0
Studenten närmar sig med stormsteg, att bara säga hejdå till alla i klassen när vi slutar går ju inte, inte heller fina fiskeplatser går att lämna utan att ta ett sista ajö.
Efter att utrustningen var packad var vi tillslut tre fiskesugna grabbar i bilen. Dagens resmål var en medelstor sjö i närheten av Brunnsberg, detta är en sjö som för mig är helt ofiskad. Öring och Röding stod på schemat.
I bilen rullade en skiva med hårdrock som hackade i takt med vägens gropar. Vägen blev allt smalare och när dess allt större gropar gjorde oss tvungna att stänga av musiken gav detta möjligheten att diskutera om dagens fiske, och detta gjorde att fiske febern steg allt mer. Målet med dagen blev ganska snabbt klart: att fånga en fin röding på torrfluga.
I vår iver nästan småjoggandes ner längs stigen till sjön hade vi inte en tanke på att man borde börjat bära ner packningen till sjökanten, vi möts av lätt vind och hör direkt ett och annat vak ifrån några mindre fiskar. Som vi anade var båten vi lånat lite väl liten för att alla tre ska kunna rymmas, så vi pumpar snabbt upp en flytring.
Vi väljer att inleda fisket vid en intressant udde ganska centralt i den lätt böjda sjön, trotts lite problem med vinden vet vi att det kan löna sig att fiska av sådana platser med lite mer vind som driver in mot land, detta brukar ofta betyda högre täthet av insekter och att fisken vågar sig in och mumsa på alla läckerheter som samlas i stora drivor.
I båten har jag och Daniel Ewald stora problem med att få någon fisk över håvkanten. Under förmiddagen blev det en del missade mothugg och ett fåtal kortare drillsekvenser med mindre öringar, i flytringen befinner sig Alexander Ungman som under förmiddagen syndat något genom att prova på fisket under ytan en kortare stund. Detta gav resultatet att han hade en efterföljande och även en tre sekunders drillning med det han misstänker var en röding. Efter en tids fiskande driver några mörkare moln in på den annars väldigt klara himlen, vi väljer att lyssna på våra magar och ror in till land och gör upp en brasa för korvgrillning.
Till brasans sprakande diskuterar vi flugvalet inför det stundande kvällsfisket. Med många olika insekter i luften var det svårt att avgöra vad fisken egentligen åt, det vi kunde konstatera var att fisken var selektiv.
http://www.edgeforum.com/index.php?autocom...si&img=2832
Med förlängda tafsar ber vi oss ut på sjön men placerar oss på det spegelblanka vattnet som börjar ta upp allt mer av sjöns totala yta. Varsamt placerar vi oss vid en plats vi sett en del fina vak vid under tiden vi grillade, långsamt och försiktigt släpps ankaret ner till botten, ungefär två meter under båten. Medan vi ser på när flytringen långsamt passerar på håll sitter vi och avvaktar i båten på att vaken ska dyka upp, väntan blev mycket längre än vi förväntat oss men lyckan blev enorm när ett vackert head & tail vak bröt speglingen av skogen på andra sidan sjön. Ganska snart kom fiskarna in till kastavstånd och ingenting annat existerade.
- Vilket vak!
- Åh, kolla, den måste ha varit stor!
- Oj, vad nära den var!
Kommentarerna var många men eftersom min fluga var så välplacerad kunde jag inte kolla på de vak Daniel såg på andra sidan båten. Vinden återkom då och då vilket ledde till att vi satte oss ner i det tysta och inväntade bättre tider. Tredje gången detta inträffade hör vi ljud komma ifrån flytringen.
- Ungman har fisk! utbryter vi nästan samtidigt i ren glädje.
