Öringfrossa i Lilla Helvetet - Edgeflyfishing.com

Jag kommer aldrig att glömma den kvällen på Vålbergets fäbodar när Bertil berättade för mig om Stora och Lilla Helvetet.

Det var veckan efter midsommarafton och jag var tio år fyllda, med mina första flugspöerfarenheter i bagaget. Nu satt jag och pappa trollbundna vid flammornas sken i den dunkelt belysta fäbodstugan och lyssnade till Bertils vilda historier om snöstormar mitt i sommaren och gigantiska harrar. Det var den kvällen jag fick höra talas om Stora och lilla helvetet…

Fjorton år senare hade jag fortfarande inte besökt platserna Bertil hade beskrivit för mig, men jag visste ungefär vart de låg.

Det var i början av juli och jag hade precis återkommit från ett grymt fiske i Norska Rena och Glomma.

Lillbrorsan, Daniel, svor över att han inte följt med när jag kom tillbaka. Jag tyckte lite synd om honom och var själv sugen på att dra tillbaka ganska omgående.
Det var då jag kom att tänka på den kvällen för fjoton år sedan. - Nu vet ja; sa ja. Vi drar till helvetet!

Jag plockade fram mina fjällkartor och det tog inte lång stund innan vi hade bladet över Femundmarka/Rogenområdet framme. Platserna som Bertil hade beskrivit för mig låg uppåt Röa och han hade åkt båt över Femunden för att ta sig dit.

Jag var mer sugen på att gå från den svenska sidan. Efter lite undersökningar kom vi fram till att det skulle vara intressant att utgå från Grövelsjön och vandra in genom den mytomspunna Grötådalen. Sagt och gjort, fyra dagar senare satt vi helt utpumpade på varsitt stenblock med 25-30 kgs ryggsäckarna stöttade mot nästa block...
Vi hade vandrat i åttatimmar och stenblocksterrängen hade bara blivit jävligare och jävligare ju längre från leden vi kom. Vårt mål på att ta oss 20 kilometer redan första dagen kändes väldigt långt bort. Det var några hundra meter till nästa tjärn och båda två hade en outtalad vilja att slå läger redan där. Vi han inte mer än att resa tältet och krypa in förren vi sov… Det "Lilla Helvetet" hade sugit musten ur oss totalt och brorsan somnade utanpå sovsäcken med kläderna på.
När vi tittade ut på morgonen var det ganska blåsigt och rätt kallt. Vi var båda fortfarande mycket trötta, så vi bestämde oss för att stanna vid tjärnen hela dagen och vila upp oss. Efter frukosten tog vi våra UL-spön och började traska iväg.
	Det var ingen lätt uppgift att förflytta sig ens utan ryggsäck. Stenblocklandskapet varvades av stenar med en diameter på mellan 0,5 och 4 meter. Efter några hundra meter stannade vi och började fiska oss hemåt.
Det gråa vädret i kombination med den hårda vinden gjorde att landskapet kändes ganska ogästvänligt. Vi förstod att det eventuella fisket skulle bli svårt och ingen av oss visste ju om det ens fanns någon fisk i tjärnen?
Vi hade precis fiskat oss runt en liten udde när brorsan skriker till… - Jag har en!
Jag rusar snabbt dit för att få en idé om vad det kan vara för typ av fisk. Efter en utdragen fight på det lilla 2-7 grams spöet får jag se fisken i det klara vattnet. - Det är en feting aborre; skriker jag.
Två minuter senare har Daniel landat resans första fisk: en Aborre på 1 kg. Med nytt själförtroende knallar jag tillbaka till mitt spö. Jag hinner knappt få ut den lilla spinnaren i vattnet innan det smäller till vid vattenytan. Med ett helt sanslöst explosivt hugg nyper en storöring draget. Den gör en tokrusning rakt emot mig och avslutar med ett lågt 2-3 meter långt hopp innan den lossnar… Wow, tänker jag när linan ligger slak på vattenytan och spinnaren sakta sjunker till botten. Jag kan inte låta bli att associera till det Steelhead fiske jag har fått uppleva på min Chile resa under våren.
	Med ett leende går jag tillbaka till Daniel och berättar vad som har hänt. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka till tältet och käka innan vi fortsätter fisket.
Under tiden fisken halstras färdigt och potatisen kokar klart spricker molntäcket upp mer och mer. - Det börjar lukta fluga; säger jag och tittar på Daniel som nickar instämmande. Mätta och laddade sitter vi nu allt mer avklädda och tacklar våra flugspön. Vinden har lagt sig, det är varmt i luften och vi har sett några Rogensländor kläcka i viken.
Vi hinner knappt komma hundra meter längs tjärnen innan de första vaken börjar synas. Vi tittar på varandra, flinar och delar på oss. Daniel börjar smyga mot vaken. Jag går en kringgående rörelse och fortsätter längs land.
	Det tar inte många minuter innan det börjar vaka överallt. Jag sätter mig ner på huk och börjar kartlägga en örings revir. Efter en stund känner jag mig ganska säker, jag inväntar nästa vak och presenterar försiktigt min fluga fem meter längre fram i fiskens tänkta bana.
Jag väntar… och efter några sekunder ser jag fisken rulla upp och suga i sig min fluga. Med ett blixtsnabbt mothugg rättar jag upp spöet i 45 graders vinkel och leken kan börja. Fisken känner direkt att något är fel, den stannar upp och det slår tvärnit. Sekunden senare startar fisken sin tjurrusning, på typiskt Femundmarkavis, rätt ut i tjärnen. Jag håller upp spöet och ser ändan på min fluglina försvinna ut genom spööglorna. När tio meter backing har passerat stannar fisken upp och jag kan börja drilla hem fisken.
	Efter några minuter landar jag min första Femundmarka öring, en otroligt vacker och välgödd fisk på ca 1 kg. Jag lösgör försiktigt flugaa, låter fisken återfå sin frihet och siktar på nästa fight.
Vid brasan på kvällen kan jag och Daniel summera ett av våra livs bästa fiskedagar. Vi har fått ett femtontal fiskar var med en medelvikt på ca 7-8 hg.
Tight lines… [Jonas Nordigårds] Boka en resa till platsen för reportaget eller köp en "Guide utan Guide" genom oss på Edgeflyfishing. Fler bilder från platsen finns i [Galleriet]