0
Lördag.
Uppe före tuppen på morgonen, bilen är färdigpackad för jämtlandsfjället.
Har planerat en ensamvandring på kalfjället med riktning mot Rödingtjärnen, med strålande sol vindstilla och vakfest.
Tjena...hinner inte ens förbi Fagersta förens svenska sommaren står som spön i backen, nåja lite fukt ska väl både jag och Rödingarna tåla försöker man intala sig själv fast man vet bättre.
Snabbstopp vid ett mathak men har ingen matro,sätter nytt PB på att sluka kebab med bröd.
Stannar till vid fiskecentrum och införskaffar statens kort ovan odlingsgränsen, fiskesuget ökar ytterligare nu när man börjar se solen glimta fram över fjälltopparna.
Parkerar och lyfter ut all 25kg utrustning som man tydligen anser nödvändigt att släpa med på ryggen under en fjälltur på några dagar.
Åhej och i väg, hinner 300m innan regnskuren kommer, bara att sadla av och leta fram regnkläderna.
Försöker dra på regnbyxorna utan att ta av kängorna, går sådär..fastnar och jävlas så klart.
Lagom när man kommer i gång att gå igen så slutar det regna, svär en lång ramsa över den där Poolman och knatar på.
Konstigt att man kan svettas så, jag hade förmodligen varit torrare om jag struntat i att ta på regnstället och gått vidare i regnet, men stannar jag och tar av det så kan man ge sig fan på att det börjar vräka ner igen så man lufsa vidare.
Snabb glutt på fjällkartan säger att det är dags att svänga av mot tjärnen, bara någon kilometer kvar...pis of cake.
När man äntligen klafsat färdigt genom surmossar och träsk och stenskravel så har man för en gångs skull disciplinen att fixa med tältuppslagning först,trots att det syns vakringar på tjärnen 20m från tältplatsen.
Riggar med darriga händer flugspöt med en Goddard Caddis och smyger ner mot stranden för att kika, man ser hur fisken stiger mot ytan i det klara vattnet.
Inga jättefiskar men en del är på styva halvkilot skulle jag tro, lägger ut flugan några meter utanför strandkanten vid ett näs där det vakar mest och väntar på en reaktion.
Reaktionen komer fortare än väntat fast från min sida då jag rycker undan flugan från en snopen röding som jag ser stiga mot flugan så fluglinan hamnar långt upp bland kråkris och dvärgbjörk.
Fiskenerven tål tydligen inte sight fishing så här första dagen på fjället, ett par vita fenkanter kan tydligen få vem som helst ur balans.
Missar ett par hugg till under svavelosande eder innan jag till slut får en öring som jag dräper och ger den äran att få bli kvällsmat har jag tänkt.
Lägger fisken vid en sten för att göra några kast till, typiskt nu har det slutat vaka.
Kanske blev dom skrämda av attt tjo och tjim, om jag går upp och fixar käk så lugnar dom nog sig vad det lider.
Ska just böja mig och ta upp fisken då jag upptäcker att den är borta, det är inte sant spökar det ?
Jovisst, den har ramlat ner i en håla under stenen och naturligtvis har jag ett par centimeter för korta armar för att nå åt den där den ligger.
Blir korv till kvällsmat och några vak visar sig inte mera den här kvällen, sommnar som ett barn till tystnaden.
Söndag.
Vaknar av något som låter som om ett dånande godståg går genom absiden på tältet, det är ett regnoväder av sällan skådat slag med hård blåst som väcker mig.
Åskan dånar kom kanonskott mellan fjällväggarna, man känner sig rätt liten så här på vidderna när naturkrafterna släpps lösa.
Regnet rinner i floder efter marken och försöker leta sig in i absiden,får gräva diken för att leda bort vattnet från tältet.
Regnet och blåsten håller i sig hela dagen,får ligga och läsa baksidan på kartan och innehålls deklarationen på matförpackningar fram till kvällen då det mojnar lite.
Varför tar man sig inte besväret att ta med en bok- tanken ekar i skallen.
Vakfesten är som bortblåst.
Tur att man har whiskey.
Måndag.
+4 och snålblåst när man vaknar tidigt,bakfull som en gris efter all tröst-whisky i går kväll.
Går huttrande ut och börjar laga frukost,får inte eld på trangiaköket.
Det har stått ute under natten och det bara pissar vatten ur gasbrännaren när jag vänder på den,
får värma upp hela gasdelen med ciggarettändaren innan den spottande och fräsande tänds.
Gör ett tappert försök att fiska efter frukosten men det vill sig inte.
Stendött,bestämmer mig för att byta till en annan tjärn på lite lägre höjd.
Bara att slå ner tältet och börja knata,det klaffsar och stänker när jag snubblar fram genom de om möjligt ännu surare mossarna, ryggsäcken känns som om den är gjord av bly och lastad med sten.
