Storhugg i Gaula - Edgeflyfishing.com

Text: Jan Faltin Bilder: Tomas Lindholm
© Copyright Jan Faltin, Tomas Lindholm
Denna historia får det mesta att blekna i jämförelse, det som jag skall berätta handlar om en fiskeresa till Norge. Innan jag själv (Jan Faltin, Christian Falk, och Tomas från MM-sportfiske i Göteborg åkte iväg, så for jag ner till Säveån i Jonsered för lite testfiske. Där träffade jag en känd Laxfiskare nämligen Mikael Ingvarsson.
Jag passade då på att fråga honom, om vilken typ av flugor som skulle vara bra så pass tidigt på säsongen. Jag tog fram min flugask och visade dess innehåll, lite oroligt eftersom jag kanske hade bundit för små storlekar. Han tittade igenom min ask, kommenterade de olika kreationerna, för och emot bland annat en fluga tog han upp, och synade noga, varvid han sa att den här flugan skulle jag prova om jag var du, och då på kvällsfiske.
Flugan han valde, var en ny dubbel krok från Loop i strl 2 bunden med svart kropp, flouricerande röd butt, stjärt av svart ekorre, en vinge i tre sektioner av svart ekorre. Som sidor tunna grizzly-fjädrar. Det var denna fluga jag valde att sätta på min tafs, och jag tänkte på vad Ingvarsson sagt om kvällsfisket.

Natten var dimmig och regnig, jag spanade efter mina vänner i dimman, såg svagt en kontur på andra sidan vid djuphöljan, där eventuellt en lax kunde tänkas stå. Nu var det verkligen läge för lax, det kändes i hela kroppen, det är en underlig känsla man får när man fiskat länge. Själv stod jag nedanför, min gode vän Christian Falk, och fiskade i en hölja där älven trycktes ihop till två stora fåror. Här måste det komma en stor lax förbi, och eftersom älven ökat markant under natten, så visste vi att chansen var mycket stor att vi äntligen skulle få fisk.

Tystnaden var total, det är en underbar känsla som man bara förnimmer om man bor i en stor stad med mycket trafik. Jag kastade ut min laxfluga över älven, samtidigt som jag tänkte på min gode vän Stig, som ej kunde följa med och som lärt mej ett och annat i laxfiskets ädla konst. Fluglinan svepte lugnt ner över älven, så helt plötsligt ett hugg, kände att det var en fisk men ej så stor, i samma stund händer allt på en gång, på andra sidan älven går ett järnvägsspår där vi natten innan promenerat fram i maklig takt.

Jag ser med förundran och förvåning, hur ett tåg kommer farande ut ur kurvan vid våran fiskesträcka. Inte lugnt och sansat, som det gör på dagtid när det är ett persontåg, utan det dundrar fram med expressfart, jag hinner att tänka det går åt "hel" resten av ordet lämnar jag därhän.

Lokets strålkastare bländar mig , jag ser eldgnistor som sprutar genom luften, det dånar gnisslar och tjuter, tågvagnarna kommer farande emot mig där jag står fastfrusen av chock, vagnarna bryts sönder och åker ner i älvfåran där jag står och fiskar, luften fylls av ett dån som ej kan beskrivas med ord, järnvägsrälsen spretar i luften, likt tandpetare vridna till u-formationer reser dom sig rakt upp i luften. Älven färgas alldeles brun av lera från botten något, oidentifierat regnar ner över mig.

Tåget fortsätter bara sin vansinnesfärd genom sommarnatten, jag tänker varför stannar han inte? Men chockad som jag är, förstår jag ej att man stannar inte ett skenande tåg lika lätt som man tänker tanken. Nu kommer verkligheten i fatt mig, detta händer här och nu, hur gick det för mina fiske kamrater "Falken" stod ju vid motsatta sidan vid järnvägen, klarade han sig? Och hur gick det för Tomas? Och alla andra som ev var med ombord på tåget.

Jag vadar upp från älven, och kastar samtidigt ifrån mig mitt flugspö när jag springer ner mot Boge Söndre, och tänker samtidigt varför kommer inte ambulanser och räddningspersonal hit, har dom inte hört vad som hänt jag fattar ingenting. När jag kommer fram till våran värd på gården, Axel så undrar han vad det var för dån som hördes. Jag förklarar snabbt vad som hänt nere vid älven. Men det går ej att ringa, ledningarna revs ner av vagnarna.

Vi springer upp mot olycksplatsen, och kommer fram till fiskestället, jag skriker på "Falken" och Tomas och hör ett svar långt bort. Det är helt underbart att höra deras röst efter denna svåra olycka. Falken springer likt en gasell, och han slänger sitt Guideline flugspö genom luften när han springer det är hans egna ord som jag använder, kravlar sig upp genom lera och skrot. Och kommer fram till loket som har backat tillbaka till olyckplatsen, han skriker och frågar, var är personvagnarna? Han är helt inställd på att rädda eventuella liv på olyckplatsen.

Han får till svar att det bara är godstransport och att det är 590 ton säd som åkt ut i älvfåran, samtidigt får han en underlig fråga av lokföraren vad HÄNDE hur skall jag veta detta undrar Falken frågande. I nästa stund säger lokföraren det blir mycke laxa-mat. Efter detta så fick vi åka hem, det blev en ny turistattraktion, och av fisket som blev så bra blev det inte något av.

I stället kom TV2 , NRK, samt Radio och press och vi hade fullt upp med att besvara alla frågor. Samt att jag döpte om höljan till Tågvagns-Höljan och flugan som jag fiskat med fick ett passande namn nämligen Gaula-Express. Så i slutändan kan man bara konstatera att, FISKE är aldrig tråkigt, allt, och då menar jag allt kan hända. Synd bara att Falkens Guidelinespö gick av när han slängde iväg det.

Bästa Flugfiskehälsningar: Jan Faltin, Falken samt Tomas.