217 svar till detta ämne

[Martin G]

Jaha, det är dags att inreda mitt eget lilla hörn här. Behovet har av flera anledningar växt den senaste tiden.
Jag kommer att skriva när andan faller på, ibland med långa upphåll, om fiske i Stockholm och annorstädes, min haltande utveckling som flugkastare, dito som flugbindare, gör-det-självare och allt annat jag helhjärtat ger mig in på. Säkert hamnar här också ett och annat ord om politik, arbetsliv, samhälle, miljö, trafikplanering och konsumism. Till exempel.
Jag ska försöka skapa läsvärda poster, men garanterar inget. Vad jag däremot lovar är att jag kommer peta på en och annan sårskorpa och bryta en del regler.
Den första regeln bryts (helt i onödan) redan nu: Jag har inget vettigt att säga i mitt första inlägg, eller ens min första dag.
Så det var ju lyckat.

[C_A]

Inget annat att vänta där du kommer ifrån.

Bara skojar blir säkert hur bra som helst.

//Christer

[keester]

[Martin G]

Apropå "blandar" förresten. Det ordet låter sannolikt annorlunda i mitt huvud än i ert tack vare en svensk dialekt man inte hör så ofta till vardags.
Jag pluggade och delade lägenhet med en finlandssvensk kille en gång. Han jobbade förresten en period på radiosporten sen, den rösten kanske någon minns. Var väl femton år sedan. Han hade i alla fall ett oerhört charmigt sätt att säga emot en när man diskuterade. Han skrattade hjärtligt och sade - i betydelsen blanda ihop, missta sig:
"Nehej Martin, nu blandar du allt."
Samme man stod också i snöstorm på balkongen och rökte och lyssnade till Tottenhammatcher på radions AM-band. Storgatan i Sundsvall. Det var tider.

[keester]

Apropå "blandar" förresten. Det ordet låter sannolikt annorlunda i mitt huvud än i ert tack vare en svensk dialekt man inte hör så ofta till vardags.
Jag pluggade och delade lägenhet med en finlandssvensk kille en gång. Han jobbade förresten en period på radiosporten sen, den rösten kanske någon minns. Var väl femton år sedan. Han hade i alla fall ett oerhört charmigt sätt att säga emot en när man diskuterade. Han skrattade hjärtligt och sade - i betydelsen blanda ihop, missta sig:
"Nehej Martin, nu blandar du allt."
Samme man stod också i snöstorm på balkongen och rökte och lyssnade till Tottenhammatcher på radions AM-band. Storgatan i Sundsvall. Det var tider.

En trevlig finne?

Redigerat av keester, 29 Mar 2012, 20:46.

[MathiasL]

Ser fram emot att läsa det du skriver och det säger jag inte för att jag känner dig. Speciellt sårskorpepetandet blir intressant, övertygad om det.

[Martin G]

En trevlig finne?

Jag sa förlåt!!!!
Om det gick skulle jag ta tillbaka det där jag sa.
DU är en av de trevligaste finländare jag vet. Sen att jag har haft det tråkigt i Helsingfors, Esbo, Borgå och Wasa är en annan sak...

[keester]

Jag sa förlåt!!!!
Om det gick skulle jag ta tillbaka det där jag sa.
DU är en av de trevligaste finländare jag vet. Sen att jag har haft det tråkigt i Helsingfors, Esbo, Borgå och Wasa är en annan sak...

Retas bara!!!
Men som du vet, håller jag med dig.
Skulle vara intressant att gå på ett "stand up comedy", ställe i Finland...

[Martin G]

Retas bara!!!
Men som du vet, håller jag med dig.
Skulle vara intressant att gå på ett "stand up comedy", ställe i Finland...

[Huckis]

Vart ju ändå läsvärt, med tanke på att du klockan halv 6 inte hade mycket att komma med.
Let the show go on

[Christian]

Martin - kul att du är här! Du skriver fantastiskt!

