and Walker längre. Det gick fint att kasta med nya spöet, kring 15 meter med sträckt tafs. Vi han inte fiska länge för första laxen var krokad, ingen stor fisk men glädjen var stor ändå. Ett par timmar och två lax senare säger Mr. Olds till mig att han vill ha en paus, och att jag ska ta hans spö och fortsätta att fiska för honom. Jag vadar i land med båten som han sitter i, kaster ankrat på land och hjälper gubben med att sätta sig i botten av båten. Jag frågar lite tveksam. ”Are you sure you will be okay? Yes of cause, you go a head and fish now!”
Då så, jag vadar ut i älven och börja kasta. Mellan varje kast tittar jag till Mr. Olds. Han bara ligger och njuter. Jag fortsätter att fiska, och en liten stund senare står jag 25 meter längre nedströms, igen vänder jag mig runt för att titta till gubben. Nu ligger han med ögonen slutna, ”Hm… Han kanske sover”. Tänker jag. Ett par kast till och jag tittar igen, han ligger som förut. Under tiden jag gör en fem-sex kast fundera jag allt mer på om Mr. Olds verkligen sover? Jag vänder mig om igen och säger. ”Mr. Olds are you okay?” Inget svar. Jag säger lite högre. ”Mr. Olds are you okay?” Fortfarande inget svar. Jag börja att vada tillbaka samtidigt som jag febrilt vevar in linan. Jag försöker igen, ja jag nästan skrikar. ” Mr. Olds are you okay?” Fortfarande inte ett ljud. Jag springer så snabbt som jag kan i det midja djupa vatten. Tankarna är många i skallen just då. ”Sover han mycket djupt? Har han svimmat? Nej, han har nu fan fått ett hjärt attack. Shit! Fan vad ska jag säga till dom andra? Ska jag ge han mun till mun?” Jag springer och vattnet sprutar över allt, jag flåsar efter dom höga knä lyften i det djupa vattnet. Tror mest av allt att jag så ut som någon tokig sankt Bernards hund. Till slut är jag vid båten, och just i det sekund jag lägger handen på båten, piggnar Mr. Olds till och frågar. ”Did you hook one? Eh?… No, but I think we will go back and get some lunch.”
Hela vägen tillbaka går jag och njuter att Mr. Olds lever. Vilken dag, vilken gubbe och vilket minne.
”Three words; The Junction, Jock Scott and old lads.
Bilden som är bifogad:
Mr. Olds(92) sitter i båten och Mr. Olds junior(60+) står med en lax.
The Junction, Jock Scott och gamla gubbar.
Ska man beskriva River Tweed med tre ord måste det bara bli; The Junction, Jock Scott och gamla gubbar. The junction pool i Kelso är världs berömt, inte minst pga. av fisket, poolen är bland dom bästa på hela Tweed och här har folk fångat lax med flugspö i århundrade. Kring hundra meter från älven ligger Ednam House, ett ”lax fiske hotell” med en historia som övergår det mesta. Det är ett ställe där man får inblick i hur det var för i tiden. Idag är det mest dels folk med sex tums tjockkar plånböcker som fiskar i Junction pool, det beror på den trevliga prislappen som går på 32 000 £ för sex spön i sex dagar. Dvs. 416 000 Sek. per fiske vecka! Fisket starter kl.09:00 och slutar 17:00 och så har man självklart en timmes lunch mellan 13:00 och 14:00. Inte konstigt om hotellets gäster äter snabbt…
Många av gubbarna som fiskar här, fiskar gärna med klassiska lax flugor. Speciellt en fluga stickar ut, den heter Jock Scott.
Jock Scott är verkligen en klassiskare vid älven, flugan ska vara bunden kring 1840 talet av ghillin Jock Scott. Han var en duktig och innovativ flugfiskare och flugbindare, och när han inte jobbade vid älven knöt han klassiska laxflugor. Än i dag knyts många Jock Scott av andra ghillis kring älven, och gubbarna vill fortfarande köpa dom.
