|
  |
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Varför inte leta fram vadarna, kolla upp flugspöt, binda en vit gäddsara, bege dig ner till kusten, se ut ett lämpligt avsnitt, vada ut och börja kasta? Följa den ytgående flugans gång i det klara vattnet och se den uppslukas i en kraftig virvel och plask av en fyrakilosgädda... Så enkelt är det väl ändå inte, invänder säkert någon men jag vill bestämt hävda att det kan det visst vara. I det följande tänker jag nämligen ge några råd, tips och exempel på hur man med enkla medel kan bedriva ett effektivt, givande och framför allt roligt fiske. Att det sedan lyser upp de månader som många kallar dystra, kulna, kalla, mörka och årets värsta, nämligen oktober fram till isläggningen gör inte saken sämre. Varför inte ta inledningsmeningen som nyckelord... |
 |
|
Vadarna.
|
| Många flugfiskare äger redan sådana och det är ett måste. Nu för tiden använder säkerligen de flesta sådana i neopren och för dem blir nog inte kylan något problem. Själv har jag vanliga vinyl vars enda fördel kanske ligger i priset. Men klär man på sig ordentligt undertill och lägger upp fisketuren så att den inleds med en promenad brukar inte kylan ställa till så stora problem. Vandrar man en kilometer iförd vadare får genast uttrycket "bli varm i kläderna" en ny betydelse och då är det skönt att kliva ner i havet för att svalka av sig... |
|
Flugspöt. Enhands, minst tiofots och minst klass 8 är det som gäller. Detta för att orka kasta de lite större flugor som krävs. Till mångas förvåning är det också flytlina som gäller. Är det inte vid botten man ska söka trög gädda i iskallt novembervatten? Jo, det är möjligt men det är inte lika roligt. Därför följer jag samma princip som mannen som letade efter sin borttappade nyckel under gatlyktans sken. Inte för att han tappat den där utan för att där var det bättre ljus. Jag menar, lite krav får man väl ändå ställa på gäddan! Det minsta man kan begära är att den stiger från fyra meters djup upp till ytan för att ta den ytgående flugan. Och det har hänt åtskilliga gånger. Till och med i januari. Mer om det när platserna avhandlas. |
 |
Flytlinans ena stora fördel ligger ju i att det gör själva fisket så mycket roligare. Du kan följa flugans gång ända från början till slutet om ljusförhållandena är de rätta och du använder vit fluga. Därför kan du också uppleva mörka skuggor efter och även plogfåror. Fast oftast ser du inga som helst spår av gäddan när den hugger, utan bara att flugan försvinner. Samt att du känner det naturligtvis. Den andra stora fördelen är vid förflyttning. En sjunk- eller till och med intermediatelina dimper obönhörligen ner på botten och trasslar in sig i tång, sjögräs och stenar när du ska vandra till en ny plats. Om du inte vill veva upp all lina och sedan efter ett par meters förflyttning repa ut den igen förstås. Till och med om du använder min lilla uppfinning går det inte så bra med sjunklinor i det avseendet. Vilken uppfinning, kanske du frågar. Jo, en detalj och innovation som jag funderar på att ta patent på och bli miljonär. |
| Den största nyheten inom flugfisket sedan krokböjen! |
|
Nja... OK då... På bilden här till höger syns den lite dåligt till höger om tången. En sådan tång är också att rekommendera lätt tillgänglig. Min hänger dessutom fast i en pin-on-reel. |
 |
|
Vit Gäddsara.