[Martin G]

Vad fint det är att vi har butiker! Personalens kompetens och snack över disk är värt mycket!
!
Men, det är ganska trevligt på det däringa nätet också. Härom dagen anlände ett paket från USA som innehöll en engelsk jacka - en Barbour Bedale sz 42 i färgen "rustic" (brun). Sue och jag mailade en del fram och tillbaka om porton och annat innan allt var klart. Den här lappen låg i kartongen: (Edit: bilden hamnade längst ner.)

"Be kind to one another."
Blev man lite glad av.

Tack för påhälsningar och lyckönskningar förresten.
Särskilt din, Chris-cross, du vet att det betyder mycket...

Martin - kul att du är här! Du skriver fantastiskt!

Bifogad tummbild(er)

• 

Redigerat av Martin G f.d. Lagrace, 01 Apr 2012, 21:19.

[Martin G]

Jag har varit fuckin' tjänstledig i ett halvår och imorgon är första dagen tillbaka på jobbet. Arbetsplatsen kan, för att göra saker värre, psykologiskt jämställas med ett medeltida slagfält.
Viktiga personer har just sagt upp sig, cheferna vet inte vad vår avdelning gör... Etc. Ingen verkar resonera rationellt. Jag blir alltid så överraskad av att människor under minsta press börjar bete sig som rädda djur. Uttrycket "base instincts" dyker upp i huvet.
Jag har hållit mig ganska informerad.
Jag har en halv plan.
Nu ska jag snart gå hem från den pub på söder där jag sitter ensam och dricker pumpad Newcastle Brown. Jag ska se slutet på snookerfinalen och sedan lägga mig och läsa lite i min Maigret-deckare. Min sambo är bortrest.
Imorgon när jag vaknar börjar något nytt.

[keester]

Vad fint det är att vi har butiker! Personalens kompetens och snack över disk är värt mycket!
!
Men, det är ganska trevligt på det däringa nätet också. Härom dagen anlände ett paket från USA som innehöll en engelsk jacka - en Barbour Bedale sz 42 i färgen "rustic" (brun). Sue och jag mailade en del fram och tillbaka om porton och annat innan allt var klart. Den här lappen låg i kartongen: (Edit: bilden hamnade längst ner.)

"Be kind to one another."
Blev man lite glad av.

Tack för påhälsningar och lyckönskningar förresten.
Särskilt din, Chris-cross, du vet att det betyder mycket...

Fin teckning!

[keester]

Jag har varit fuckin' tjänstledig i ett halvår och imorgon är första dagen tillbaka på jobbet. Arbetsplatsen kan, för att göra saker värre, psykologiskt jämställas med ett medeltida slagfält.
Viktiga personer har just sagt upp sig, cheferna vet inte vad vår avdelning gör... Etc. Ingen verkar resonera rationellt. Jag blir alltid så överraskad av att människor under minsta press börjar bete sig som rädda djur. Uttrycket "base instincts" dyker upp i huvet.
Jag har hållit mig ganska informerad.
Jag har en halv plan.
Nu ska jag snart gå hem från den pub på söder där jag sitter ensam och dricker pumpad Newcastle Brown. Jag ska se slutet på snookerfinalen och sedan lägga mig och läsa lite i min Maigret-deckare. Min sambo är bortrest.
Imorgon när jag vaknar börjar något nytt.

Låter lite som på mitt jobb..
Den där halva planen är jag nyfiken på att höra!

[Martin G]

Låter lite som på mitt jobb..
Den där halva planen är jag nyfiken på att höra!

Jag vill byta jobb inom företaget. Om det inte går så har jag minst två backup-planer, så man kan säga att jag är helgarderad. Berättar mer när vi ses.

[Martin G]

Påsk!
Köra bil till Skåne!
Många, långa fiskedagar i följd!
Porlande vårbäckar!
Friluftsliv, tältande!

Eller ... minus en grad på nätterna, regn och snö på lördag och kallt och molnigt och inte alls vad jag hade sett framför mig.
För tre år sedan var jag i Skåne över påsk med en kompis och spelade golf. Jag brände mig i solen. Drack kall öl i sjuttongradig värme på klubbhusterassen.
Nu tvekar jag.
Jag vill inte vara utomhus fyra-fem dagar i följd i närapå nollgradig medeltemperatur. Därför ställer jag in skåneresan om det inte händer något drastiskt.