Gamla gubbar finns där gott om vid River Tweed. Det kan bero på många faktorer. Fram för allt, att när folk väl har fått in foten en viss vecka varje år, ja då släpper man inte den veckan så länge man kan stå ut vadat i älven, eller sitta gungandes i en båt. Under min tid som ghille på River Tweed har jag guidat folk som jag inte ville ha trott kunna klara av en dags fiske.
En av dessa var Mr. Olds. Han var 92 bast då och fiske glädjen var fortfarande slående. Han kommer från södra England, äger av ett stort byggbolag där båda sonen och barnbarnet jobbar. Gubben har gjort bra ifrån sig under ett långt liv och fisket var nu hans väg bort från det vanliga livet. Han har fisket över fyrtio år på det beat jag jobbade på, och där stod jag…
En 25 årig Dansk kille som inte ens har fiskat i älven tidigare, och nu skulle jag guida denna äldre herre på ett vatten som han kände bättre än dom flesta. Under den första dagen gick det riktigt bra, Mr. Olds sa hur och vart han ville fiska, och på så sätt fick han fiska som han tyckte om och jag lärde mig något nytt om älven. Andra dagen skulle han och jag fiska nere vid ”The Willows”, ett fint stycke vatten med lagom drag i för att svepa flugan runt helt perfekt. Gubben hade innan för säsongen köpt ett nytt och modernt Sage spö, pga. dom gamla armarna inte tyckte om hans antika Bruce and Walker längre. Det gick fint att kasta med nya spöet, kring 15 meter med sträckt tafs. Vi han inte fiska länge för första laxen var krokad, ingen stor fisk men glädjen var stor ändå. Ett par timmar och två lax senare säger Mr. Olds till mig att han vill ha en paus, och att jag ska ta hans spö och fortsätta att fiska för honom. Jag vadar i land med båten som han sitter i, kaster ankrat på land och hjälper gubben med att sätta sig i botten av båten. Jag frågar lite tveksam. ”Are you sure you will be okay? Yes of cause, you go a head and fish now!”
Då så, jag vadar ut i älven och börja kasta. Mellan varje kast tittar jag till Mr. Olds. Han bara ligger och njuter. Jag fortsätter att fiska, och en liten stund senare står jag 25 meter längre nedströms, igen vänder jag mig runt för att titta till gubben. Nu ligger han med ögonen slutna, ”Hm… Han kanske sover”. Tänker jag. Ett par kast till och jag tittar igen, han ligger som förut. Under tiden jag gör en fem-sex kast fundera jag allt mer på om Mr. Olds verkligen sover? Jag vänder mig om igen och säger. ”Mr. Olds are you okay?” Inget svar. Jag säger lite högre. ”Mr. Olds are you okay?” Fortfarande inget svar. Jag börja att vada tillbaka samtidigt som jag febrilt vevar in linan. Jag försöker igen, ja jag nästan skrikar. ” Mr. Olds are you okay?” Fortfarande inte ett ljud. Jag springer så snabbt som jag kan i det midja djupa vatten. Tankarna är många i skallen just då. ”Sover han mycket djupt? Har han svimmat? Nej, han har nu fan fått ett hjärt attack. Shit! Fan vad ska jag säga till dom andra? Ska jag ge han mun till mun?” Jag springer och vattnet sprutar över allt, jag flåsar efter dom höga knä lyften i det djupa vattnet. Tror mest av allt att jag så ut som någon tokig sankt Bernards hund. Till slut är jag vid båten, och just i det sekund jag lägger handen på båten, piggnar Mr. Olds till och frågar. ”Did you hook one? Eh?… No, but I think we will go back and get some lunch.”
Hela vägen tillbaka går jag och njuter att Mr. Olds lever. Vilken dag, vilken gubbe och vilket minne.
”Three words; The Junction, Jock Scott and old lads.
Bilden som är bifogad:
Mr. Olds(92) sitter i båten och Mr. Olds junior(60+) står med en lax.