Halvägs framme blir jag akut skitnödig, hittar en buske som får agera som vindskydd.
Efter uträttat ärende rundar jag busken och håller så när på att tappa balansen av förvåning när jag hör någon med mörk stämma säga hej.
Där mitt framför mig står ett äldre par med kikare i händerna, såg du renarna frågar mannen.
Öhh...nej vart då stammar jag fram, samtidigt som jag försöker knäppa bältet.
Dom gick ju bara 100m från dig när du gick över mossen säger kvinnan.
Vart kom dom i från så där huxflux ute på fjället ?
Det visar sig att dom är fågelskådare och vi står en stund och pratar om ditt och datt innan jag tar adjö och lunkar vidare.
Väl framme vid tjärnen går några rödingar gå och betar i ytfilmen så att man stundtals kan se ryggfenorna ovanför ytan.
Dom är kinkiga, provar med både nymf och torrfluga men dom envisas med att vaka på båda sidorna om mina flugor eller tre meter längre ut än jag klarar av att kasta.
Får flugbytarstress och ägnar mer tid till att knyta på olika flugor än att fiska innan jag inser att
det är bättre att ta en fikapaus.
Myggen och knotten verkar ha tävling i vem som kan driva en människa till vansinne först,
konstigt att det går att flyga till månen men inte uppfinna ett medel som är effektivt mot dessa kräk.
Telefonen väcker mig när jag sitter och filosoferar på en stock, det är min sambo.
Hon är sjuk och har feber och låter ledsen, typiskt.
Efter avslutat samtal kommer det dåliga samvetet krypande, ville hon att jag skulle komma hem ?
Det är ju över 60 mil, åt fel håll från rödingarna dessutom ?
Nej det får vara, för nu verkar vaken komma närmare igen.
Knyter på min allra finaste sjösandsländenymf och hivar ut mitt i en vakring.
Äntligen,där satt den.
Efter en överdrivet försiktig drill ligger den där brevid mig,den rubinröda fisken som har fått vuxna karlar att gå in i väggen eller bli galana.
Ett inre lugn sprider sig i kroppen,som efter bra sex och en cigg ungefär.
Jag sommnar gott den kvällen och nästa dag bär det i väg mot nya vatten och nya äventyr.
Känns som om uppdraget är utfört för det här året på fjället.
Fast jag vet att nästa år står jag där igen med fiskefrossa igen och jag längtar redan.
Rödingfeber är som malaria, man blir aldrig fri.
Uppe före tuppen på morgonen, bilen är färdigpackad för jämtlandsfjället.
Har planerat en ensamvandring på kalfjället med riktning mot Rödingtjärnen, med strålande sol vindstilla och vakfest.
Tjena...hinner inte ens förbi Fagersta förens svenska sommaren står som spön i backen, nåja lite fukt ska väl både jag och Rödingarna tåla försöker man intala sig själv fast man vet bättre.
Snabbstopp vid ett mathak men har ingen matro,sätter nytt PB på att sluka kebab med bröd.
Stannar till vid fiskecentrum och införskaffar statens kort ovan odlingsgränsen, fiskesuget ökar ytterligare nu när man börjar se solen glimta fram över fjälltopparna.
Parkerar och lyfter ut all 25kg utrustning som man tydligen anser nödvändigt att släpa med på ryggen under en fjälltur på några dagar.
Åhej och i väg, hinner 300m innan regnskuren kommer, bara att sadla av och leta fram regnkläderna.
Försöker dra på regnbyxorna utan att ta av kängorna, går sådär..fastnar och jävlas så klart.
Lagom när man kommer i gång att gå igen så slutar det regna, svär en lång ramsa över den där Poolman och knatar på.
Konstigt att man kan svettas så, jag hade förmodligen varit torrare om jag struntat i att ta på regnstället och gått vidare i regnet, men stannar jag och tar av det så kan man ge sig fan på att det börjar vräka ner igen så man lufsa vidare.
Snabb glutt på fjällkartan säger att det är dags att svänga av mot tjärnen, bara någon kilometer kvar...pis of cake.
När man äntligen klafsat färdigt genom surmossar och träsk och stenskravel så har man för en gångs skull disciplinen att fixa med tältuppslagning först,trots att det syns vakringar på tjärnen 20m från tältplatsen.
Riggar med darriga händer flugspöt med en Goddard Caddis och smyger ner mot stranden för att kika, man ser hur fisken stiger mot ytan i det klara vattnet.
Inga jättefiskar men en del är på styva halvkilot skulle jag tro, lägger ut flugan några meter utanför strandkanten vid ett näs där det vakar mest och väntar på en reaktion.
Reaktionen komer fortare än väntat fast från min sida då jag rycker undan flugan från en snopen röding som jag ser stiga mot flugan så fluglinan hamnar långt upp bland kråkris och dvärgbjörk.
