0
Den ligger där som ett litet övergivet guldkorn där långt ute i skogen, min favoritsjö.
Fjällsäcken är tungt packad med tält och sovsäck plus allt annat man behöver på en fisketur, äntligen på väg för lite Rödingfiske.
Under vandringen riktigt känner man förväntningarna i kroppen, tungt att gå men väl värt besväret.
Vulgatorna kläcker och ligger som små segelbåtar på ytan när jag kommer fram trots att det är lite kulet och mulet, det här blir bra.
Det är nu eller aldrig i den här sjön, minnsan börjar det inte vaka så smått borta i viken ?
Fisken verkar vara lite försiktig, ett vak sedan inget mera trots att sländorna ligger tätt.
Mysko, var jag röding skulle jag passa på att kalasa för fulla muggar nu när chansen finns.
Nu är jag ju inte det så jag får sätta upp det på den långa listan över saker jag inte har något bra svar på.
Kastar mot några vak utan resultat men det är lika spännande varje gång.
Byter fluga, kanske mera för att bättra på självförtroendet än för att den är bättre än den förra.
Det hjälper, årets första Röding simmar för livet i andra ändan på linan.
Själv har jag nog samma puls och adrenalin i min ände, som fisken i sin.
Jag brukar inte stressa upp mig ofta men här blir man som en ivrig pojke på nytt, en härlig känsla.
Jag avgår med segern i vår kamp men låter den simma tillbaka där den hör hemma.
En lite blek hona i halvkilosklassen, den gör nog mera nytta till leken i höst än i magen på mig.
Tid att sammla ved, det ligger gott om torrgrenar på marken så det är snart gjort.
Tänder en brasa och grillar korv på kvällen och tar en hutt eller två ur whiskypluntan, livet leker.
Mysfaktor max.
Ett vak som avslöjar en riktigt grov fisk som lurats upp ur djupet, kastar mitt i ringarna efter virveln men ingen reaktion.
Kanske är den för gammal och slug för att låta sig luras, kanske såg han inte flugan..vem vet.
Tappar en fisk i skymmningen efter en kort drill och tar beslutet att krypa in i tältet för några timmars sömn.
Finns det något mer rogivande och avkopplande än att sova i tält ?
Vaknar av att regnet smattrar på tälduken tidigt på morgonen och tittar ut,
kallt och regn gynnar inte insektslivet och vaken lyser med sin frånvaro...bara att försöka sommna om igen.
Går inget vidare, ligger och funderar på hur det kommer sig att sjön inte blir besökt av fler fiskare.
Kanske lika bra att det förblir så, min sjö tänker man lite egoistiskt.
Så smått börja solen glimta fram vid middagstid och det sätter fart på kläckningar och fisk.
Har ett ganska bra vak fiske under dagen och får en riktigt fint färgad hane som avslutning.
Det syns att det är en ganska gammal fisk med begynnande käkkrok, dom växer sakta i den här sjön så vikten är ofta blygsam
men skönheten desto större.
Den far som en torped ner i djupet när jag släpper den, hälsa så gott där nere.
Det får räcka för den här gången, det blev en sådan där tur man kan minnas tillbaka på och
gör så man klarar vintern utan att börja klättra på väggarna.
Jag känner mig tacksam att jag fått uppleva ännu ett besök hos denna pärla när jag vandrar tillbaka mot vardagen.
Om ett år syns vi igen, samma tid samma plats, till dess simma lungt.
Fjällsäcken är tungt packad med tält och sovsäck plus allt annat man behöver på en fisketur, äntligen på väg för lite Rödingfiske.
Under vandringen riktigt känner man förväntningarna i kroppen, tungt att gå men väl värt besväret.
Vulgatorna kläcker och ligger som små segelbåtar på ytan när jag kommer fram trots att det är lite kulet och mulet, det här blir bra.
Det är nu eller aldrig i den här sjön, minnsan börjar det inte vaka så smått borta i viken ?
Fisken verkar vara lite försiktig, ett vak sedan inget mera trots att sländorna ligger tätt.
Mysko, var jag röding skulle jag passa på att kalasa för fulla muggar nu när chansen finns.
Nu är jag ju inte det så jag får sätta upp det på den långa listan över saker jag inte har något bra svar på.
Kastar mot några vak utan resultat men det är lika spännande varje gång.
Byter fluga, kanske mera för att bättra på självförtroendet än för att den är bättre än den förra.
Det hjälper, årets första Röding simmar för livet i andra ändan på linan.
Själv har jag nog samma puls och adrenalin i min ände, som fisken i sin.
Jag brukar inte stressa upp mig ofta men här blir man som en ivrig pojke på nytt, en härlig känsla.
Jag avgår med segern i vår kamp men låter den simma tillbaka där den hör hemma.
En lite blek hona i halvkilosklassen, den gör nog mera nytta till leken i höst än i magen på mig.
Tid att sammla ved, det ligger gott om torrgrenar på marken så det är snart gjort.
Tänder en brasa och grillar korv på kvällen och tar en hutt eller två ur whiskypluntan, livet leker.
Mysfaktor max.
Ett vak som avslöjar en riktigt grov fisk som lurats upp ur djupet, kastar mitt i ringarna efter virveln men ingen reaktion.
Kanske är den för gammal och slug för att låta sig luras, kanske såg han inte flugan..vem vet.
Tappar en fisk i skymmningen efter en kort drill och tar beslutet att krypa in i tältet för några timmars sömn.
Finns det något mer rogivande och avkopplande än att sova i tält ?
Vaknar av att regnet smattrar på tälduken tidigt på morgonen och tittar ut,
kallt och regn gynnar inte insektslivet och vaken lyser med sin frånvaro...bara att försöka sommna om igen.
Går inget vidare, ligger och funderar på hur det kommer sig att sjön inte blir besökt av fler fiskare.
Kanske lika bra att det förblir så, min sjö tänker man lite egoistiskt.
Så smått börja solen glimta fram vid middagstid och det sätter fart på kläckningar och fisk.
Har ett ganska bra vak fiske under dagen och får en riktigt fint färgad hane som avslutning.
Det syns att det är en ganska gammal fisk med begynnande käkkrok, dom växer sakta i den här sjön så vikten är ofta blygsam
men skönheten desto större.
Den far som en torped ner i djupet när jag släpper den, hälsa så gott där nere.
Det får räcka för den här gången, det blev en sådan där tur man kan minnas tillbaka på och
gör så man klarar vintern utan att börja klättra på väggarna.
Jag känner mig tacksam att jag fått uppleva ännu ett besök hos denna pärla när jag vandrar tillbaka mot vardagen.
Om ett år syns vi igen, samma tid samma plats, till dess simma lungt.
