0
jflyfishing på May 6 2010, 21:08 sade:
Efter ett par dagars kyla så va inte förhoppningarna på någon hög nivå innan Crister hämtade mig när jag precis hade kommit hem från jobbet.
Ett litet hopp tändes ändå inom mig när han sa att han hade sett lite bäcksländor och ett fåtal mindre insekter, som möjligtvis kunde vara Baetis.
Vi bestämde oss för att parkera nere vid Mannes sträcka och gå både uppströms och nerströms odlingen.
En snabb visit vid Mannes utan ens en liten insekt i luften begav vi oss upp mot Vindskyddet.
Vi stannar till vid några heta platser på vägen upp och ser faktiskt en fisk som rör sig i ett litet bakvatten.
Men inget mer...
Vi kommer upp till en ström en bit ovanför Vindskyddet där Crister får första tjing.
Jag berättar tydligt för han vart fisken står, och han kastar precis där jag säger.
Inget händer..
chriskas.JPG
En bit ovanför Bron så stannar vattnet upp vid ett stendämme och en lite större pool bildas.
Här står det alltid fisk.
Inga jättar, men fisk.
Vackra små öringar...
Det är en bäckslända som sitter på tafsen.
Han kastar av ena sidan och vårat prat om ståndplatser gör att en sekunds koncentrationsförlust blir till en missad fisk.
Jag låter han hållas medans jag går ett tiotal meter uppströms och fiskar mig neråt.
Med tunga steg så går vi ner mot bilen och Mannes igen.
Nu borde det kanske va någon fisk som visar sig där nere.
-Iaf den där envetna vakande fisken som inte tar en enda perfekt imitation, säger vi nästan i munnen på varandra.
Vi går en bit ner i kröken och självklart står den där och vakar som på beställning likt en robot.
Jag lämnar Crister.
Han kommer inte få den ändå...
Ställer mig och tittar på den övre biten av Mannes.
Där vid enebusken står det en fin fisk.
Det går 1 minut.
5 minuter.
En kvart.
Inget händer..
Jag vet att den står där.
Jag måste testa..
Lägger ett kast precis nedanför busken på andra sidan.
Flugan flyter sakta neråt.
Men inget händer..
Som vanligt...
Ett kast till.
Det dunkla mörkret gör att jag inte ser vart flugan hamnar.
Men nära kanten såg jag..
I slowmotion ser jag hur en fisk går upp 3 cm från kanten och tar något.
Lyfter spöet och känner en underbar tyngd.
YES!
En vacker öring precis under kilot räddar min kväll.
Ja, hela min vecka tror jag faktiskt...
Tack..
Än en gång...
Min Vackra Å...
10.05.06.JPG
Ett litet hopp tändes ändå inom mig när han sa att han hade sett lite bäcksländor och ett fåtal mindre insekter, som möjligtvis kunde vara Baetis.
Vi bestämde oss för att parkera nere vid Mannes sträcka och gå både uppströms och nerströms odlingen.
En snabb visit vid Mannes utan ens en liten insekt i luften begav vi oss upp mot Vindskyddet.
Vi stannar till vid några heta platser på vägen upp och ser faktiskt en fisk som rör sig i ett litet bakvatten.
Men inget mer...
Vi kommer upp till en ström en bit ovanför Vindskyddet där Crister får första tjing.
Jag berättar tydligt för han vart fisken står, och han kastar precis där jag säger.
Inget händer..
chriskas.JPGEn bit ovanför Bron så stannar vattnet upp vid ett stendämme och en lite större pool bildas.
Här står det alltid fisk.
Inga jättar, men fisk.
Vackra små öringar...
Det är en bäckslända som sitter på tafsen.
Han kastar av ena sidan och vårat prat om ståndplatser gör att en sekunds koncentrationsförlust blir till en missad fisk.
Jag låter han hållas medans jag går ett tiotal meter uppströms och fiskar mig neråt.
Med tunga steg så går vi ner mot bilen och Mannes igen.
Nu borde det kanske va någon fisk som visar sig där nere.
-Iaf den där envetna vakande fisken som inte tar en enda perfekt imitation, säger vi nästan i munnen på varandra.
Vi går en bit ner i kröken och självklart står den där och vakar som på beställning likt en robot.
Jag lämnar Crister.
Han kommer inte få den ändå...
Ställer mig och tittar på den övre biten av Mannes.
Där vid enebusken står det en fin fisk.
Det går 1 minut.
5 minuter.
En kvart.
Inget händer..
Jag vet att den står där.
Jag måste testa..
Lägger ett kast precis nedanför busken på andra sidan.
Flugan flyter sakta neråt.
Men inget händer..
Som vanligt...
Ett kast till.
Det dunkla mörkret gör att jag inte ser vart flugan hamnar.
Men nära kanten såg jag..
I slowmotion ser jag hur en fisk går upp 3 cm från kanten och tar något.
Lyfter spöet och känner en underbar tyngd.
YES!
En vacker öring precis under kilot räddar min kväll.
Ja, hela min vecka tror jag faktiskt...
Tack..
Än en gång...
Min Vackra Å...
10.05.06.JPGVi älskar skogsöringarna