Så nu krävs en backup-plan, och i dagsläget heter den Baltak. Det blir i så fall premiär där för mig. Det är långt ifrån det fridfulla nära-naturen-liv jag hade sett framför mig, och jag fasar lite för en eventuell påskinvasion av fiskesugna bågedragare. Men det kan väl också vara en erfarenhet. Suck.
Andra tips mottages tacksamt!

/Martin

Redigerat av Martin G f.d. Lagrace, 03 Apr 2012, 10:29.

[Thomas D]

Påsk!
Köra bil till Skåne!
Många, långa fiskedagar i följd!

Porlande vårbäckar!
Friluftsliv, tältande!

Eller ... minus en grad på nätterna, regn och snö på lördag och kallt och molnigt och inte alls vad jag hade sett framför mig.
För tre år sedan var jag i Skåne över påsk med en kompis och spelade golf. Jag brände mig i solen. Drack kall öl i sjuttongradig värme på klubbhusterassen.
Nu tvekar jag.
Jag vill inte vara utomhus fyra-fem dagar i följd i närapå nollgradig medeltemperatur. Därför ställer jag in skåneresan om det inte händer något drastiskt.

Så nu krävs en backup-plan, och i dagsläget heter den Baltak. Det blir i så fall premiär där för mig. Det är långt ifrån det fridfulla nära-naturen-liv jag hade sett framför mig, och jag fasar lite för en eventuell påskinvasion av fiskesugna bågedragare. Men det kan väl också vara en erfarenhet. Suck.
Andra tips mottages tacksamt!

/Martin

Ett tips kan ju bli Västkusten med fina havsöringslokaler, o på kvällen kan du ju gå på annan lokal så du kan få övernattning (ok du får väl dansa lite först ) billigt men jobbigt

[Martin G]

Ett tips kan ju bli Västkusten med fina havsöringslokaler, o på kvällen kan du ju gå på annan lokal så du kan få övernattning (ok du får väl dansa lite först ) billigt men jobbigt

Haha... Ja, det vore snyggt.
Jag bodde ett år på västkusten, 2004 tror jag det var, och längtar faktiskt efter en kort återseende-turné.
Jag höll till i Dingle, norr om Munkedal. Åkte runt mycket på helgerna till Bovall, Hamburgsund, Fjällbacka, Tanum ... En gång kom min tjej ner och bara för att göra något körde vi till Norge. Det här var ganska tidigt i vårt förhållande. I Halden stannade vi för att ta en titt och för att jag var sjukt pissnödig. Alla toaletter i hamnen var stängda på vintern och ingen av restaurangerna var öppen. Jag fick någon sorts psykpanik och efter att ha skvätt av mig bakom en båtmack, säkert i full åsyn av alla som satt i de kontor som omgärdar hamnen, hoppar vi in i bilen och jag insisterar på att köra hem igen från detta hemska, toalettlösa land. Jag gasar på i ett par kilometer, varvid tjejen börjar gråta bredvid mig. Hon ville ju se mer av Norge, men vågade inte säga emot mig. Jag kör in vid vägkanten och försöker efter ett tag säga att vi kunde vända om, försöka med Norge igen. Men det var ingen idé. Jag försökte ta tillbaka allt jag sagt, men det går ju sällan vägen. The moment was gone, som man säger. I vilket fall är vi fortfarande ihop. Vi har hamnat i liknande och även omvända situationer efter det, men ingen lika ångestfylld som den gången. Man blir ju bättre människa av att vara med andra människor som tur är.

