Likt en av Gingis Khans spanare hade pojkarnas lillebror ridit och observerat en stor taimen längre upp längs floden. Snabbt hade han ridit hem till sin familjs tält och berättat för sina storebröder. Taimen! Taimen! Nu skulle den fångas! Lillebror hade fått stanna hemma i tältet för det här var en jakt för riktiga krigare. Fast något spö såg jag inte till, och pojkarna såg ganska fundersamma över min långa pinne med lina. En av pojkarna inspekterade min tafs och skakade på huvudet. Den där var alltför tunn för taimen. Möjligtvis om jag tog bort tafsen och knöt flugan direkt på fluglinan så skulle det hålla. Flugan var dessutom urlöjlig. Ingen fisk äter väl så små saker? Ur fickan tog han fram sitt egna fiskeset - 20 meter handlina, två stora trekrokar och en prärieråtta! Detta var rätt medicin för taimen.

Visst hade jag hört att rått-flugor fungerade bra på taimen, men nog blev jag lite skeptisk när jag såg en råtta med stora trekrokar genom kroppen. Dessutom var det väl fel säsong för taimen? Vi flugfiskare som fiskar för nöjes skulle har nog en tendens till att låta traditioner styra vårt fiske. Fiskar man för mat är man nog benägen att strunta i principer som att fisken är svårlockad om det är för högt vatten under sommaren och man lämnat sjunklinan hemma.

Till min besvikelse fick jag inte följa med. Det var långt till fisken och Gingis Khans krigare ville inte ha med en västerlänning, framförallt inte en med sådana där lustiga byxor. Hur kunde han rida med de på? Och de där klumpiga skorna med filtsula skulle man aldrig få i ett par fothållare på en sadel. Fast han kanske red barbacka som alla mongolska barn? Hade alla västerlänningar så stora fötter?
Jag insåg att det var nog bara att acceptera att det här äventyret fick jag inte följa med på. Kände mig lite som en gubbe som blivit ratat av de yngre förmågorna när de skulle på jakt. I lugn och ro fortsatte jag att fiska. Gott om harr och lenok-öring tog mina flugor villigt. När jag sedan låg i gräset och tittade på molnen formades tankarna om denna kamp som pojkarna skulle ställas inför. Liksom en blåval skulle taimen sluka råttan och rusa nerför pool efter pool med pojkarna efter på moppen. Efter ett tag lekte jag med fantasin att jag själv fick en taimen på mitt lätta flugspö och när backingen tog slut fick jag simma efter den i floden med spöt i hand. Vilken kamp det skulle vara!

Framåt eftermiddagen tyckte jag mig höra moppen igen. Var det bara inbillning igen? Kom pojkarna med en gigantisk taimen? Visst var det moppen som kom tillbaka! Jag for upp och hoppades få se monstret de fångat med råttan. Till min besvikelse såg jag ingen fisk och pojkarna såg allt lite besvikna ut. De berättade att de hade kastat råttan över en lugn pool och från en djuphåla hade en gigantiska taimen stigit och tagit råttan i ett enda nafs. Under en lång tid hade de kämpat med monstret. Till slut hade den dock slitit sig och åter sjunkit ner i flodens djup.
Vi fiskare kanske har en tendens att överdriva fiskarnas storlek lite, och då gärna de där som vi inte fick upp. Själv har jag så klart aldrig gjort det, men kanske är mongolerna precis som mina fiskekompisar? Jag måste syna om de verkligen haft en gigantisk taimen på kroken. Hade de verkligen några bevis?

Sakta tog den ena pojken upp sitt fiskeset igen. Kvar satt råttan. I två delar.

-----------------------------------------------------------

Fiskarter
Fascinerande nog föredrar mongoler kött istället för fisk. I kombination med mycket lågt fisketryck och ideala förhållande för öring och harr, gör att det är enomt gott om fisk som aldrig tidigare sett en fluga.

