© Copyright [Jan-Ove Appelgren]
 
En god vän till mig, vi kan kalla honom Tomas, var med om en älgjakt som han aldrig glömmer.

Tomas var inbjuden till ett jaktlag i Jämtland genom släkten och skulle nu äntligen få möjlighet att fälla storoxen. När Tomas anlände till orten där jakten skulle gå av stapeln så vart han inbjuden på festligheter kvällen före jakten.
Jaktlaget var ett glatt gille och kvällen blev ganska blöt av drycker sprungna ur den Jämtländska storskogen.

När morgonen randades så öste regnet ner när passen fördelades. Tomas blev anvisad ett pass vid bäverbäcken och nu fick han användning av sitt orange regnställ. Iklädd detta plagg av plast så anlände han till sitt pass vid ovan nämnda bäck, det hör till saken att bäverbäcken är ett mycket gott kräftvatten.
Tomas slog sig ner för att invänta älgen och när han sitter där så gör sig kvällen påmind i hans mage, det bubblar och kurrar och värre blir det ju längre tiden går, till slut känner han att nu är det fara på färde och ställer studsaren mot ett trä och kastar av sig regnbyxorna får ner sina byxor och sätter sig på huk med ett belåtet stön. När han sitter där på huk så känner han sig iakttagen och tittar sig omkring, då får han se, 30 meter i frånsig en riktig jämtländsk storoxe som lugnt och stilla står och tittar på Tomas i ett buskage.
Sakta mycket sakta så sträcker sig Tomas efter studsaren och i hukande ställning lägger an på älgen, skottet går och älgen stupar på platsen i busken. Eftersom Tomas inte var klar så sitter han kvar i hukande ställning och efter en halv minut så står älgen där och glor igen. Enär Tomas är en mycket god skytt så vart han konfunderad att han hade missbedömt träffen så grovt att älgen reste sig igen.
  Återigen i hukande ställning så sträcker han sig efter studsaren och tar ånyo sikte på älgen som vid skottet rasar ihop i busken på nytt, men efter en halv minut så står älgen i busken och glor på Tomas igen. Tomas började att känna sig illa till mods, nästan lite rädd och började undra vad som var fel, men smyger upp studsaren för 3dje gången och tar noga sikte och låter skottet gå och älgen faller i busken igen. Tomas sitter kvar med studsaren i famnen om älgen skulle resa sig igen men ingenting händer och han kan avsluta sitt värv i hukande ställning.
  När han hade fått på sig sina byxor så går han fram till busken och får då se att han fällt TRE stycken storoxar av Jämtlandskaliber och glad i hågen så anropar han dom övriga i laget och omtalar sin bravur. Eftersom regnet fortfarande faller från himlen så vill han ta på sig regnbyxorna men kan inte se dom så han börjar leta efter dem. När han letat ett tag så hittar han dem i bäcken dit han kastat dem i brådskan och han lyfter upp dem, i regnställsbyxorna är det, till Tomas stora förvåning 1 tjog kräftor.
  Att denna jakt faktiskt har skett står väl var och en fritt att tro på men jag säger som Janne Vängman: juger gör jag icke.


[Jan-Ove Appelgren]
 
Till förstasidan