[salmo prutta]

Haha... Ja, det vore snyggt.
Jag bodde ett år på västkusten, 2004 tror jag det var, och längtar faktiskt efter en kort återseende-turné.
Jag höll till i Dingle, norr om Munkedal. Åkte runt mycket på helgerna till Bovall, Hamburgsund, Fjällbacka, Tanum ... En gång kom min tjej ner och bara för att göra något körde vi till Norge. Det här var ganska tidigt i vårt förhållande. I Halden stannade vi för att ta en titt och för att jag var sjukt pissnödig. Alla toaletter i hamnen var stängda på vintern och ingen av restaurangerna var öppen. Jag fick någon sorts psykpanik och efter att ha skvätt av mig bakom en båtmack, säkert i full åsyn av alla som satt i de kontor som omgärdar hamnen, hoppar vi in i bilen och jag insisterar på att köra hem igen från detta hemska, toalettlösa land. Jag gasar på i ett par kilometer, varvid tjejen börjar gråta bredvid mig. Hon ville ju se mer av Norge, men vågade inte säga emot mig. Jag kör in vid vägkanten och försöker efter ett tag säga att vi kunde vända om, försöka med Norge igen. Men det var ingen idé. Jag försökte ta tillbaka allt jag sagt, men det går ju sällan vägen. The moment was gone, som man säger. I vilket fall är vi fortfarande ihop. Vi har hamnat i liknande och även omvända situationer efter det, men ingen lika ångestfylld som den gången. Man blir ju bättre människa av att vara med andra människor som tur är.

Jag läste om meningen tre gånger och kände en nästintill ångestfylld önskan;
- Måtte det vara sant!

Rickard.

[Martin G]

Nu blir det så att jag åker till Baltak imorgon lördag och på söndag till Hedströmmen i Malingsbo. Fiskekort Malingsbo är köpt. I Baltak hoppas jag på kortautomaten.
Om någon som läser råkar vara i faggorna -- hör av er om ni vill ses över en kaffe!

[Martin G]

Jag läste om meningen tre gånger och kände en nästintill ångestfylld önskan;
- Måtte det vara sant!

Rickard.

I det här sammanhanget är det sant! Jag måste nog säga att det alltid är sant, såvida man själv önskar bli en bra människa.

[Martin G]

Intressant dag i Baltak i dag. En öring blev det bara, men det verkade trögt för andra också. Sitter nu i Ängelsberg hos en vän och har ett glas vin i handen. De senaste dygnen har det blivit för lite sömn, och i dag blev det alldeles för lite kaffe så jag vet inte vad jag lever på nu, men trött är jag inte.
Imorgon bitti kör jag fyrtio minuter till Malingsbo och nymfar där hela dagen. Sen hem.
Längre rapporter kommer. Tapatalk fungerar inte längre på min iPhone, den säger att lösenordet är fel. Det är INTE definitionen på livskvalitet.

[JesperP]

Intressant dag i Baltak i dag. En öring blev det bara, men det verkade trögt för andra också. Sitter nu i Ängelsberg hos en vän och har ett glas vin i handen. De senaste dygnen har det blivit för lite sömn, och i dag blev det alldeles för lite kaffe så jag vet inte vad jag lever på nu, men trött är jag inte.
Imorgon bitti kör jag fyrtio minuter till Malingsbo och nymfar där hela dagen. Sen hem.
Längre rapporter kommer. Tapatalk fungerar inte längre på min iPhone, den säger att lösenordet är fel. Det är INTE definitionen på livskvalitet.

Synd på fisket. Synd att man inte var hemma för då hade jag bjudit på både tips och kaffe.

[MathiasL]

Bra gjort att komma iväg. Själv har jag inte gjort ett jota på hela helgen, vad gäller fiske. Jo, jag har packat ihop flugbindarväskan. Lite för kallt, lite för blåsigt och lite för svårt att få hugg i skärgården så jag har gjort annat istället. Eller nej. Jag har inte gjort ett jota.

[Martin G]

Synd på fisket. Synd att man inte var hemma för då hade jag bjudit på både tips och kaffe.

Det hade varit trevligt, JesperP! Nu träffade jag en del folk ändå så jag slapp den värsta lappsjukan. Koffeinbristen var däremot påtaglig...


