0
Hej!
Jag, som för övrigt heter Fredrik, och min kamrat Peter tänkte starta en liten fiskedagbok här på edge. Vi fiskar helst efter öring och allra helst med en torrfluga, kläckare eller ytlig nymf knuten i vår tafsspets. Vi fiskar främst i vanliga FVO snarare än att "flänga upp" på specialsträckor och kvoterade vatten i obebyggda trakter i fjällen efter jakten på "drömfisken". Vilda bestånd öring i outbyggda rinnande vatten ska det dock vara och vi gillar ej trängsel.
Vi brukar varje år försöka att få en gemensam fiskevecka på en sträcka av ett vatten där vi bägge trivs, vattnet är en medelstor mager å. Det är en sträcka jag själv fiskat i ca 25 år med fluga och min kamrat har varit där i ca 10 år nu vid det här laget. Vi har många gemensamma upplevelser och "fiskeminnen" efter dessa 10 år, en del unika, en del roliga och andra mindre roliga.
EN KORT ÅTERBLICK
En kort återblick i bilder från de senaste åren:
En öring som fick namge en tidigare namnlös liten missförstådd hölja. En stöddig öring på 75 cm (i ärlighetens namn 74,5). Höljan fick det listiga namnet "sjuttiofemman" (75:an). Den fisken var pricken över i:et på ett otroligt härligt morgonfiske i strålande väder med klarblå himmel där öringar från kilot och uppåt landades närmast på löpande band (lätt överdrivet), alla togs på dun då det var en fin morgonkläckning av Heptagenia sulphurea som stod som grund till fisket denna morgon. Klockan 09:45 på förmiddagen så satte jag mig ned och tänkte -"det här är för lätt -jag slutar att fiska"! Sagt och gjort så packade jag mina grejjer och begav mig hemåt igen, lite sved det i själen eftersom fisket fortfarande var hett men jag var på nåt sätt "mätt" i fiskesjälen för den dagen. Tyvärr kunde inte denna fisk återutsättas då den inte fick liv igen efter en riktigt hård och lång fight i rätt så varmt vatten. Fisken var helt tom i magen och hade endast mat i strupen så den var ej så tung som sig bör. Måhända kan skicket på fisken ha försvårat återutsättningen. Trots skicket så vägde den in en bra bit över 2 kilo iaf.
Bilden är tyvärr dåligt arrangerad och med en dålig kamera, men man kan trots allt se att fisken är lång och har ett rejält fenverk.
En vacker öring på 1.7 kg tagen på torrfluga, en rolig historia bakom den som jag ej glömmer. Jag och min kamrat fiskade i en hölja gemensamt. En fisk visar sig, lägger ut en fluga och fisken stiger till den. Jag skymtar den något, fast fisk! Visuellt och den initalia känslan gav ej rätt signaler och jag säger till Peter -"ähh inget stort, en öringsprätt -kanske 6 hg!". Jag sätter en enorm press på fisken för att ta in den så fort möjligt för att ej skrämma andra fiskar mer än nödvändigt, kampen hårdnar och med tiden inser vi nog snart bägge (även jag) att den är liiite större än 6 hg. Ja, min största 6 hgs öring kan jag väl säga.
En vacker öring tagen av min kamrat i kallt smältvatten V26 -08, vattnet var högt (riktigt högt) och smällkallt, i en liten sidoström där man normalt inte skulle tänka tanken att blöta sin fluga landades denna vackra fisk, därför minns jag den speciellt.
Denna fisk härrör från samma fiske som ovan, inte stor men en skönhet att se på. Kolla de vita fenkanterna.
En härligt saffransgul öring, i mitt tycke en otroligt vacker öring. Kanske en av de vackraste i kroppsbyggnad och färg som jag fångat, kortet är dessutom taget med en mobilkamera...
Detta inlägg har redigerats av hinlis: 23 Jul 2009, 16:13
Ja, det blev ej som jag tänkt då situationen gjorde att jag föredrog att rusta stugan detta tillfälle istället för att fiska på (ytligt) inaktiv fisk. Vädret var trist, ömsom blåst ömsom regn, kallt, i princip inga kläckningar. V37, 3-4 fiskedagar blir nästa tillfälle, då skall tiden endast ägnas till fisket. Hoppas på bättre förutsättningar då, har man tur så innebär fina varma dagar på hösten ett trevligt och ibland utmanande torrflugefiske. Men man är mer väderberoende än tidig säsong. Vi hoppas vädrets makter står oss bi.... och nästintill myggfritt har det kanske också hunnit bli då! 
Jag hade ej kontrollerat tafsens skick innan fisket påbörjades. Jag förbannade min egen dumhet och lathet där ute vid vattnet då, speciellt som jag brukar vara noga med min tafs och dessutom predikar det för andra stup i kvarten. På grund av fiskets karaktär så var jag nog faktiskt nonchalant och hade kanske omedvetet ej förväntat mig mycket av kvällen. Det gör jag nog ej om på ett tag igen.... men minnet är bedrägligt o kort förvisso. Att "väga" fisken med syn och känsla är inte helt lätt och långtifrån någon exakt vetenskap, men om jag säger att den var närmare 2 kilo än 1. Den kan ha varit ännu lite större, men säger jag närmare 2 kilo än 1 så överdriver jag med säkerhet inte i alla fall. 
