Så var det dags igen att återbesöka kaitum för tredje gången. Förväntningarna var även denna gång mycket höga, dvs mycket fin harr och storlekar från minst 35-45 cm. Vi åkte som vanligt bil upp till Kiruna för att sedan bli transporterade med helikopter till Tjounajokk.

Måste säga att det var en riktigt trevlig resa med helikopoter. Den som säger att norrlänningar e tysta, hmmm jaa.. Helikopterpiloten babblade hela tiden men det var bara kul för han pratade om fiskeplatser nedanför hela tiden. Helikoptrarna var dessutom splitternya o tysta som attan.

Nåväl, tillbaka till resan. När vi hade nått skellefteå kom vi ostört in på förra resan upp o började prata om liggunderlag. Då slog det mig att jag glömt liggunderlaget hemma. "Hoppsan" tänkte jag. Jag får väl köpa ett nytt då. Sen frågade Micke på skoj om jag även glömt sovsäcken.. "ojojoj" tänkte jag.. Den hade jag visst inte packat ned. Är lite tankspridd i bland o kan glömma det viktigaste hur jag än planerar. Det var bara att svänga in på OK/Q8 i Skellefteå o handla sig ett prima campingset, liggunderlag OCH sovsäck för det facila priset av 199kr. Behöver jag tillägga att kvaliten inte var den önskade ? men jag lyckades i alla fall sova hyfsat. Vi hade ju med oss en platta öl var så det gjorde väl att man sov "gott" dom första kvällarna. Finns även en bastu där som är välbesökt dom kvällarna det är kallt ute.

Väl uppe i Tjounajokk så var det mulet men ändå ganska skönt. Knappt nån blåst och ca 15 grader. Första kvällen så paddlade vi ner till Taivek som är den närmaste forsen som dom flesta åker ner till. Vi åkte mest ner för att testa lite, fick lite småharrar runt 30-35 cm. Åkte tillbaka till campen efter nåra timmar. Vi paddlar ju kanot så det tar 40 minuter att paddla sträckan. Alla harrar tog förresten torrt den kvällen. Fiskade med superpuppa brun/oliv.

Andra dagen då vi gick in för fisket till 110%. Klarblåhimmel, ingen vind alls och knappt några mygg. På morronen så såg vi dessutom en otroligt stor rovfågel. Kan inte säga om det var en örn eller ej. Såg bara att stjärten var vit och att den spände långt över metern i vingbredd. Kanske nån kan bistå med fakta? Såg den sitta i samma träd nåra dar i rad alldeles vid älven. Nästan en trolsk stämning den morronen.

Vi paddlade ner till Taivek igen och ställde oss högst upp på nacken och vi var alldeles ensamma. Konstigt nog så var det inte så många hugg där uppe. Hade ett nafs på flugan alldeles nära stranden 3 meter ut. Det var en fin bit att döma av vaket. Han var bara upp en gång sen var han som borta. Även denna på superpuppa. Vadade ut och kastade lite runt omkring. Fick upp nåra "småharrar" på 30 cm. Vi traskade sedan längst ner på sträckan. Jag fiskade av en blankstryka strax bortom strömfåran. Gissa om det kändes skönt när den första "riktiga" harren steg o tog min superpuppa. Det hade kunnat vara 30 grader kallt och jag hade ändå inte frusit.

Det är en skön känsla när harren ligger i strömmen o mjölksyran känns i handlederna. Man kanske borde ha grejer i klass 5-6 för att få ut det optimala utav fisket.

Fick väl upp 10 st hyggliga bitar på 30 minuter på samma ställe alla tagna på superpuppa. Men så fort flugan började dragga så var dom inte intresserade. Har dessutom lärt mig ännu en gång att experttips inte är att lita på. Klinkhamer t ex funkade inte alls. Hade max 2 hugg på den flugan. - Men är väl säkert högst temporärt.

Dom som har besökt Tjounajokk tidigare vet säkert hur det ser ut därnere. På andra sidan strömmen så finns en stor sten man oftast lägger sin utrustning på. Nedanför stenen så e det två djuphålor. När solen låg på så ser Micke att där står 3 st harrar 2 större o en lite mindre som tar för sig av förbidrivande godsaker. Det som är så konstigt är att dom två större harrarna inte alls brydde sig om vår närvaro fastän vi bara stod ett par meter ifrån dom.

Micke testade det mesta.. guldskallar, superpuppa etc etc. Till slut så provade han att dränka superpuppan o fiska den som nymf o då small det till direkt. Båda av dom större fick han upp. Uppskattar längden på bägge till 40-45 cm. Givetvis så fick bägge återgå till det fria. Tilläggas ska att jag tog upp en av dom stora igen dan efter på samma ställe. Sen var dom borta och hålan hade upptagits av en mindre har på ca 20 cm. Detta scenario upprepades även ute i strömmen där det finns en stor sten med ett långt blankstryk. La ut flugan 4 meter från stenen och lät den driva så den sjön till fiskdjup. Man kunde alltså se grov harr stå i strömmen i stim o bara äta. Problemet var att presentera flugan snyggt. Trägen vinner som sagt. Tog väl upp dom flesta synliga harrar men jag tappade den största. Dagen efter så stod den i strömmen på samma ställe och åt fast nu med en guldskalle i mungipan. Ja, jag vet att jag borde köra hullinglöst men glömde böja in hullingen.
Denna första riktiga fiskedagen var den bästa rent torrflugemässigt. Min teori bakom det är att trycket var minimalt, max 6 personer på hela sträckan. Fisken var alltså inte stressad av allt vadande.