Utan att säga någonting tittar vi därefter på varandra och nickar, det är klart vi ror dit! Vi anländer till drillningen i dess slutskede och fisken har redan artbestämts till en Röding, en sån där fin Röding vi hoppats på hela dagen, detta leder till att pressen på Alexander stiger på att vi verkligen får upp den här. Samtidigt som Daniel greppar håven passar jag på att plocka fram kameran. En röding som uppskattas väga nästan ett kilo håvas kort därefter och alla tre verkar vara lika överlyckliga. Efter några snabba bilder släpps Rödingen åter och vi blickar länge ner på de vita fenkanterna i det klara vattnet.
http://www.edgeforum.com/index.php?autocom...si&img=2831
Vi skiljs åter igen eftersom vi sett en del fina vak längre bort. Våra flugor ligger på vattenytan på rekordtid den här gången, jag ställer in blicken på flera samlade vak närmare land och jag placerar min fluga mitt ibland vaken, några fler vak dyker upp i min flugas omgivning innan hela sjöns fiskar tycks ha beslutat sig för att ta en paus ifrån kvällsmåltiden. Efter någon minut återkommer vaken igen, min fluga ligger kvar på samma plats och nu är vaken riktigt nära. Tillslut blev min fluga även den tagen och mothugget satt perfekt, det gick ganska snabbt att avgöra att det rörde sig om en liten fisk men jag var överlycklig och blev alldeles knäsvag över att jag äntligen hade lurat en, när fisken närmade sig båten fick jag se en liten glimt av dess röda sida innan den gled av den hullinglösa kroken. Det var nog bäst för alla, min stora glädje avtog inte för att jag tappat den och bilder skulle bara visa hur liten den egentligen var.
Vi fortsätter fisket och placerar båda våra flugor på samma sida båten och ser på när vaken närmar sig. Ungman avbryter återigen tystnaden när han lyckats kroka ytterligare en Röding, vi beslutar oss för att stanna kvar denna gång, det var alldeles för spännande. Kort därefter drev vinden in över skogssjön igen och vi gjorde valet att packa ihop för denna gång.
Med ett leende på läpparna ror vi tillbaka mot bilen och tankarna börjar driva iväg mot nästa resa som vi haft planerat under en lång tid, nämligen till Lungsjöån.
Efter att utrustningen var packad var vi tillslut tre fiskesugna grabbar i bilen. Dagens resmål var en medelstor sjö i närheten av Brunnsberg, detta är en sjö som för mig är helt ofiskad. Öring och Röding stod på schemat.
I bilen rullade en skiva med hårdrock som hackade i takt med vägens gropar. Vägen blev allt smalare och när dess allt större gropar gjorde oss tvungna att stänga av musiken gav detta möjligheten att diskutera om dagens fiske, och detta gjorde att fiske febern steg allt mer. Målet med dagen blev ganska snabbt klart: att fånga en fin röding på torrfluga.
I vår iver nästan småjoggandes ner längs stigen till sjön hade vi inte en tanke på att man borde börjat bära ner packningen till sjökanten, vi möts av lätt vind och hör direkt ett och annat vak ifrån några mindre fiskar. Som vi anade var båten vi lånat lite väl liten för att alla tre ska kunna rymmas, så vi pumpar snabbt upp en flytring.
Vi väljer att inleda fisket vid en intressant udde ganska centralt i den lätt böjda sjön, trotts lite problem med vinden vet vi att det kan löna sig att fiska av sådana platser med lite mer vind som driver in mot land, detta brukar ofta betyda högre täthet av insekter och att fisken vågar sig in och mumsa på alla läckerheter som samlas i stora drivor.
I båten har jag och Daniel Ewald stora problem med att få någon fisk över håvkanten. Under förmiddagen blev det en del missade mothugg och ett fåtal kortare drillsekvenser med mindre öringar, i flytringen befinner sig Alexander Ungman som under förmiddagen syndat något genom att prova på fisket under ytan en kortare stund. Detta gav resultatet att han hade en efterföljande och även en tre sekunders drillning med det han misstänker var en röding. Efter en tids fiskande driver några mörkare moln in på den annars väldigt klara himlen, vi väljer att lyssna på våra magar och ror in till land och gör upp en brasa för korvgrillning.