Lenok-öring
Mongoliets floder hyser enorma mängder lenok-öring. Utseendemässigt liknar den en långsmal öring med överbett. Antagligen har munnen formats på det sätt genom födoval. Tyvärr är lenok-öring ingen större fighter, även om exemplar på runt två kilo på lätt utrustning blir en spännande upplevelse.

Harr
Vill du putsa harr-rekordet är Mongoliet en mycket bra plats. Det finns mängder med harr och exemplar runt kilot är inte ovanliga. Nästan alla harrar jag fick låg mellan halvkilot till strax över kilot.

Taimen
Tyvärr har jag aldrig haft glädjen att fånga en taimen utan bara fått beskåda en då den i en pool sakta simmade längs kanten. Jag stod på en 30 meter hög kulle ovanför poolen och kunde observera fisken en ganska lång stund med polariserande glasögon. Det exemplaret uppskattar jag till strax över 1,5 meter. Chauffören som var med på resan fångade också två taimen på rått-vobblers. Dessa var i 5-kilosklassen. Vid ett annat tillfälle återvände han med en uträtad trekrok efter att tappat en taimen på strax över metern. Taimen kan väga 60 kilo och bli närmare två meter lång. Sök på internet efter taimen hittar du snart några bilder som får dig att klassa Mörrumslaxar som småfisk. Observera att taimen är fridlyst för utlänningar och vill du ta upp en får du betala 150 USD (vilket dock inte bekymrade min chafför som ville visa hur gott den smakade och att det verkligen fanns taimen, trots mina fruktlösa försök med flugspöt).

Långtandad harr
Författaren James Prosek reste för något år sedan runt i Mongoliet tillsammans med öringforskaren Johannes Schöffmann. De lyckades då i närheten av Altai fånga så kallad "långtandad harr" som av vissa ansetts som utdöd. En fisk mycket lik en harr, fast med större mun och relativt långa tänder. Under mina resor har jag aldrig sett denna art.

Utrustning
Den enda fiskebutiken som finns i Ulaan Baataar har ett ytterst sparsamt utbud. Därför bör du ta med allt du kan tänkas behöva. För lenok och harr kan du använda din vanliga utrustning för svenskt öring- och harrfiske. Beroende på smak fungerar klass 3-6. Varken lenok eller harr är särskilt kinkiga när det gäller flugval. Samma flugor som hemma i Sverige fungerade utmärkt. Såväl torrflugor, nymfer som våtflugor går utmärkt.
Nu ska man tillägga att jag aldrig fångat en taimen och förslaget på utrustning är därför enbart vad jag tror är sunt förnuft. Ett grov spö i klass 8-9 eller högre rekommenderas. Amerikaner har en förkärlek för enhandsspön, men jag skulle hellre rekommendera ett kortare tvåhandsspö så att man enklare kan speykasta. Tänk på att de flugor som används vid taimen-fiske är mycket stora. Poppers, råttflugor, gäddflugor och andra rejäla flugor borde fungera. Ett spinnspö och några jerkbaits är nog inte heller fel att ha i reserv ifall man är ute efter taimen.

Guider m m
Det finns några olika amerikanska firmor som arrangerar fiskeresor till Mongoliet, bland annat Sweetwater Travel. Räkna med att spendera en mindre förmögenhet även om dollarkursen gör det mer förmånligt i dessa dagar. Du kan dock räkna med att precis allt ingår, inklusive amerikanska guider som ser till att du fångar taimen. I Ulaan Baataar finns också ett antal lokala resebyråer och firmor som kan hjälpa till att ordna chafförer, tolkar m m. Den firman som jag använde mig av var Khövsgöl Travel. Dessa ger dig ett mycket lägre pris än de amerikanska firmorna.