Min fiskekompis Micke fick en harr på 40 cm som stod i hans bakvatten där han stod utvadad ett par meter bort. Man behöver alltså inte vada ut mer än ca till knähöjd för att få fin harr. Den fisk man skrämmer bort är tillbaka efter 10 minuter men man bör ändå fiska av stränderna innan man klampar ut i vattnet. Ett par polariserande brillor är att rekommendera eftersom det är ganska storstenigt och ibland ganska svårvadat.

Andra dagen så regnade det hela förmiddan fram till lunch och fisken vägrade resolut att stiga och ta torrt. Dagens största tog jag på torrfluga i alla fall. Knöt på den största Streaking Caddis jag hade i ljusbrun färg. Det small direkt. En fin harr på över 40 cm. Eftersom det regnade så var den flugan förverkad. Hade förståss bara en i den storleken. Det var dessutom den enda harren fångad på torrfluga den dan. Men så fort jag knöt på en guldskalle och la den uppströms med nåra mendningar o lät den sjunka så small det direkt igen. Det var bara denna dag som det regnade faktiskt. Vädret var bra hela tiden annars om vi bortser från lite blåst dom sista dagarna. När solen kom fram så kunde man om man gick längs med strömfåran på motsatta sidan se MÅNGA fina harrar stå nere i djupet och äta av förbidrivande mat. Problemet var att få ner flugan till det djupet. Det gick om man kastade uppströms i djupfåran o mendade nåra gånger. Förtyngda nymfer o guldskallar är att rekommendera. Passasde även på att tappa ut alla mina spolar med nyinköpt tafsmaterial, ner i strömmen. Som tur var så hade man kvar sen förut.

Så här var det resten av tiden som vi var där. Vi besökte inte Tjirtjam eller Kukkak denna gång. - Ren lathet antar jag men vi hade så bra fiske i Taivek så vi nöjde oss med det.

Det finns även en liten fors som kallas för Pissfallet. Den ligger mittemellan campen och och Taivek. Det finns bojar som markerar farleden för båtar och där är det. En underskattad fiskeplats. När det börjar bli kväll och selet ligger blankt så kokar vattnet där bokstavligen. Fin harr och även visst grov öring. Det var en kille som under veckan vi var där, som tog en öring på över två kilo på det stället. På en guldskalle igen. Eftersom vi paddlade kanot så var det svårt att stå där o fiska. Kan ju inte gärna be kompisen sitta o paddla medan jag fiskar av stället J. Men vi provade lite i alla fall och fick väl nåra mindre harrar runt 30 cm.
Framåt fredag och lördag så började sträckan bli tätbefolkad. Jag räknade till över 30 personer i vattnet och det är på tok för mycket folk. Det fanns knappt nånstans o stå och fiska o så ska det ju inte vara men det är just denna vecka som är värst.

Även uppe vid campen så kan man om man har tålamodet försöka sig på att ta siken som går upp och vakar vid stranden utanför bryggan. Hade inte så små flugor så jag skippade dom galenskaperna.
Som sagt, man är aldrig helt förberedd. Så här i efterhand så borde man tagit med sig små flugor i strl 22 och neråt och provat siken.

Pratade med ett par danskar som hade besökt Tjirtjam och dom hade haft kanonfiske däruppe. Fin röding och mycket harr samt en del öring. Den dan så blåste det så jäkligt så vi fiskade inte alls den dan, men framåt kvällen så lugnade det ner sig. Men då hade vi redan packat ner all utrustning för vi skulle åka hem dan efter.

Veckan som vi besökte campen var den vecka som där är mest fiskare. Veckorna innan o veckan efter är ganska glest befolkad. Folk har fått för sig att vecka 30 är den bästa fastän det är lika bra veckorna innan o efter. Det var lite tråkigt att fiska sista dagarna när det var över 30 pers på samma sträcka. Då tröttnade vi ganska fort. Så den som ska dit rekommenderar jag att åka veckorna innan eller efter.

Fisket e kanonbra under nästan dygnets alla timmar. Täta huggperioder bortsett från uselt fiske mellan ca 02 - 05 på morronen. Man rekommenderas att ta en harr per kort o dag fast kortet säger fler. Vem behöver ta upp fler fisk än en fiskar förresten? Den som gillar harrfiske och som ännu inte besökt Tjounajokk tycker jag ska åka dit. Det är värt varenda öre.

[Tjuonajokks hemsida]

[Marko Niemi] 010901