Till brasans sprakande diskuterar vi flugvalet inför det stundande kvällsfisket. Med många olika insekter i luften var det svårt att avgöra vad fisken egentligen åt, det vi kunde konstatera var att fisken var selektiv.
http://www.edgeforum.com/index.php?autocom...si&img=2832
Med förlängda tafsar ber vi oss ut på sjön men placerar oss på det spegelblanka vattnet som börjar ta upp allt mer av sjöns totala yta. Varsamt placerar vi oss vid en plats vi sett en del fina vak vid under tiden vi grillade, långsamt och försiktigt släpps ankaret ner till botten, ungefär två meter under båten. Medan vi ser på när flytringen långsamt passerar på håll sitter vi och avvaktar i båten på att vaken ska dyka upp, väntan blev mycket längre än vi förväntat oss men lyckan blev enorm när ett vackert head & tail vak bröt speglingen av skogen på andra sidan sjön. Ganska snart kom fiskarna in till kastavstånd och ingenting annat existerade.
- Vilket vak!
- Åh, kolla, den måste ha varit stor!
- Oj, vad nära den var!
Kommentarerna var många men eftersom min fluga var så välplacerad kunde jag inte kolla på de vak Daniel såg på andra sidan båten. Vinden återkom då och då vilket ledde till att vi satte oss ner i det tysta och inväntade bättre tider. Tredje gången detta inträffade hör vi ljud komma ifrån flytringen.
- Ungman har fisk! utbryter vi nästan samtidigt i ren glädje.
Utan att säga någonting tittar vi därefter på varandra och nickar, det är klart vi ror dit! Vi anländer till drillningen i dess slutskede och fisken har redan artbestämts till en Röding, en sån där fin Röding vi hoppats på hela dagen, detta leder till att pressen på Alexander stiger på att vi verkligen får upp den här. Samtidigt som Daniel greppar håven passar jag på att plocka fram kameran. En röding som uppskattas väga nästan ett kilo håvas kort därefter och alla tre verkar vara lika överlyckliga. Efter några snabba bilder släpps Rödingen åter och vi blickar länge ner på de vita fenkanterna i det klara vattnet.
http://www.edgeforum.com/index.php?autocom...si&img=2831
Vi skiljs åter igen eftersom vi sett en del fina vak längre bort. Våra flugor ligger på vattenytan på rekordtid den här gången, jag ställer in blicken på flera samlade vak närmare land och jag placerar min fluga mitt ibland vaken, några fler vak dyker upp i min flugas omgivning innan hela sjöns fiskar tycks ha beslutat sig för att ta en paus ifrån kvällsmåltiden. Efter någon minut återkommer vaken igen, min fluga ligger kvar på samma plats och nu är vaken riktigt nära. Tillslut blev min fluga även den tagen och mothugget satt perfekt, det gick ganska snabbt att avgöra att det rörde sig om en liten fisk men jag var överlycklig och blev alldeles knäsvag över att jag äntligen hade lurat en, när fisken närmade sig båten fick jag se en liten glimt av dess röda sida innan den gled av den hullinglösa kroken. Det var nog bäst för alla, min stora glädje avtog inte för att jag tappat den och bilder skulle bara visa hur liten den egentligen var.
Vi fortsätter fisket och placerar båda våra flugor på samma sida båten och ser på när vaken närmar sig. Ungman avbryter återigen tystnaden när han lyckats kroka ytterligare en Röding, vi beslutar oss för att stanna kvar denna gång, det var alldeles för spännande. Kort därefter drev vinden in över skogssjön igen och vi gjorde valet att packa ihop för denna gång.
Med ett leende på läpparna ror vi tillbaka mot bilen och tankarna börjar driva iväg mot nästa resa som vi haft planerat under en lång tid, nämligen till Lungsjöån.