För att ha möjlighet att ta sig runt och förflytta sig mellan floder behöver man ha tillgång till en fyrhjulsdriven bil eller häst. Jag har visserligen under en expedition rest runt i en vanlig personbil, men eftersom vägar i stort sett är obefintliga utanför Ulaan Baataar kommer man att spendera en stor del av tiden åt att laga punkteringar. De bästa fordonen är de ryska militärfordonen. Genom Khövgöl Travel hyrde jag chafför (med viss fiskekunskap), fyrhjulsdriven bil, kock som lagade tre mål mat om dagen, tält m m för USD150/dag.


Vart ska man åka?
Mongoliet är ett stort land med varierande landskap. En stor del i södra Mongoliet är ökenlandskap. Bästa möjligheterna för fiske är gränsområden nära Ryssland runt den stora sjön Khövsgöl. För att ta sig dit kan man antingen flyga inrikesflyg till Mörön eller bil från Ulan Bataar. En bilresa från Ulan Bataar tar dock några dagar. Chuluut och Eg är några av floderna som är kända för taimen, harr och lenok-öring. Själv har jag fiskat i Chuluut och det är en mycket varierande flod med gott om pooler och ståndplatser.

När ska man åka?
Årstiderna i norra delarna av Mongoliet påminner om Sveriges. Åker du under mitten av juli har du möjlighet att besöka Naadaam-festivalen som är en högtid över hela Mongoliet. Dessvärre lär taimen-fisket vara sämre under den tiden. Bästa taimen-fisket inträffar, enligt de mongoler jag talat med, under vår och höst när vattnet inte är lika högt i floderna. Under sommaren är den svår att få att stiga till en fluga.

Hur tar man sig dit?
Det går att flyga tur och retur till huvudstaden Ulaan Bataar från Europa för cirka 10.000 SEK.

Ett spännande och billigare alternativ för den som har lite tid är självklart att ta sig landsvägen till Mongoliet, företrädelsevis med hjälp av Transsibiriska järnvägen. Under min andra resa till kom jag från Kina med tåg och tog sedan tåget hem till Sverige. Detta kräver dock en del speciella visum för länder såsom Vitryssland, men var en underbar resa. Ett par goda böcker, trevligt resesällskap och intresse för att prata med dina medresenärer gör att det blir mycket trevligt att spendera några dagar på tåget. Ett enklare alternativ är självklart att ta färjan till någon av baltstaterna eller Finland och därifrån ta sig till Moskva för att hoppa på Transsibiriska järnvägen.

Hur lång tid tar en resa?
Ska du åka på egen hand till Mongoliet och tänker ordna egen chafför och bil bör du har gott om tid. Gärna några veckor. Då slipper du stressen om ett par fiskedagar går åt till att laga en trasig bil eller en extra omväg till en spännande flod. Tålamod är ett viktigt karaktärsdrag för att kunna njuta av resan. Har du gott om pengar och ont om tid är främsta alternativet ett komplett resa med t ex amerikanska arrangörer.

Lite om mongoler
En mongols liv är från födslen tufft och strapatsrikt. Reser du runt med mongoler kommer du snart att märka att allt som du själv tycker är jobbigt, såsom 16 timmars bilresa i väglöst landskap, avsaknaden av mat på ett dygn, eller att bilen har gått sönder och ni måste vandra tillbaka tre mil till närmsta befolkning, knappt bekymrar en mongol. Det hårda livet är en del av deras vardag och du kommer garanterat att känna dig som en riktig klenis i deras sällskap. Om du ändå känner dig tuff så utmana en mongol på nationalsporten brottning så kommer du att få tugga gräs ett tag.
Bjuder du på dig själv och visar respekt för dem kommer du snart att märka att de är ett otroligt trevligt och fascinerande folk som är mycket nyfikna på den västerländska världen.
Som i alla fattiga länder bör du tänka på att en kamera eller dyr fiskeutrustning alltid kan provocera fram ett mindre önskvärt beteende. I vissa delar av Mongoliet finns det risk för att du måste muta dig fram p g a lagar som instiftats för fem minuter sedan när västerlänningen precis anlände till byn. Jag har själv aldrig råkat ut för detta, men det kan bero på att jag rest med bra lokalbefolkning.