Det är sant att man kan göra andra saker än att bara spela CS och sitta framför burken. Men det är svårt att slita sig, det kan jag intyga som gärna sitter och ugglar framåt småtimmarna. Men som tur är har jag en riktigt god vän i Marko som rycker och sliter i mig så att vi kan komma ut i naturen ibland. Så också idag söndag 1/12, klockan 9:30 hör jag i sömnens dimma hur telefonen ringer och telefonsvararen hoppar igång. Nu är det den där jäv...n igen, aldrig får man sova. Ja ja, jag lyckas i alla fall somna om för att än en gång vakna av telefonsvararen. Den här gången ger han sig inte utan han ringer på mobilen också. Bara att masa sig upp och svara!

Ska du med nu då frågar Marko? Yrvaket frågar jag hur vädret är? Det är lugnt ingen blåst och ingen nederbörd. Ok jag ska bara göra mig i ordning så ses vi i Brevik, Åkersberga. Sedvanlig morgonprocedur innebär kaffe och en cigg. Och sen kollar jag Team30+ forumet (CS klanen jag är med i) för att se så man inte missat nått viktigt.

På med underställ, mjukisbyxor, fiskebyxor och en hel massa tröjor. Plockar fram kustspöet (Mitchell 11” Trollsländan med Ambassadör 5000c, flätlina 0,18) och lilla fiskelådan. Kliver ut genom dörren och möts av en snålblåst som heter duga. Lurad igen tänker jag. Marko vet att han aldrig får med mig om det är för kallt.

20 minuter senare rullar jag in på Breviksbadets parkering. Det har börjat snöa så smått och jag ser att det går ordentliga gäss på sjön. Jisses det måste vara 4-5 minus, plus att det blåser riktigt ordentligt. Ja ja har man kommit så här långt kan väl kasta några kast i alla fall.

Hittar Marko på en klippa i överlevnadsoverall kastandes i den bistra motvinden. Jag ser hur draget och linan fångas av vinden när han ska kasta ut. Och kasten hamnar väl inte riktigt där han tänkt sig. Marko ler så där som bara han kan när han vet att lyckats lura iväg mig. – Det blåste inte alls så här mycket hos mig säger han. ”Ne just” det tänker jag.