Flyget till Los Roques var ett litet plan med 12 passagerare inkl piloterna och det var en timmes flygtid från Margarita.
Landningsbanan på Grand Roques började ca 2-3 meter från strandkanten och slutade på andra sidan ön lika långt från andra strandkanten. Landningsbanan är inte speciellt lång så piloterna måste sätta ner planen väldigt nära stranden vilket gjorde landningarna och starterna mycket intressanta.

Vi landade, skaffade fiskelicens, gick och käkade frukost och åkte ut till vår egna ö. Jag kan bara sammanfatta naturen med ett ord ”Otroligt otroligt vackert!”.
Turkost vatten, kritvit sand och vattnet är så kristallklart att man inte ser skillnad på en meters djup eller fyra. Det var massor med fåglar som dök efter fisk överallt, speciellt vid vår ö.

Stefan och jag var inte sena med att rigga flugspöna, faktum är att det var det första vi gjorde.
Vi frågade tjejerna och vi skulle gå en runda runt ön, och det gjorde väl inget om vi tog med spöna och tog några kast.
Just på baksidan av ön var det ca 1.5 meter djupt och det var ett litet strömsatt parti, men en del sjögräs.
Vi började kasta lite grann och det tog inte många kast förrän Stefan skrek; -Fisk på!
Hans rulle började skrika och många meter lina försvann. Efter nån minut klev fisken av, men Stefan var lika glad för det. Han kastade ut igen och pang så tog en ny fisk flugan, även denna gång kom en jätterusning och på 3 sekunder hade den tagit en bra bit av backingen. Några minuter senare kunde vi beskåda och fota resans första bonefish.
Tro det eller ej, gissa om han tog en till i nästa kast?

Jag själv hade tappat en, det var något som tog stenhårt och det bara ryckte till och sen var flugan borta. Två kast senare krokade jag min första bonefish.
Jäklar vilka urstarka fiskar!! Den första jag fick var runt ett kg, men ojoj vilken resa!
Med ett stort smile på läpparna landade jag min första bonefish.

Tjejerna blev lite otåliga så vi gick tillbaks till lägret och bestämde att vi skulle paddla över till en annan ö och snorkla lite. Snorklingen var också världsklass, mycket fisk och stora fiskar som inte var det minsta skygga.

Väl tillbaks på vår ö käkade vi lite lunch.
Sedan var det dags att gå iväg och försöka få lite mer fisk, innan var det ju bara uppvärmning! Vi gick längs stranden och kastade. Fisket var sanslöst bra!!
Vi var iväg en och en halv timme och jag landade fyra stycken bonefishar och tappade nog dubbelt så många.
Stefan landade fler än mig och fick även någon annan sort som jag inte vet vad det var.

Vi åkte tillbaks till huvudön för att käka middag och tillbringa natten på en posadat.
Nästa dag var vi uppe i gryningen för att testa fisket runt landningsbanan.
Jag fick en bonefish innan vi gick tillbaks för att käka frukost.

Medan vi sitter och käkar frukost sitter vi och beskådar stora stim med rovfiskar som kommer in ända in till strandkanten för att kalasa på småfisken som finns i stora mängder här. Detta upprepade sig alla dagar vi var här, men vi fick aldrig chansen att fiska på dessa fiskar.

Vi åkte ut till ön igen och började dagen med en snorkeltur. Sedan var det dags att gå rundan med flugspöet. Stefan tog ett par stora bonefishar på baksidan av ön trots att det var mycket grumligare i vattnet idag. Vi fortsatte bortåt där vi slutade igår, eftersom det var klarare i vattnet där. Jag tog en bonefish innan vi flyttade lite på oss. Sedan hamnade vi ett stim med mindre gulfenade fiskar och jag hade påslag i varje kast och Stefan drog en riktigt ful fisk som han inte ville ta i.
Vi såg fåglar dyka en bit bort så vi gick ditåt och efter en stund krokade jag en stor bonefish på runt två kg. Det blev en rejäl fight och jag såg backingen tre gånger innan den lät sig fotograferas.

På tillbakavägen upptäckte jag ett stim med stor fisk och vi stannade för att ta några kast. Jag fick små gulfenade fiskar hela tiden men Stefan prickade stimmet och drog på en fin firre i första kastet. Det rasslade till i rullen och 40 meter lina var borta, efter 4 sekunder lossnade fisken... Stefan tog fyra kast till och samma sak upprepade sig gång på gång. Sedan var stimmet borta lika fort som det kom.

Vi kastade lite på baksidan av ön en stund efter detta för att Stefan ville ha en bonefish till på bild. Han tappade ett par stycken men ingen mer lät sig fotograferas.

M orgonen därpå flög vi tillbaka till Margarita och en sak är jag 100% säker på!! Jag ska tillbaka hit och det senast nästa vinter, och då får blir 10-14 dagar med fiske.

Närbild, vackra fiskar och man
fattar inte vilken styrka de har.

Att tappa en hör till vanligheten.

Min största fisk på drygt 2 kg.
Det simmar fiskar på
5-6 kg i vattnen här.

Att sitta och titta på pelikanerna i
solnedgången med en Cuba Libre
i handen kunde man stå ut med.