|
 |
Efter mer än 25 års experimenterande har jag kommit fram till en universalmodell. Här använder jag en nedbantad version bestående av mindre krokmodell och enbart vita strutsherl som vinge. Märk väl att du kan ha hur liten krok som helst i förhållande till längden på flugan. Till min egen förvåning ibland, fungerar rent löjliga proportioner som 1 cm lång krok till 18 cm lång vinge. Du tappar förvånansvärt få gäddor. I synnerhet om du använder Kamasan-krok. Glöm för all del inte ståltafsen. Den är ett nödvändigt ont. Se mer på min [hemsida] om hur man binder "Vit Gäddsara". |
|
Förr så gick man helt ensam längs de öde höst- och vinterstränderna. Förutom ibland en och annan spinnfiskare och någon enstaka familj ute med hunden. Men under de senaste åren har jag med blandade känslor upptäckt intrång på mina vatten! Andra fiskare som vadar ut och ivrigt kastar sina flugor mot mina gäddor! Nå, mest positivt är det väl ändå ty här är kuststräckorna enorma och räcker till alla. Jag har fått kika ner i deras flugaskar men förskräckt ryggat tillbaka, bländad av diverse julglitter, neonfärger, hajkrokar och den enda skillnaden gentemot wobbler verkar bestå i att wobblern är lättare! Nå, de får fisk de också, det var därför de lade spinnspöna åt sidan och började med flugfiske efter gädda och liksom jag tyckt att en gädda tagen på flugspö är dubbelt så rolig som en på spinn. Därmed vill jag ha sagt att tydligen kan en gäddfluga se ut lite hur som helst. Men bäst vore ju förstås om alla följde Eu-normen när det gäller hur en riktigt gäddfluga skall se ut... Kusten. Bosatt i trakten av Karlskrona i Blekinge har jag förmånen av en stor skärgård med ett flertal stora öar, vikar och uddar. Men antagligen gäller de följande teserna längs hela östersjökusten norrut också. Nämligen att under senhösten inträffar förändringar i innerskärgården som gäddflugfiskaren tacksamt utnyttjar. Inte minst att grunda vikar som förut var beväxta med långt ålagräs blir rena. Fast sandstrand kan framträda. Vattnet blir klart. Smågäddorna verkar försvinna. De större gäddorna vandrar inåt mot lekvikarna. Alla sommarstugeägare, solare och badare försvinner till sina hemliga vintertillhåll. Kusten ligger öppen och fri för dig. Du blir till och med nästintill väderoberoende. Ty i motsats till sommarens fiske från båt, kan du ändå köra ut till ett passande kustavsnitt även om frisk vind ända upp till kuling råder. Du väljer bara en läsida av en vik eller udde. För det mesta kan du hitta en om du är beredd att köra några extramil med bilen. Det bästa fisket brukar du få om du kan anpassa det till ett avsnitt där du får vinden snett från höger. Välja avsnitt. |
|
Här får man naturligtvis pröva sig fram med vanligt sunt fiskeförnuft. Men det är förvånansvärt hur långt in man kan träffa på även stora gäddor sent på hösten. Både långt in i själva skärgården och in på grunt vatten. Rekommendabelt är att granska ett sjökort eller detaljerad lokalkarta. Sedan får man kanske offra lite tid på att fara runt för att på egna ben och med egna ögon utforska strandavsnitt och tillfartsvägar ner till vattnet. |
 |
|
Själv är jag lite bekväm av mig och föredrar lätt vadning på sandbotten framför heroiskt klippfiske i dånande bränning på osäkert underlag. Och ett bra ställe för nybörjare är badplatser. Där har du ofta en sandstrand att utgå ifrån. Även om gäddor kan stå över ren sand så hittar du dem förstås lättare i badplatsens utkanter. Där lille Hampus klagar över att där är så äckligt med stenar och sjögräs! Naturligtvis är tångbevuxen, stenig botten
ett säkert kort. Men ofta är det så att det blir djupt fort. Alltså att
det stupar brant och du tänker att här har jag inte att göra med flytlina.
