Tänkte testa att skriva lite om turerna och oturerna. Få se om jag kan få ihop det här med bilder och dylikt.

För att prova så börjar jag med en tur till Tranemo, denna gjordes visserligen i oktober men det är, som sagt, mest för att prova.

Jag och Matilda, som ofta är med, styrde kosan till Tranemos fiskecamp. Mest för att avståndet från Varberg var rimligt, samt för att stugorna är hyfsat billiga.

Väl där visade det sig att sjöarna var mycket humusfärgade, antagligen pga. det myckna regnandet. Men fokus låg ändå på att mest ha det mysigt, även om jag fiskade en hel del också. Under dessa två dagar fångades, mig veterligen, ingen fisk trots ivriga metare överallt. Fisket bedrivs i två sjöar med inplanterad regnbåge. Det dåliga fisket medförde ganska mycket stugtid och utflykter till den pulserande världsmetropolen Tranemo.

Matilda tog lite smygbilder, mellan svampplockningsexpeditionerna.

Redigerad November 26, 201015 yr med Shanti

Spännande! Ser jag fram emot att följa. skitfiske på dig Shanti.

Mycket mer rafflande än så blev inte turen, men vi hade det trevligt likväl.

På väg hem stannade vi till, på ivrig inrådan från mig, i de utbyggnadshotade delarna av Ätran vid Sexdrega. Synnerligen fint.

Det verkade funka ganska bra. Får uppdatera med bättre, och mer aktuella, inlägg under våren.

Spännande! Ser jag fram emot att följa. skitfiske på dig Shanti.

Tackar!

Detsamma!

Det verkade funka ganska bra. Får uppdatera med bättre, och mer aktuella, inlägg under våren.

Satt o funderade på om ni hade barmark och löv nu

Ska bli kul o föja denna.

Satt o funderade på om ni hade barmark och löv nu

Ska bli kul o föja denna.

Barmark ja.. Men hyfsat mycket minusgrader. Om några veckor blir det en tur till Lagan, bara det inte råder isborrläge..

Löv is all we need.

Från iskanten

Dagens begivenheter syftade ej till att resultera i landad fisk. Så blev det inte heller.

Men jag var tvungen att få svinga ett spö, och prova lite linor, samt få vistas vid vatten för nån timme. För att orka fram till den verkliga premiärturen.

Forshagaforsen ligger inramad med iskanter och strömmar sävligt fram, mörk och oinbjudande. Men man känner igen sig och kan tänka tillbaka på sommarfisken man haft, från det att man var 10-11 år och fram till idag. Känns också bra att inviga mitt 15e år som flugfiskare på platsen där allt en gång började. En oanspråklös plats, varken särskild vacker eller extravagant, men full av minnen och många kubik har passerat turbinerna sen mitt första kast på den här platsen.

Jag parkerar mig på den egentligen enda fiskbara platsen, just nu, i hela forsen. Nere på zon 3.

Man hamnar en bit ovanför vattnet eftersom man står på en iskant, en iskant som bildats vid högre vattenstånd och nu har vattnet sjunkit undan lite grann och lämnat iskanten hängandes. Jag vågar mig halvvägs ut, till dit jag ser spår av andra. Det har nyligen stått en annan flugfiskare här, kan se spår av linan i snön. Inte så enkelt att kasta här, linan kan inte riktigt laddas mot vattnet såsom jag vill utan hamnar på den isavsatsen jag står på. Hade jag vågat mig längre ut på isen hade det gått enklare, men så noga känns det inte idag.

Ytterligare en iskant har bildats på själva vattenytan och linan hamnar ideligen under denna vilket gör att man måste ta hem hela linan, och det är inte jättekul med tjugo meter triangelklump.

Efter ett tag, kanske en timme, kommer en spinnfiskare och gör mig sällskap. Vid det laget känner jag att jag stått för länge med fötterna begravda i snö och tar en liten promenad längs älven istället. Lätt att hamna i tankar vid vatten, särskilt de man vistats vid som liten pojk.

Jag kan fortfarande se skuggor av en tioåring som febrilt försöker lära sig flugfiskets ädla konst, som springer omkring i sommarvärmen. Oskyldig och nyfiken, utvadad där ute till armhålorna, i shorts och gympadojor.