Fiskenerven tål tydligen inte sight fishing så här första dagen på fjället, ett par vita fenkanter kan tydligen få vem som helst ur balans.
Missar ett par hugg till under svavelosande eder innan jag till slut får en öring som jag dräper och ger den äran att få bli kvällsmat har jag tänkt.
Lägger fisken vid en sten för att göra några kast till, typiskt nu har det slutat vaka.
Kanske blev dom skrämda av attt tjo och tjim, om jag går upp och fixar käk så lugnar dom nog sig vad det lider.
Ska just böja mig och ta upp fisken då jag upptäcker att den är borta, det är inte sant spökar det ?
Jovisst, den har ramlat ner i en håla under stenen och naturligtvis har jag ett par centimeter för korta armar för att nå åt den där den ligger.
Blir korv till kvällsmat och några vak visar sig inte mera den här kvällen, sommnar som ett barn till tystnaden.
Söndag.
Vaknar av något som låter som om ett dånande godståg går genom absiden på tältet, det är ett regnoväder av sällan skådat slag med hård blåst som väcker mig.
Åskan dånar kom kanonskott mellan fjällväggarna, man känner sig rätt liten så här på vidderna när naturkrafterna släpps lösa.
Regnet rinner i floder efter marken och försöker leta sig in i absiden,får gräva diken för att leda bort vattnet från tältet.
Regnet och blåsten håller i sig hela dagen,får ligga och läsa baksidan på kartan och innehålls deklarationen på matförpackningar fram till kvällen då det mojnar lite.
Varför tar man sig inte besväret att ta med en bok- tanken ekar i skallen.
Vakfesten är som bortblåst.
Tur att man har whiskey.
Måndag.
+4 och snålblåst när man vaknar tidigt,bakfull som en gris efter all tröst-whisky i går kväll.
Går huttrande ut och börjar laga frukost,får inte eld på trangiaköket.
Det har stått ute under natten och det bara pissar vatten ur gasbrännaren när jag vänder på den,
får värma upp hela gasdelen med ciggarettändaren innan den spottande och fräsande tänds.
Gör ett tappert försök att fiska efter frukosten men det vill sig inte.
Stendött,bestämmer mig för att byta till en annan tjärn på lite lägre höjd.
Bara att slå ner tältet och börja knata,det klaffsar och stänker när jag snubblar fram genom de om möjligt ännu surare mossarna, ryggsäcken känns som om den är gjord av bly och lastad med sten.
Halvägs framme blir jag akut skitnödig, hittar en buske som får agera som vindskydd.
Efter uträttat ärende rundar jag busken och håller så när på att tappa balansen av förvåning när jag hör någon med mörk stämma säga hej.
Där mitt framför mig står ett äldre par med kikare i händerna, såg du renarna frågar mannen.
Öhh...nej vart då stammar jag fram, samtidigt som jag försöker knäppa bältet.
Dom gick ju bara 100m från dig när du gick över mossen säger kvinnan.
Vart kom dom i från så där huxflux ute på fjället ?
Det visar sig att dom är fågelskådare och vi står en stund och pratar om ditt och datt innan jag tar adjö och lunkar vidare.
Väl framme vid tjärnen går några rödingar gå och betar i ytfilmen så att man stundtals kan se ryggfenorna ovanför ytan.
Dom är kinkiga, provar med både nymf och torrfluga men dom envisas med att vaka på båda sidorna om mina flugor eller tre meter längre ut än jag klarar av att kasta.
Får flugbytarstress och ägnar mer tid till att knyta på olika flugor än att fiska innan jag inser att
det är bättre att ta en fikapaus.
Myggen och knotten verkar ha tävling i vem som kan driva en människa till vansinne först,
konstigt att det går att flyga till månen men inte uppfinna ett medel som är effektivt mot dessa kräk.
Telefonen väcker mig när jag sitter och filosoferar på en stock, det är min sambo.
Hon är sjuk och har feber och låter ledsen, typiskt.
Efter avslutat samtal kommer det dåliga samvetet krypande, ville hon att jag skulle komma hem ?
Det är ju över 60 mil, åt fel håll från rödingarna dessutom ?
Nej det får vara, för nu verkar vaken komma närmare igen.
Knyter på min allra finaste sjösandsländenymf och hivar ut mitt i en vakring.
Äntligen,där satt den.
Efter en överdrivet försiktig drill ligger den där brevid mig,den rubinröda fisken som har fått vuxna karlar att gå in i väggen eller bli galana.
Ett inre lugn sprider sig i kroppen,som efter bra sex och en cigg ungefär.
Jag sommnar gott den kvällen och nästa dag bär det i väg mot nya vatten och nya äventyr.
Känns som om uppdraget är utfört för det här året på fjället.
Fast jag vet att nästa år står jag där igen med fiskefrossa igen och jag längtar redan.
Rödingfeber är som malaria, man blir aldrig fri.