Men jag har märkt ibland att lite tålamod kan göra susen. Ty första gången
gäddan ser någonting skymta förbi långt uppe i himlen tänker hon: |
 |
Men som sagt, glöm inte de ställena som ingen vettig sportfiskare skulle drömma om att fiska gädda i om sommaren eller förhösten. De grunda vikarna och utanför sommarstugeägarnas bryggor... Fast här på Lindö får man förstås se upp för ilskna året-runt boende... |
|
En gång i höstas var jag hänvisad till läsidan av en stor ö här i Blekinge. Det blåste för mycket på sydsidan så jag gick ner framför ett typiskt sommarstugeområde. Där var grunt, sandstrand, solstolar och en mångfald med bryggor och små båthamnar som jag ibland var tvungen att gå upp på land och gå runt eftersom där var lite muddrat. Här och var lite fläckad botten men i huvudsak ren sand. Och till lokalbefolkningens stora häpnad fick jag där ett tiotal gäddor. Bland annat en fyrakilos som hoppade och rusade som en öring. Detta inträffade ganska tidigt på säsongen och det verkar alltid finnas några som bebor stugorna året runt. Men så många gäddor hade han inte fått på hela sommaren, sade en av de bofasta som gått ner till stranden med ett gammalt spinnspö. Ty man får inte glömma hur effektivt flugfisket är gentemot spinnfisket under vissa förhållanden. Det är ju inte enbart för att krångla till det för sig i onödan som flera stycken byter ut jättewobblers och spinnspön mot flugspöt. 10 gäddor, det låter mycket! Men inte får man väl så många varje gång heller? Nej, ibland får man 20... |
|
|
Faktiskt kan det inträffa som toppnotering under en höst-vinter. Och det brukar inträffa tidigt på säsongen. Alltså i början av oktober. I vanliga fall brukar jag inte börja fiske i vadarbyxor alltför tidigt, utan är ute i båt. Fast under den osedvanligt blåsiga fiskesäsongen –98 var vadning i lä ofta det enda som stod till buds för en gäddflugfiskare. Problemet kan vara då att man får för mycket fisk. Hela tiden anfaller kilos- och tvåkilos gäddor hungrigt de stackars flugorna, sliter väck herl, slemmar ner dem och får ståltafsen att se ut som en spiral! Flugorna är enkla att tillverka men det tar lite tid att vira fast nya ståltafsar. Jag brukar lägga de använda gäddsarorna i ett glas med diskmedel och hett vatten någon timme. Sedan kan man reparera dem med nya strutsherl, bindtråd, ny tafs och mycket lack. Det kan man göra två eller tre gånger, ända tills de blir alltför illa åtgångna och tjocka framtill då de får kasseras. Ju längre mot vintern man kommer, desto färre gäddor. Men då blir också varje gädda desto roligare. Ty att få 20 gäddor en oktoberdag är inte 20 gånger roligare än en januaridag då man kanske bara får en. Det är också väderberoende hur utfallet blir. Milda vintrar såsom år 2000 - 01 förlängs säsongen betydligt. Får man stora gäddor då, undrar du kanske. |
|
Tja, svarar jag, det beror på... Själv har jag inte fått större än åtta kilo men jag vet de som lyckats bättre. (Här menar jag iklädd vadarbyxor och flytlina.) Däremot har jag fått några sexkilos, åtskilliga femkilos samt mängder med fyrakilos. Men det räcker långt tycker jag. Ty minns att det gäller på flytlina och att gäddan i många fall hugger som en regnbåge på en black & peacock!
|
 |
| Lika gärna eller ännu hellre tar man det lugnt. Du kan ta in flugan som du när du nymffiskar. Illusionen av en mört, tobis eller strömming bibehålls bara ännu mer skulle jag tro. |
 |
Det är också en oslagbart skön känsla att vada ut i vattnet, vadarstav i höger hand och riggat flugspö i den vänstra och ha en fin sträcka framför sig. Helst ska det blåsa måttligt till friskt och duggregna. Då trivs jag som bäst. I utlandet har man försökt att efterlikna det här sättet att fiska men inte riktigt lyckats. I Florida har man väl kommit en bit på vägen med sitt flatsfiske efter bonefish och liknande. Men inte går tropiskt solsken upp mot svenskt decemberrusk inte. |
|
Hur är det med andra fiskarter? För det allra mesta är det inga andra sorter som hör av sig. Ett par undantag har inträffat under mina snart 30 års flugfiskande efter gädda i Blekingeskärgården. För ungefär tolv, tretton år sedan fick jag på en femkilos, regnbåge i röd lekdräkt, vilken var en riktig höjdarupplevelse. Det upprepades med råge den här fiskesäsongen faktiskt. Alltså år 2001 under främst januari. Se hemsidan för vidare detaljer. Men som sagt, det är undantag och inget att bry sig om.
Så du ivrige flugfiskare, följ dessa mina råd och hädanefter kommer du
att betrakta senhösten med andra ögon! Varför fara hundratals mil upp
till Norrland efter tändstickstora harrar och mager småöring? Glöm den fettfensförsedda småfisken och go for the big ones! Den har ändå sitt huvudsakliga existensberättigande som
föda åt de minst lika ädla gäddorna. |
|
Besök Sörens [hemsida]
|
 |
 |
 |
