Blev som jag skrev tidigare ett par timmar sej fiske i Saltströmmen i dag på förmiddagen.
På vägen hem mot Vuogga stannade vi till på ett ställe som jag spanat på tidigare.
Johan hade aldrig fiskat kustöring tidigare och var väl kanske inte jätte sugen på att dra på sig blöta vadarna igen.
Turligt nog fattande jag inte vinken, och vadade snabbt utom hörhåll från honom, så att jag skulle kunna stilla min abstinens.
Johan var ju tvungen att följa efter han kunde ju inte stå där på stranden och se dum ut.
Efter någon minuts fiskade ropar Johan att han såg ett vak en bit ut över djupkanten.
Efter ytterligare några kast hade han en stöt i flugan.
Kastet efter satt det en lite sprattelgubbe på kroken som dock gick loss på kort lina.
Härligt vi hade hittat rätt! Efter några minuter satt den där! En silverblank havsöring på ca 55cm, Johans första!
I samma veva såg jag också ett vak 25 meter framför mig. Första kastet resulterade i en försiktig stöt,
men i nästa kast hade även jag HÖ på kroken denna kändes bättre. Fisken gick tung och stötte i djupkanten,
och rusningarna utblev. Samtidigt landar Johan sin öring, som bjöd på flera rusningar och hopp.
När väl fisken brottas upp över djupkanten kommer rusningarna.. Först ett par snabba kortare rusningar över grundområdet
så att tafsen fräste i ytan, och efter det en lång kraftig rusning ut över djupkanten. Efter det var det nästan slut på krafter & fisken gick
att styra in mot grundvattnet igen och denna gång följde fisken med upp till ytan.
Att det var en stor fisk hade jag förstått och att det var en påblänkare kunde jag gissa mig till då hoppen och dom där
riktigt hetsiga rusningarna uteblev. Men en nästan 85 cm lång och uppskattningsvis 5kg tung havsöring,
var mer är jag hade kunnat hoppas på. Den fisken i höstkondition skulle säkert vägt 7-8 kg.
Efter det landade Johan en till öring, denna gång en halvblank 65a.
Men efter det vände strömmen och vattnet klarnade och fiskarna var borta. Havsöring fiske i ett nötskal!