Grusvägen vi följt de sista 10 milen börjar ta slut och man ser Rio Grandes utlopp lite längre fram. Vi har precis stannat vid stranden och plåtat lite Delfiner och jag bara njuter av den fantastiska vyn.

Åt väster har man Chiles "Skärgård" med snöklädda 3000 meters toppar och i öster breder pampas landskapet ut sig.

När jag stiger ur bilen får jag direkt den där grymma känslan som man bara får i vatten där man vet att det finns riktiga monster. Jag spänner snabbt på mig polaroidbrillorna och går ut på bron för att spana fisk.

Vattenståndet är lågt, men visst ser det farligt ut… Efter en stund tjoar Carlos till, det är visst dags att bygga lägerplats.

Efter en dryg timme har vi rest "våra" tält och fått i oss något att äta. Vi har varsitt tält för Carlos snarkar så mycket att han alltid får sova själv...
Under tiden jag tacklar mitt flugspö tänker jag på en bild i klubbhuset i Punta Arenas. Bilden föreställer en av mina andra vänner med en 7 kilos Steelhead tagen på flugspö i den här strömmen. En sådan ska jag ha; tänker jag.

Vi återvänder hem efter de första fisketimmarna med en Steelhead på 2,5 kg, ingen bjässe direkt, men det var en fin fight och Carlos får nu sola sig lite i storfiskarglansen.

Själv har jag bara lyckats lura småfisk, som störst en halvkilos. Carlos berättar för mig att just detta med småfisk är typiskt för R.G Isla Riesco.

Vissa gånger man åker hit får man inget annat än småfisk på runt 3 - 4 hg, men andra gånger får man bara stora runt 4 - 5 kg; berättar han.

Jag tar en matbit till och tänker; Finns det något bättre en riktigt fin köttbit med kokt potatis och riktig "Hellmans" citronmajonnäs?

Jag tacklar upp en något lättare utrusning, en 9' klass 6, med sjunklina och slänger på en Marabou Muddler… Nu ska dom få! ;tänker jag.

Jag och Carlos går lite nedströms och börjar fiska av en längre pool på klassiskt laxfiskevis, ett steg - ett kast, osv. Vi har väl fått en tre fyra yngel (3-4 hg) var, när fisket tar en oväntad vändning.

Utan förvarning gör en klart större fisk en häftig attack i ytskiktet mitt emellan oss. Jag rycker till och tittar sedan på Carlos; Salmon! Salmon! Ropar han.

Snäll som han är gör han en vänlig gest och visar att fisken är min. Carlos sätter sig och jag matar in min lina. Perfekt med Muddler, tänker jag.

Jag höjer spöet, gör några snabba kast och låter flugan dimpa ner fem meter uppströms vaket. Flugan flyter ner någon meter innan jag börjar dra hem flugan ryckvis… ingenting.
Efter 10 minuter börjar jag misströsta, stack han eller är flugan fel? Jag har flyttat mig några meter nedströms, och får syn på en stor trädstock som ligger på botten på andra sidan poolen.

Jag placerar flugan tre meter uppströms stocken, flugan hinner knappt nå vattenytan innan det kommer en silvertorped farande i ytskiktet. Helvete!!! Är allt jag hinner tänka innan mina reflexer höjer spöt för att kroka laxen. Det sjunger till i linan och jag vet att fisken är krokad. Laxen blir helt tokig och sätter fart rakt uppströms. Linan skär genom vattenytan och spöet står som ett veritabelt U.
Jag börjar få en lätt fiskefrossa och funderar på om min utrustning klarar sätta press på fisken? Efter femton minuter, ett antal höga hopp och snabba rusningar känner jag att fisken börjar ge med sig. Men den är så tung! Jag pressar spöet till bristningsgränsen och lyckas få hem fisken något precis innan den rusat så långt ner i pooländan att den kan nyttja den tilltagande strömstyrkan.

Jag backar några meter längre upp på land för att inte skrämma fisken. Därefter försöker jag bogsera hem laxen mot ett grunt bakvatten jag bestämt mig för att genomföra landningen i.

Det går över förväntan, ryggfenan börjar titta fram och det är inte många decimeter kvar innan fisken tappar kontrollen och tippar över på sidan.
Då gör jag dumheten att närma mig för tidigt. Fisken blir givetvis rädd. Det bara sprutar vatten, och vips är fisken femton meter ut.

Carlos håller för ögonen och jag småsvär lite för mig själv över min dumhet. Fast jag har tur och landar den slutkörda laxen efter ytterligare en minut.

Vilken fisk! Helt silverblank och vacker som bara en nylandad lax kan vara. 4 kilo chilenskt silver visar vågen på och vid nästa matpaus är det jag som sitter och ler med storfiskarleendet.

Very tight lines

[Jonas Nordigårds]