0
Steg upp kl 4:30 och började bilfärden mot fjällen. 11:00 i Vuoggatjålme lyfter helikoptern och vi flyger ut över fjällen mot vår hyrda stuga. Vi installerar oss i stugan och trycker i oss lite mat, för att sedan ge oss ut för att pröva ställets fiskevatten. Jag och Jonas går en runda mot en ström och studerar ivrigt vatten och eventuella ståndplatser för Öringen. Fiskelyckan uteblir! Senare på kvällen i stugan så kan vi konstatera att ingen varken sett eller fått någon fisk. Måste bara tillägga att det är fiskar runt och över ett kilo som räknas.
Dag 2
Jag och Jonathan ger oss av nedströms den ström som går förbi vår stuga. Jonathan avviker tidigt och jag fortsätter själv. Det är en sträcka på inte fullt 1 mil som jag går. Jag stannar vid dom självklara fiskeplatserna, där man nästan kan garantera att det står fisk. Strömmen blir till ett långt sel, men går ihop till små forsar mellan selen. I forsnackarna och precis efter forsen borde det definitivt stå fisk. Men inget liv. Längre ner övergår selen till hårt strömmande forsar. i polerna efter småfallen bör det stå fisk. Det råder en hierarki på de bästa ståndplatserna för fiskarna. Dom stora fiskarna tar dom bästa platserna och dom mindre för söka sig till andra hyfsat lämpliga platser. Men efter att ha dragit upp småfisk på varenda plats så börjar modet svika. Här finns inga större fiskar!!! Vandringen hemåt blir tuff, långt att gå och uppför hela vägen. Myggen plågar mig när jag stannar och försöker vila lite. Endast några hundra meter från stugan var jag tvungen att stanna och äta något, det var på håret att jag orkade sista biten...
Dag 3
Förkylningen gör sig påmind om natten. På morgonen laddar vi inför en tur upp till ett par tjärnar. Fylla magsäck och matsäck och sedan ge sig av. Vandringen börjar med att klättra upp på kalfjället. en stigning på några 100 m. När vi närmar oss tjärnarna så väljer jag ännu en gång att gå längre själv. Jag går runt den översta sjön. Där hittar jag ett litet paradis, där fjällbäckarna rinner ihop. Ingen fisk men fantastisk natur. Fortsätter runt tillbaka till dom andra. Mellan tjärnarna väljer jag att pausa, fika och äta snus. Solen lyser men det blåser en aning. Väljer att klättra upp på en mindre höjd för att få utsikt och slippa mygg. Till min stora förvåning ser jag att det vakar nedanför min fikaplats. Tar spöt och går ner, efter att han avvaktat ett tag och studerat fiskens rörelse med vakarnas platser så sätter jag på en liten nymf och kastar ut. Efter en kvart så har jag lurat fast den på kroken, men tyvärr det var ingen storlek denna gång heller. En öring på ca 4 hekto som givetvis fick gå tillbaka. Vakandet upphörde eftersom den enda fisken som fanns blivit lite chockad av att krokas. Går vidare runt sjöar och fjälltoppar. Dagen går mot natt och vandringen hemåt börjas. Ännu en gång så är krafterna nästa helt slut innan man är hemma.
Dag 4
Sista dagen! Jonas E och Jonas T har kvällen innan hittat en ström där det finns fisk. kl 14:30 kommer helikoptern så tiden är knapp, vi städar ihop i stugan snabbt. Struntar i matsäck, bara spö och flugor packas, jag väljer att strunta i vadarna och tar bara stövlar. Springer mot strömmen, ska fisketuren kunna krönas med en troféfisk ändå? Jag väljer att gå längre än dom andra ännu en gång. Jag gå uppför denna ström så långt jag hinner. Denna ström har en fantastisk vegetation, Vattnet är mycket klart och forsarna avlöser varandra. Fisk finns! Men ingen större, drar en öring på några hekto på varje ståndplats. Jonathan anropar på radion att det bara är 1 1/2 timme kvar. Jag fiskar mig nedströms, hoppar fram på stenarna och fiskar av ståndplatserna. Jag tar mig över strömmen och hittar till slut en helt otrolig plats. Ett litet paradis där forsen blir en lugn kort sträcka. Nu struntar jag i om jag blir blöt och går rätt över forsarna till platsen. Där drar jag 3 öringar snabbt. Nu anropar Jonathan igen, 1/2 t till helikoptern kommer. Jo nu är det lite panik, jag går nedströms och inser min briljanta handling att ha vadat över strömmen, nu står jag på fel sida strömmen och här är det djupt! Så jag går rätt över och blir sjöblöt. Börjar gå hemåt, men inser att jag måste ta av de blöta byxorna. Jag stoppar ihop byxor och stövlar till ett lite knippe som är lätt att bära. Nästa utmaning blir att hitta stigen. Jag var längre bort än jag först anade, en brant stigning genom buskar och sly, utan byxor och skor. Till slut hittar jag stigen och kan pusta ut. Givetvis om det är nån gång man måste möta folk på en stig ute i vildmarken så är det när man går utan byxor och skor. Tre fiskare som undrade varför jag går "naken" på fjället. Hann tillbaka och fick åka helikopter tillbaka till civilisationen.
