Vadande in emot land, skrämmer jag en öring i 1,5 kilos klassen, den simmar mot land, vänder i ett bakvatten och simmar nästan på mig innan den kommer i säkerhet ute i strömmen. Wow, I love my polaroid glasses, tänker jag!

Med nya krafter skuttar jag fram längs stranden. Nu vet jag att det finns fisk här och den är inte liten!

300 meter uppströms stannar jag vid en 40 meter bred och 150 meter lång pool. Det är ganska djupt och jag gör några kast med en Yellow Neck, utan framgång.
Splasch! Plötsligt vakar något stort bara några meter ifrån mig. Jag vänder hastigt blicken och bedömer att det måste ha varit en fisk på runt kilot. Jag drar in min streamer samtidigt som jag synar vattenytan. Det är någon typ av slända som börjat kläcka. Slurp! En öring till går upp och suger i sig en slända.

Jag lutar mig tillbaka och synar Morro Chicco i stället.
Morro Chicco är en mycket karakteristisk klippa. Faktiskt inte helt olik Ayers Rock, där den ligger nästan helt ensam i ett i övrigt stäppliknande landskap.
En av de många kondorerna i området glider förbi i hopp om att något av de hundratalet får som betar i området skall ha dött under natten.

På gränsen till drömriket väcks jag av att flugspöet håller på att dras ner i vattnet! Min första tanke är att strömmen har tagit linan som låg vid vattenbrynet. Men när jag sträcker linan och vattenytan exploderar i ett öring hopp förstår jag att så är inte fallet.
Efter en hård men intensiv fight landar jag min första öring i Rio Penitente. Den väger 1,1 kilo och är mycket välmatad. Fisken tog på en "Fnasket" i storlek 12 som förmodligen var våtfiskad.

Vinden mojnar något. Jag synar vattenytan och märker att det vakar en del vid andra sidan poolen.

Klippan gör att den sidan ligger lite mer i lä och öringarna är mycket mer aktiva vid ytan där. Förmodligen är det lättare att upptäcka födan på en blank vattenyta, vilket gör att öringarna föredrar stiltje. Jag bestämmer mig för att försöka vada över vid nacken nedanför poolen.

Väl iland byter jag snabbt till en E 12:a och smyger mig fram i en kring rörelse för att inte störa fisken. Jag presenterar silkeslent ut min fluga två meter ovanför det senaste vaket.
Med en tilltagande fiskefrossa ser jag min fluga flyta nerströms… Tar fisken ??? Sekunderna går mycket långsamt.

Plösligt bryts vattenytan av en fin öring som rullar upp och suger i sig flugan. Jag är med i "matchen" och mothugget kommer blixtsnabbt. Fisken gör ett skutt på en meter och rusar sedan nedströms. Jag känner att läget är under kontroll och efter någon minut är fisken på land.

Det är en av de vackraste brunöringar jag sett. Den väger 1.2 kilo och är i perfekt kondition. Jag krokar lös skönheten och spanar efter nästa fight…