Dagarna släpade sig fram. Skulle det aldrig bli dags för utbetalning från CSN? Varje dag gick jag förbi fönstret och kontrollerade så att objektivet fanns kvar. Det gjorde det.
Månaden gick och slutet närmade sig. En eftermiddag låg det efterlängtade kuvertet innanför dörren när jag kom hem. Jag vände på dörrmattan och småsprang ner till Expertbutiken.
Nu tror ni kanske att jag ska berätta att objektivet var borta, men det var det inte. Det låg där, troget stirrande på mig med sitt enda stora öga. Två minuter senare var det mitt. Ett Nikkor 35/1,4 för 1300 spänn! Hur kan jag ha sådan tur?
Objektivet var härligt tungt, helt byggt metall, med distinkta metalliska klick mellan varje bländarvärde. Det var av den äldre typen, det utan gummiring, vilket höjde känslan ytterligare.
Jag kunde sitta i soffan med objektivet monterat på min Nikon FE och bara vrida på fokuseringsringen. Vilken känsla!
Så har jag aldrig känt för något autofokusobjektiv.
Vad hände med min kära trettifemma? Tyvärr bytte jag in den när jag köpte min första autofokuskamera, en Canon EOS 650. Inbytesvärdet var 2700 kr!
Manuellt var allt lite roligare, lite mer känsla, lite mer hantverk...
















