06.00 inställde jag och Sutarn oss på PA där Jason väntade med jetboat på släp bakom sin svarta F150. Efter en snabb frukostfika på Tim Hortons och kaffe med Baileys i bilen begav vi oss österut genom det morgontrötta Vancouver. Strax innan 7 var vi framme vid rampen i Fort Langley där vi bytte om och sjösatte båten i den täta dimman. I ca en halvtimme körde vi genom dimman uppströms längs den mäktiga Fraser för att vika upp i Stave River där vi kryssade uppströms mellan stockfällorna (floderna används flitigt som flottningsleder här i BC). Ganska snart såg vi rullande Coho överallt och Sutarns ögon blev som tefat, han skulle bara veta vad som väntade honom. I ett lågvatten innanför en logboom var det tydligt att det snurrade stora stim Coho och jag riggade upp min enhands-åtta och Sutarn sin sjua som han köpte av mig för en blygsam slant när jag gjorde mig av med en hel del grejer innan flytten hit till BC. Jag hoppade överbord och började vadfiska medan Sutarn stannade på båten där han kastade från förens plattform. Det är märkligt vad kasten kan strula när det rullar lax överallt och jag hade lite svårt att hålla nerverna i styr i början men efter ett tag utan påslag lugnade jag ner mig och som ni alla vet så tar tekniken över när man slutar anstränga sig. Laxen var inte på hugget och efter ett tag åkte Jason och Sutarn en bit uppströms där de sett stora mängder rullande fisk och jag vadade längs min kant. En halvtimme senare kom de glidande tillbaka med Sutarn ståendes i fören med ett flin från öra till öra så det var tydligt vad som hänt. Han hade dragit in första Coho (allra första lax för den delen) på min gamla kustpåk och väderbitna Vision VR och glädjen gick inte att ta miste på. Aktiviteten hade lugnat ner sig på detta stället så jag hoppade ombord och vi åkte uppströms med hundratals laxar under båten. Vid detta laget hade solen stigit och gassade över älven så fisket efter Coho blev svårt. Jag hade ännu inte haft kontakt så Jason sade med ett illa dolt flin att ”I’ve got another spot for you, let’s go”.
Vi åkte ganska långt upp i älven där karaktären ändrades och det blev mer strömt och ett delta uppdelat av grusöar öppnade upp sig. Alla kanaler mellan öarna var drömsträckor för en laxfiskare med jämn perfekt ström och ca en meter djupt vatten med djupare hålor här och var. Vi åkte allra längst upp i deltat, driftade ner i en kanal och blev förstummade över hur jävla mycket lax det var överallt. När vi driftat en sträcka för att reka körde vi upp och strandade båten vid ett drömparti till sträcka. Jag riggade min 12.6 och innan jag var klar med det stod Sutarn med ett XI2 åtta böjt i korken och skrek. Jag bara garvade och Jason assisterade Sutarn till sin första Chum.
Jag hade lite svårt att hitta rätt djup och medan jag letade bland mendningar fightade Sutarn Chum efter Chum med Jason vid sin sida. Efter ett tag kom Jason upp till mig som stod lite längre upp på sträckan och visade hur man bäst kastade och mendade för bästa presentation. Helt sjukt, den killen är verkligen charmed för så fort han tog i mitt spö, krokade han på en Chum och när jag med honom vid min sida lade ett kast och mendade så sade han vid ett tillfälle i driften ”that looks good” och då drog min första Chum på. Så där stod vi mitt i gassade solsken och fightade Chum hela tiden. Jag körde några på 12.6an bytte till enhands åttan och så höll det på hela dagen. Vi drog lax, drack en slurk whisky skrattade nästan hela tiden och hade en fantastisk dag. Vi fick dem på stora räliga marabouflugor, mickey finn och jag tog en hel del på en beissvariant med chatreuse fronthackel.
Jag har aldrig i mitt liv tidigare känt den urkraft som en 20 punds Chum besitter. De första fiskarna var jag helt övertygad att de var felkrokade men icke, de är helt enkelt jävligt stygga och enormt starka. Jag fick en lektion av Jason om hur man bäst fightar Chum och det var inget meseri där inte, vi bände grejerna ner och igenom korken på riktigt.
När solen gått ner bakom kullarna åkte vi ner till Coho stället igen för ett nytt försök. Sutarn drog på en ganska omgående och efter ett snabbt flugbyte till likadan fluga (röd California Neil) fick jag min. Jason är som sagt charmed och min fisk tog i det sista ljuset när han böjde sig över relingen för att kolla vilken fluga jag hade på och ganska nära båten kom den som en torped från botten och han såg den ta. Den var vild så vi valde att inte strula med den för mycket så jag tog den ganska hårt och försökte ta ett grepp om stjärtspolen för ett snabbt lyft och foto men liggandes på magen för att varsamt lyfta fisken gled den undan och ner i vattnet igen. Det blev inget foto på min men den var samma storlek som Sutarns på det fotot. Efter det tog jag isär mitt spö och bara satt och njöt de sista minuterna denna fantastiska dag. Sutarn drog på en Chum till och sedan åkte vi tillbaka.
Jag kan meddela att om någon undrar över hur stark en Partridge CS54 krok är så kan jag säga att det är inga problem att baxa 20punds Chum i alla fall. Till alla tvåhands newbies så kan jag meddela att det där med klumpvikt är högst akademiskt. I brist på streamdip i 31 gram som ”ska” vara till ett LPXe 12.6, 8/9 använde jag min 36grams klump som är ”anpassad” till mitt 14fots 9/10 och det gick helt perfekt. En annan glädjande detalj är att en guide som hela sitt liv jobbat med fiske verkligen gillade våra svenska spön och han fiskade (och givetvis landade) mycket med mitt LPXe när jag körde enhands, och han gillade det väldigt mycket. Bla tyckte han att det var lätt.
Sutarns sista Coho var hatchery så vi behöll den och hans vistelse här i BC avslutades med att jag grillade den till honom.
Ja en fantastisk dag helt enkelt och fjällsmygarn Sutarn, jag är rädd att jag förstört honom för gott…
Detta inlägg har redigerats av rensvind: 11 Oct 2010, 22:25