© Copyright [Jan-Ove Appelgren]
 
Vad skulle jag upp så tidigt att göra, när jag är ledig och kan sova så länge jag vill. Jag lämnade sängen kl 6, för att tillbringa dagen på isen med några goda vänner. Djupens randiga riddare är det som har lockat ut mig. Abborren är en mycket god matfisk och tillagd som gratäng med palsternacka är det en höjdare.

Vi befinner oss vid Tynäs och jag prövar först i råken som går från Tynäsudden och ut till norra änden av Märrholmen. Balanspirken hinner inte sjunka speciellt långt, då linan slaknar, jag lyfter på spöt och får till svar några knyckar från abborren. Vad trevligt, tänker jag, hugg i första nedsläppet. Pirken får på nytt göra färden ner i vattnet, den här gången får den sjunka oantastad. Jag försöker få pirken till att simma, med små knyckar och skakningar i pimpelspöt, och känner en stöt där nere i djupet, svarar upp med en lyftning och nästa abborre är krokad.
Vilken start på fisket. Solen börjar värma, det kommer att bli en underbar dag. I med pirken igen och samma procedur utspelar sig åter. När jag lämnar råken för att gå ut till märrholmen så har jag ett tjugotal abborrar i skryllan. Det visar sig att dom övriga också har fått bra med fisk, några riktigt stora bitar ligger på isen och dom har spytt upp mängder med nors. Borrar ett hål och när jag rensar hålet från issörja med borren så kommer det med nors upp på isen. Ner med balansen och reven tvärstannar efter en meter, tunga knyckar och upp kommer en stor och trind abborre perfekt att filea. Hinner få några fina bitar till innan jaktruschen är över.
Sätter mig tillrätta i solen för att fika, Solen värmer bra och jag har fått öppna skoteroverallen för att inte svettas. Vi sitter i en klunga och berättar om morgonens upplevelser, snacket går och den ena historien värre än den andra berättas. Efter fikat går jag över till östra sidan av Märrholmen, borrar ett hål och släpper ned pirken. Det går någon minut innan jag känner några svaga stötar men inget händer, lyfter upp pirken en halvmeter, känner åter några lätta stötar, lyfter upp pirken till en halvmeter under isen, sitter och tittar på den då den plötsligt blir halv, en kort stund senare blir den hel igen och så håller det på.
  Vad är detta tänker jag och sitter som ett frågetecken, jag känner ingenting i pimpelspöt, jag stirrar intensivt på balanspirken och nästa gång den blir halv så lyfter jag pimpelspöt och det svarar tungt där nere, upp ur hålet kommer en mycket fin sik och så börjar ett av mina märkligaste fisken någonsin. Ett fiske som går till så att jag sitter och tittar på balansen och när den blir halv så gör jag mothugg, inte en endaste gång så känner jag sikarna i spöt.
  Jag har aldrig förr eller senare varit med om att fisken har gapat över balansen utan att kännas i spöt, eller händer det ofta?, det är synd att men inte kan se pirken hela tiden. Jag fick ett knippe fina sikar på detta vis och tillsammans med abborrarna jag redan fått så var jag mer än nöjd med dagens fiske. Resten av dagen ägnade jag till korvgrillning, samt den trevliga sysselsättningen att bara njuta i vårsolen. Väl hemkommen så tillagade jag en abborrgratäng och med en flaska vitt så blev det en mycket bra avslutning på en fantastisk vårdag.


[Jan-Ove Appelgren]
 
Till förstasidan