En liten rapport från min påskhelg -- del 1.
Lördagen, påskafton, fiskade jag i Baltak. Det var första gången jag var där, och jag väntade mig någon sorts getto. Flugfiskare av alla trosläror hukade längs åns hela sträckning över yra och förvånade regnbågar på fenlängds avstånd. Så var det nu inte. Till att börja med var vädret avtändande i kubik, varför de mer bekväma fiskarna säkert höll sig hemma. Själv brydde jag mig inte så mycket, jag var glad bara över att ha lyckats komma fram på mina slitna sommardäck. Jag startade längst upp vid odlingen. Här var det trots allt lite folk. Förvånande nog stod minst hälften av dem mitt ute i strömfåran och nymfade. Det är kanske kutym i Baltak och jag bryr mig inte så mycket om hur folk väljer att fiska, men det var lite träningsläger över det i mina ögon.
Jag drog några kast för att komma igång lite. Även jag ville köra nymfer. Det nya spöet, ett Lpxe klass fyra, 8 fot 6 tum, kändes riktigt bra. Jag kände att jag hade på en lina med för lång framtapering, men jag fiskade vidare ändå. Efter ett par timmar var jag uppe vid Bältebergabron. Under vägen hade skaran av medfiskare glesats ur och den sista timmen hade jag varit helt själv. Jag hade sett ett vak. Jag hade hittat några dussin fina ståndplatser och fiskat av dem grundligt. Jag hade gått ifrån nymfer och larver i olika utföranden och gått in på streamers och zonkers. Men inte en känning.
Jag åt en banan i värmestugan och bytte lina till en med kortare klump. Knöt på en fet, tung vit streamer med muddlerhuvud.
Jag tog en liten stund och funderade över de fiskare jag hade sett. Utstyrda i stora pol-glasögon och allehanda tingel-tangel. Extremt fokuserade i sitt fiske. Inne i sin egen värld, de allra flesta. Jag såg säkert likadan ut. Men det var inte den bild jag har av fiske, den jag alltid har burit med mig som en varm liten kammare i hjärtat. Här verkade alla så -- målmedvetna. I min lilla kammare är fisket en sorts rekreation. Avslappning. Det jag såg påminde mer om hur människ (antar jag) uppför sig i krig. Fokus. Inget får missas. Tanken får inte vandra. När blev fisket sådant?

Efter bron blir vattnet snart lugnare igen och jag letade mest ståndplatser vid utskjutande träd och intressanta strandkonturer. Jag stannade vid lugnvattnet innan och efter den gamla stenruinen och fiskade länge och resultatlöst djupt ned med kast tvärs över och sedan sväng nedåt. Men ingenting. Och inga andra fiskare heller. Jag är som person ganska pessimistisk lagd, ockh kanske är det därför, av någon sorts bakvänd nödvändighet, som jag alltid kan hitta något bra i den sämsta av situationer. Och -- spöet, detta svartmatta, precis lagom långa spö med sitt trärullfäste i grönskimrande bärnstenston kastade verkligen superbt med den nya linan. Inte blev det sämre av Ryobirullens vänskapliga knarrande.
Vinden hade i alla fall lagt sig nu, och snön kom inte längre i kastsjok från alla håll. Men var fanns fisken? Alla dessa dumma regnbågar? Jag har aldrig känt mig som en särskilt bra fiskare. Första gången vid ett vatten blir det också mycket tittande och tänkande. Men trots alla mina fantasifullt framtänkta metoder kammade jag noll. Mitt självförtroende är volatilt, åker ofta upp och ned som en midvintersol, och nu kände jag mig ganska värdelös.
Tillbaka till baslägret. Långt toabesök. Trött och fundersam. Jag lutade mig tillbaka i bilen och försökte samla krafterna. Jag hade sett två fångade fiskar på hela dagen. Kanske var det bara just så trögt. Det bästa jag kunde komma på var att i all fall försöka ha roligt. Jag kan ha slutit ögonen en sekund och drömt något om sommaren.

