En god vän till mig, vi kan kalla honom Tomas,
var med om en älgjakt som han aldrig glömmer.
Tomas var inbjuden till ett jaktlag i Jämtland genom släkten
och skulle nu äntligen få möjlighet att fälla
storoxen. När Tomas anlände till orten där jakten skulle
gå av stapeln så vart han inbjuden på festligheter
kvällen före jakten.
Jaktlaget var ett glatt gille och kvällen blev ganska blöt
av drycker sprungna ur den Jämtländska storskogen.
När morgonen randades så öste regnet ner när
passen fördelades. Tomas blev anvisad ett pass vid bäverbäcken
och nu fick han användning av sitt orange regnställ. Iklädd
detta plagg av plast så anlände han till sitt pass vid
ovan nämnda bäck, det hör till saken att bäverbäcken
är ett mycket gott kräftvatten. |
|
| Tomas slog sig ner för att invänta älgen
och när han sitter där så gör sig kvällen
påmind i hans mage, det bubblar och kurrar och värre blir
det ju längre tiden går, till slut känner han att
nu är det fara på färde och ställer studsaren
mot ett trä och kastar av sig regnbyxorna får ner sina
byxor och sätter sig på huk med ett belåtet stön.
När han sitter där på huk så känner han
sig iakttagen och tittar sig omkring, då får han se, 30
meter i frånsig en riktig jämtländsk storoxe som lugnt
och stilla står och tittar på Tomas i ett buskage. |
| Sakta mycket sakta så sträcker sig Tomas
efter studsaren och i hukande ställning lägger an på
älgen, skottet går och älgen stupar på platsen
i busken. Eftersom Tomas inte var klar så sitter han kvar i
hukande ställning och efter en halv minut så står
älgen där och glor igen. Enär Tomas är en mycket
god skytt så vart han konfunderad att han hade missbedömt
träffen så grovt att älgen reste sig igen. |