Så vart är jag nu...
På premiären fiskade jag hel-helg med barndomsvänner och det var underbart. Däremot var fisket väldigt trögt och jag fick inte ens ett hugg.
Sedan dess har jag fiskat kväll alla dagar utom måndag och två turer senaste helgen. Ett hugg.
Jag har precis tagit hem min mountainbike, den av dem som faktiskt är kul att cykla grusväg eller stig med.
Jag tänkte nöja mig med att cykla ner till Härlanda tjärn och se efter liv (de brukar ju trots allt plantera lite regnbåge där inför sportlovsfisket) då klockan blev lite mycket efter att jag bytt pedaler och lagat en punktering.
När jag kom ner till fiskebryggan så mötte jag två civilklädda spinnfiskare som kastat lite, de hade inte fått något och berättade att gårdagens resultat vid v.långvattnet var likadant.
Jag ställde mig och kastade lite av varje, bland annat ett par gäddflugor in mot vassen men fick ingen reaktion.
Efter en stund packade jag ihop och cyklade till den andra sidan sjön, den med kvällssol...
Nu hade det mojnat rejält och ytan började bli riktigt blank, efter en och en halv vecka med kustfiske så kändes det helt underbart och jag mindes höstens insjöfiske med bågar landade på torrflugor. Jag älskar verkligen det fisket.
Jag provade allt ifrån boobys till muddlers som störde den blanka ytan med med fortsatt brist på kontakt och vak.
Då jag bara hade med mig min iphone så blev det inte bättre än såhär men jag var bara tvungen att föreviga solnedgången på min första vid blank insjöyta.
Imorgon blir det bio men på torsdag kväll när vädret förhoppningsvis börjat vända skall jag kroka min första havsöring!
/Rickard