Lagom tills jag nådde vattnet igen hade molnen gett sig av och en mjuk eftermiddagssol värmde skönt. Jag bestämde mig för att bara fiska med nymf, för det tycker jag om, och att bara hålla i pool ett för att inte lägga tid på förflyttningar. Klockan var fyra och jag hade ett möte i Skövde framåt sjutiden. Jag hade sällskap att ett antal andra nymfare. De förflyttade sig med jämna mellanrum och att hitta en bra plats var inte så svårt. Jag fokuserade på kastningen, mendningarna och att få flugan att röra sig som jag ville. Möjligheten att få fisk hade jag nästan glömt bort. Framåt halv sex kom jag på att jag inte hade provat sträckan längs med stängslet till odlingen. Där fanns förvånandsvärt fina ståndplatser och jag tog mig långsamt upp mot poolen efter fördämningen. Jag var riktigt nöjd med spöet och kastningen. Till och med i rullkasten, som var en nödvändighet här upp intill stänglet, sköt linan iväg med oväntad espri och grace.
Snön hade åter börjat yra och jag kände mig nöjd för dagen. På väg ner kastade jag en liten guldhuvad flashnymf med svart sälhårskrage mot andra sidan. Det ligger en del fallna träd där som skapar fickor precis intill stranden. Jag såg en avlång, ljus form röra sig under vattnet samtidigt som jag tror att jag har satt ännu en fluga i en osynlig gren. Jag gör, nästan pliktskyldigt, ett mothugg. Men något rörde sig. I tafsens ände. Långa, sega slag åt båda hållen. Fisken vände upp den ljusa magen igen, och nu blir jag säker. En känsla av triumf sipprar ner genom lagren av stelfruset medvetande, långsamt märker jag att jag ler.
Kroken sitter säkert och öringen är snart trött. Ett par snabba bilder med mobilen, sedan får han gå tillbaka.




Snabbt som satan drar jag av mig vadarna och tar mig till Skövde, där jag byter mitt BVK mot ett likadant i högre klass med en annan edgare. Sedan börjar den långa färden norrut. Jag ska övernatta hos en vän som har stuga i Fagerstatrakten. Nästa dag ska jag fiska i Malingsbo. Tankarna kommer i ett under färden -- hur många fiskar ska jag få i morgon? Har jag knäckt koden nu? Blev jag en bättre fiskare bara av ha fått denna enda öring, en avlång 45-centimetare på kilot? Det kändes så.

Baltak. Alla har väl en bild av det, även de som inte har varit där. Jag har fiskat i Hedströmmen i Bernshammar, och jag tyckte det var ganska likt, med den skillnaden att Hedströmmen är närmare Stockholm och mer intimt (även om det var mycket folk när jag var där). Miljön är snarlik om inte finare. Så nästa gång jag ska fiska strömvatten blir det hellre Bernshammar.
Men jag kanske är orättvis. Jag kanske hade otur med fisket, med vädret, i Baltak. Jag kan säga att jag väldigt gärna hade haft med mig en regnbåge att överräcka till min kompis. Som det nu var, blev i stället jag bjuden på den saftigaste hemrökta lax jag någonsin har smakat, tillsammans med husets Janssons frestelse. Det är ju inte så dumt, det heller.

Mer om Malingsbo senare.

/Martin

[Kingen]

Martin> Otroligt trevlig läsning och välskrivet/formulerat om dina äventyr från helgen "påsk -del 1"

Synd att man jobbade, men hakar gärna på till andra vatten om möjlighet finns senare under året!
Visst, jag är målmedveten som tusan, men när jag fiskar betyder inte det allt, bara att sitta och känna, ta in, njuta, koppla av betyder mycket för min del, hörs!

[keester]

Ja jättebra skrivet!
Grattis till firren!

[Huckis]

Nice story !

[Martin G]

Tack killar! Det värmer.


Sent omsider, lite kort om Hedströmsvisiten förra helgen.