Den tioåringen blev 25 igår, och försöker väl fortfarande lära sig.

Med hopp om vår// Jocke

Gratis i efterskott

Gratis i efterskott

Hehe, tack!

Vacker skrivet, nästan poesi

Vacker skrivet, nästan poesi

Haha tack, men det vet jag inte..

Det här börjar ju verkligen lovande. Fortsätt så Jocke!

Mvh Judas

Det här börjar ju verkligen lovande. Fortsätt så Jocke!

Mvh Judas

Tack! Ses vid Lagan.

Väldigt, väldigt fint skrivet. Lugnt och anspråkslöst egentligen, gick rakt in i hjärtat på mig på något vis.

Väldigt, väldigt fint skrivet. Lugnt och anspråkslöst egentligen, gick rakt in i hjärtat på mig på något vis.

Oerhört snällt, tusen tack.

Är du iväg till Baltak?

Är du iväg till Baltak?

Var där igår.

Jag ska nog skriva ihop en liten summering under helgen.

Var där igår.

Jag ska nog skriva ihop en liten summering under helgen.

Gott é det.

Tjugofem meter av oändligheten

Det sveper in ordentliga bränningar över stövlarna när jag sitter i det första morgonljuset, och låter blicken svepa ut över ett kyligt Kattegatt. Bakom mig ligger Varbergs fästning, alltid redo ifall dansken skulle komma. De enda invarderande är dock från Borås, med pappas plånbok som vapen rustar de sig för att inta gatorna, men än kurar de i sina hålor, semstervärmen är långt ifrån här än.

Här satt jag i höstas när jag provade de första kasten efter havsöring, lite strökast i gympadojorna mest på skoj, fisk fick man som bonus dessutom.

Nu är det som att det ligger ett allvarets skimmer över det hela. Som om man väntade på knallen efter startskottet. Men jag låter den känslan bero, den kommer sig månne av alla de spökramande händer som vinkat till mig på väg hit genom hamnen. Jag är långt ifrån ensam.

Jag lutar mig mot en sten och lyssnar på havet.

Såhär har man suttit många gånger förut, fast med skogen och tystnaden som sällskap. Såhär, förväntansfull, lite morgonillamående.

Här är det inte tyst, vågorna sköljer ideligen upp mot stenarna och saltar strandbrinken. Inte som förr vid den här tiden, när man satt invid en skogstjärn, van och trygg, familjär.

Jag visste varför jag la ut flugan just på den aktuella platsen, jag visste varför flugan såg ut som den gjorde.

Här sitter jag nu, på denna omhuldade havsöringspremiär. Utan en aning om varför jag sitter just på den här platsen på denna kustremsa, än mindre begriper jag varför det sitter en ilsket illgrön, så kallad imitation av en räka i änden på tafsen. Jag läste väl någonstans om denna fluga och att den skulle funka, jag har inte mycket mer att gå på.

Det ger mig en liten löjlig känsla av otrygghet, att inte riktigt ha grepp om vad jag håller på med. Om jag på allvar tycker att det där ser ut som en räka, bör jag då ta mitt omdöme och gå ut i ett becksvart hav med såphala stenar?

Det gör jag i all fall, lägger kast efter kast rakt ut i ingenting -bara så långt bort mot Danmark jag förmår. Gång på gång.

Rakt ut i havet, jag täcker ungefär tjugofem meter hav. Tjugofem meter av oändligheten.

Det ljusnar och jag träffar några andra premiärfiskare. Glada och trevliga, lite uppspelta över att det hela är igång igen. En av dem har fått fisk, vi andra inte.

Vi konstaterar att det är för dålig vind. Ursäkterna, vad gjorde man utan dom?

Det har varit en skön dag, solen har väckt något som sovit, både i en och runt om en. Premiärkasten är gjorda.

Ett litet nyp i min illgröna fluga får jag, en öring fattade tydligen tycke för den.

Jag har ingen aning om varför.

Imorgon blir det en tur till. Jag ska förstå det här.

Som jag skrev förut, ren o skär poesi

Mycket välskrivet, kul att läsa!

En annan kämpade också på runt Varberg på premiären, ingen fisk där jag var heller.

Ni är alldeles för snälla. Tack!

Ni är alldeles för snälla. Tack!

Du är värd all uppskattning.

Skriv en bok, mycket bra!!!