Blänkartur i dubbel bemärkelse
Var till banken mitt på dagen. Det var vindstilla och sol så jag tog med flugspöet ifall det skulle gå snabbt.
Bankmötet gick smidigt och på eftermiddagen var det klart. Solen sken fortfarande så jag tänkte att jag kunde hinna med ett par kast innan solen gick ner.
Gick ut på en klippa och lade iväg ett kast. Tittade omkring och njöt i solen. I ögonvrån såg jag en virvel, öringen är här. Tog tag i linan och skulle börja ta hem flugan för att lägga om kastet. Då suger det tag i linan och en blixtrande öring rullar i ytan. Sätter försiktig press på fisken. Jag hade en ny tafs på men 0.20mm är inte mycket när man fiskar öring. Öringen gick och pressade vid botten. Satte lite mer press på den. Nu började den simma i stora halvmåneböjar. Den pressade sig längre och längre ut. Jag började bli tröttare och tröttare i armen. Personligt memo till mig själv: Måste fixa fighting but på 5-6:an. Sakta får jag in den närmare. Den har fortfarande inte börja rulla i ytan eller lägga sig på sida. När ska den börja tröttna? En kort stund har jag den precis nedanför fötterna, då sätter den av med en 30m rusning rakt ut i havet igen. Phuu, nu börjar det nästan göra ont i armen. Nu börjar den visa tecken på att bli trött. Den börjar att kantra lite och rulla i ytan. Jag lossar håven från ryggen och pressar in öringen mot klipporna. Allt går bra och jag kan omfamna öringen med håvgarnet. Jag skrattar till och känner mig mycket glad. Jag knackar den i huvudet och tar ut den ur håven för att syna min fångs. En blank och fet öring på över 50cm. Väger den till strax under 1,5kg. Ser på ryggfenan att den är odlad och ser även att fettfenan är klippt. Det är troligtvis en öring som har blivit utsatt i strömmen. Det gör inget att den är utsatt, känns lika bra ändå. Känns på något sätt bättre att de 2 tidigare jag fått fick simma tillbaka. De har ett genetiskt arv som betyder mer än denna p&t fisk. Denna gav dock en betydligt värre fight än de två. Jag vevar in linan och sätter fast flugan i korken. Jag går tillbaka till bilen med min fångst i handen. Att det kan vara så enkelt och underbart ibland. Detta var verkligen en blänkar"tur"
När jag kommer hem så blir jag mött av Bissie i dörren. Hon var inte nöjd när hon fick stanna hemma. Nu glömde hon det dock snabbt och hon studsade omkring i huset. När jag lade den på en tidning på golvet så lade hon sig bredvid och vaktade den länge.
Nu blir det att fira med en liten whisky och sätta sig i soffan och mysa.