Natten till söndagen var det åtta minusgrader utanför Fagersta. Frukosten blev lite utdragen och jag körde igenom Malingsbo först framåt lunch.
I Baltak hade jag fått rensa spöringarna från is titt som tätt men nu visade yttertemp-mätaren på några stadiga plusgrader och solen värmde.
Jag parkerade vid pool fem, och tog mig snabbt ned till den lilla forsen jag såg genom träden. Jag positionerade mig intill brovalvet under bilvägen och började nymfa medan jag skaffade mig en överblick. Strömmen var mellan fem och tio meter bred och knappt hundra meter nedanför bron vidgades vattnet till en löddrig pool, stor som en mindre tjärn. Uppströms fortsatte forsen lika långt, därefter såg det ut som om lugnvatten tog vid.
Hela forsen såg oerhört intressant ut ur fiskesynpunkt och jag jobbade mig långsamt ner mot poolen. Väl där pausade jag vid vindskyddet och pratade med ett par andra fiskare. Det hade varit där i ett par dagar redan. I dag hade de inte känt något, men tipsade om att vattnet var fint ännu längre ner.
Första gången vid ett vatten är som sagt lika mycket en upptäcksfärd som en fisketur. Jag rörde mig stegvis nedströms genom den täta barrskogsvegetationen. Strömmen var djup och långsam, men här och där kunde jag ana bottenstrukturer som jag fiskade av med mina nymfer innan jag drog vidare. Efter ett tag öppnades strandängar upp. Här och där rann små, små flöden över ängarna ner i strömmen.
Jag tog en paus och åt smörgås och banan. På kartan såg jag en till stor pool lite längre ned. Jag bestämde mig för att fiska mig ned dit och sedan vända och ta mig tillbaka.
Halvannan timme senare hade jag nått några hundra meter uppströms bron. Jag hade tålmodigt fiskat av forspartierna och den feta, oljiga nacken innan, samt ett långt lugnvattenparti med gott om krökar och bråte i form av gamla träd och grenar.
Jag vägrade överge mina nymfer. Jag provade olika rörelsemönster. Fiskade uppströms och nedströms. Knöt på alla varianter. Rörliga och stela, ljusa och mörka, blanka och matta, från orimligt förtyngda till lätta. Mendade mig trött.
Var stod fisken? På botten. I skydd.
Varför högg de inte? Det fanns inte ett liv i luften. Natten hade som sagt varit kall och insekterna väntade säkert in varmare tider. Men de fanns ju där, på botten, kröp runt och drogs ibland med av strömmen.
Fisken väntade, den också. Det var inte värt mödan att äta just nu.
Kanske borde jag ha dragit en galen streamer nära botten i ställlet.
Jag var nu ganska nöjd i alla fall. Det var en fin dag. Jag skulle inte hinna vänta in skymningen eftersom jag skulle träffa en kille i Säter klockan sju. Den sista timmen fiskade jag mig nedåt igen, mot bron och den fina forsen. Nymfade djupt i alla små hålor jag hittade. Det här var riktigt glädjefyllt flugfiske. Med träden inpå ryggen fick jag jobba för att få ut flugan och kontrollera den i vattnet. Det fanns många stenar ute i strömmen där jag kunde stå med och med god överblick pricka mina utvalda platser. Jag tänkte på pool tre. Även där skulle det finnas en del forsar. Jag undrade om jag hade valt fel, om jag hade fått mer ut av fisket där. Egentligen -- om jag hade fått fisk där. På många sätt en meningslös fundering. Jag hade det ju bra här också.
Sista kvarten ägnade jag åt området kring bron. Det slog mig än en gång hur otroligt lovande vattnet såg ut. Inte en sekund under dagen hade jag tappat tron eller känt mig maktlös, bankrutt på strategier. Fisken måste finnas där. Men den ville inte i dag.
Jag städade snabbt ur bilen och packade ner mina tillhörigheter i en stor väska. Körde till Säter, där jag träffade en kille som ville köpa min bil. Han och hans fru hade just flyttat in på en ensamliggande gammal gård utanför samhället vid något som hette Vålängarna. Medan han förde över betalningen till mitt konto satt jag bredvid intill fönstret. Solljuset hade ändrat temperatur och en bärnstenston var målad på de fortfarande slumrande ängarna. Det var som en tavla. Skogsbrynet i den lägre änden av ängarna avtecknades i ett svagt dis och där bakom reste sig en fjälltopp jag inte visste namnet på.
Tåget till Stockholm tog två timmar. En overkligt kort resa.

/Martin

Redigerat av Martin G f.d. Lagrace, 13 Apr 2012, 10:43.