100712 - Sørkedalselva
Vi hade som bekant tänkt fiska havsabborre i Oslofjorden under helgen som gick. Väderprognoserna lovade perfekt havsabborreväder under natten mellan söndag och måndag, samt måndag morgon. När vi väl kommer ut vid tretiden på natten blåser det riktigt rejält och åt helt fel håll. Det blev 1,5 timmes nötning utan resultat innan vi bestämde oss för att köra plan B. En kopp kaffe, sedan var vi på väg mot Sørkedalen för att fiska brunöring i Sørkedalselva. Detta var en jättefin liten å, som visade sig hålla extremt mycket småöringar (cirka 10 cm). Det har fångats riktigt stora as där också, men det är ovanligt. Vattenståndet var inte mycket att hurra för, men det var gott om insekter och en del vakande fisk. Jag hade inte en enda torrfluga med mig, så jag fick låna en universalfluga, typ f-fly, som jag fiskade med hela "dagen" (0530-0900).
Detta var första gången jag fiskade i strömmande vatten och det var mycket lärorikt och fantastiskt skoj. Oerhört vacker natur var det också. Svårkastat, men fint. Jag fick ganska omgående en liten miniöring under en bro. Det var kanske 1 dm djupt och nästan som en liten forsnacke, bra fart på vattnet. Med endast tafsen ut lät jag flugan åka med strömmen några meter och mitt under bron sprattlade det till i ytan, varpå jag lyfte spöet och kunde landa min första vilda brunöring och min första fisk på riktig torrfluga. Traskar vidare nedströms och möter upp med Petter som har sett en del vak, men inte lyckats lura någon av dessa små liv. Jag hittar lite lugnvatten som jag vill fiska av och Petter traskar en bit nedströms. Jag hittar ingen fisk i lugnvattnet och går mot petter. Han står och kastar något uppströms en liten nacke och har sett att det är en fisk av lite större kaliber än de vi fått hittills som står och äter i höljan precis innan nacken. Han erbjuder mig att försöka på fisken. Jag tänker att det här är en chans, ett kast som gäller. Lyckas mot förmodan få flugan precis dit jag vill och allt går perfekt. Efter tio sekunder drift ser jag en liten mun som sörplar i sig min fluga, sträcker upp spöet och landar det som jag ändå vill kalla min första vildöring på fluga. Den jag hade fått tidigare var liksom inte på rätt sätt... Petter skiner upp som en sol, då han betraktat det hela på avstånd och var nöjd med min insats som torrflugefiskare. Fisken i sig var ingen rekordfisk som synes på bilderna, men något större än de vi sett under dagen.
Istället för grova, brutala havsabborrar blev det alltså vackra, små vildöringar. Underbart.
//Joel

Den första lilla miniöringen

Den andra lilla öringen och jag

Petter står och försöker lura en fisk att ta hans fluga