Som rubriken säger så var det dags för den årliga resan till Kiruna med familjen för att träffa släkt och vänner. Trippen innefattar givetvis en stark längtan efter att smyga sig ut på kvällarna när familjen somnat. Sätta sig i bilen och åka iväg för att vittja av dom gamla ställena där man sprungit runt som grabb och viftat med flugspöet på

Första kvällen fick man "the evil eye" både från frugan och min kära mor när man började prata om att man kanske skulle iväg en liten sväng........hahaha.........förstår dom delvis. Åt en god middag med lite vin och hade snurrande i bakhuvudet att det var nog just nu det var som bäst på dom ställena man hade tänkt åka till

Bet dock ihop för husfriden.

Andra kvällen så var det dock dags.........satt och funderade och funderade på vart man skulle iväg när alla somnat och bestämde mig till slut. Så var det dags.......barnen sov och jag var på väg. Snudd på lika lyrisk, glad och förväntansfull som när man spände fast flugspöet på cykeln och "hojjade" iväg som 12-åring för att fånga monster-öringen i någon närliggande bäck.

Kom fram, ett tag senare, till en spegelblank liten sjö där det endast var några sporadiska vak och satte mig ner 10 minuter bara för att njuta av vyn och andas frisk, härlig och syrerik luft. Bestämde mig för att jag skulle testa 2-hands spöet som jag införskaffat bara för att få lite kast-träning. Sjön är djup och jag bestämde mig för att testa sjunk 3-4 för att komma ner på djupet. Satte på en muddler i vanlig ordning och började nötandet med att få ut linan. Stod still på samma ställe i ca 30 minuter och nötte då det började gå bättre och bättre och längden började infinna sig och då, precis när jag fick till ett av mina bättre kast........jo det är sant......och flugan precis hade landat och börjat att sjunka så virvlade det till lugnt i ytan och en ryggfena visade sig. Jag höjde spöet lite sådär försiktigt som att ”oj är det på min fluga”. Ja visst var det det.

Tänkte på en gång att detta är ju en hyfsat fin matfisk. Uppenbarligen så simmade den sakta emot mig och när jag hade den ett par meter ifrån mig så såg den mig

Det skrek i rullen och sen var rusningarna i full gång. Hur kul som helst!!!

Nu funderade man på om det dåliga mothugget gjort så att flugan skulle släppa. Det gjorde den inte.

Jag meckade fram min dåliga mobil när den lugnat sig lite och filmade en liten snutt för att efter några minuter böja mig ner och ”taila” öringen. Oj.........hmmmm........2,4Kg var den på

Den avnjöts dagen efter, folie-kokad tillsammans med färsk potatis..........mmmmmmmm

Här har ni en lite skakig mobil-filmsnutt från öringen också.

Mobilfilmsnutt

Denna fick jag en av dom andra kvällarna i en liten sjö som huserar öring/röding & harr.

Runt kilot gissar jag.

Kompisen fick en harr på precis 50cm denna kväll oxå.

Det var snudd på magiskt redan när vi kom fram till den helt spegelblanka sjön då det vakade på ca 15-20 ställen samtidigt och man blev bara stående helt stilla för att begrunda vak-festen som pågick.

Öringen och harren hamnade på röken och jag behöver väl inte beskriva smaken tror jag

Kvällen blev dock inte speciellt lång då riktigt kraftig nordanvind avbröt fisket.

Det blev ett par riktigt fina kvällar/nätter runt dom gamla hemtrakterna och man längtar redan tillbaka.

/Markus

Grattis!

Det lät plötsligt enkelt med en 2.5-kilos...liksom... bara sådär i förbifarten