| Sightfiske
efter stor fisk i klara vatten är alltid en utmaning som jag
lätt faller för. När Manni Svensson som driver den
konstgjorda strömmen ”Norrbyströmmen” tillsammans
med Peter Lindstrand erbjöd mig och någon till från
Edgeredaktionen att komma förbi och prova fisket i deras konstgjorda
ström var det därför lätt att bestämma
sig.
Projektet med att bygga Norrbyströmmen inleddes
vintern 2006 och idag har man skapat en ca 700 meter lång
ström med sju pooler som sammanflätas av mindre strömpartier.
Strömmen får kontinuerligt nytt vatten via ett rör
som leder in vatten direkt från Motala ström. Vattenkvaliteten
är mycket bra och kombinationen med den ljusa sand och stenbottnen
som sällan håller djup över 1-1,5 meter gör
det mycket lätt att se i stort sett all fisk i de övre
poolerna. Den nedersta poolen är större och har en mörkare
”bäverdammskaraktär” vilket gör det lite
svårare att se fisken i den poolen. Å andra sida är
den poolen ett trevligt avbrott från de övre poolerna
då den kräver lite mer smygande och en bäckfiskeliknande
taktik.
Johan och jag sammanstrålade runt lunch och
tog direkt våra spön och gick upp på höjden
i Pool 1 för att få en överblick över vad vi
hade att fiska på innan vi inledde vårt fiske. Snabbt
stod det klart att det var ”snuskigt” mycket fisk i
poolen. Johan bestämde sig för att försöka på
en fin regnbåge i 2-3 kilosklassen som såg ut att vara
i perfekt kondition. Fisken verkade inte inställd på
ytsök så en Phesant Tail Nymph fick bli förstavalet.
Minuterna senare tappar Johan första fisken… Jag bestämde
mig för att söka vidare, Manni hade ju berättat om
stora fiskar på 5-6 kilo, och fortsatte nedströms mot
nästa pool.
Runt kröken hittar jag min favoritpool, Pool
3, en mellanstor och delvis strömsatt pool som höll betydligt
fler större fiskar än vad jag såg i ettan. En fin
öring gick och nymfade i gräskanten i ett litet bakvatten
längs den strömsatta poolkanten. En röd Klinkhamer
fick bli mitt vapen och inom loppet av ett lyckat kast sitter fisken.
En öring i vildfiskkvalite på runt 2 kilo vilar lugnt
i handen efter någon minuts fight. Under fighten får
jag syn på tre fina bågar som ligger på runt 5
kilo och som står mitt i strömmen där den är
som starkast. Nu börjar det bli spännande och för
säkerhets skull byter jag tafsmaterial till en nötningstålig
och starkt 0,23mm tafsspets i fluorcarbon då det ligger storsten
utströdda i hela poolen. Jag vill inte råka ut för
tafsbrott när jag väl lyckas kroka fisken jag bestämt
mig för att lura. Självklart drabbas jag av den kittlande
tanken att ta fisken på torrt men efter en dryg halvtimmes
försök med olika varianter på flugor ger jag upp.
Jag satsar på istället på ett normalt säkert
kort och sätter på en Double Legs med en kraftig 10:ans
krok samt flyttar mig lite snett nedströms för kunna fiska
flugan på bästa vis.
Redan första kastet reagerar den en bågen positivt på
flugan men den väljer att vika av och ställa sig i utgångspositionen
precis när jag förbereder mig för att sträcka
linan i ett mothugg. Spänningen stiger och några kast
senare sitter en av de största på kroken! Oj vilken resa!
Bågen stiger direkt upp till ytan och exploderar i ett sidosprång
på runt tre meter. Mitt delikata men samtidigt kraftfulla
7’6’’ #4 spö med Biofibreklinga böjer
sig som ett u när jag sätter maximal press. Det tjuter
i rullen och samtidigt som jag försöker öka bromsen
smäller vevhandtaget till min tumme. Aj aj aj… det gjorde
riktigt ont tänker jag. Inom loppet av en sekund återfår
jag fattningen och ser fluglinan försvinna från rullen
i snabb takt. Plötsligt har jag en spölängd backing
ute och fisken är bara någon meter från klivet
ner till nästa pool. Det är ett fall på någon
meter ner till pool 4 och jag gör mig redo att byta position
så inte fluglinan ska fastna i gräset eller något
av träden om fisken rusar vidare. Då, utan förvarning,
stannar fisken upp och jag börjar snabbt att pressa fisken
samtidigt som jag pumpar hem och vevar in så mycket lina jag
kan. Jag känner mig rätt säker på att bågen
är ”säkrad” men minuten senare släpper
flugan från fiskens mun… Tystnad…
Efter någon halvminuts återhämtning checkar jag
flugan och till min stora tillfredställelse visar det sig att
det är ett perfekt kroksläpp, ingen böjd krok, och
jag känner mig trygg i vetskapen att jag inte pressat fisken
för hårt. Shit happens tänker jag och ger mig på
nästa båge. De andra två av de stora visar sig
vara helt ointresserade av mina försök så efter
en stund satsar jag på de mindre och ger de större någon
timmes vila innan nästa försök.
Fisket är löjligt bra och efter några
timmars fiske har vi tillsammans landat tiotalet fisk med ett medel
på runt 2,5 kilo. Bågarna är generellt stora och
i en kvalitet som är långt över svenskt P&T-medel.
Öringarna finns i mindre varianter men de är å andra
sidan alltid i utsökt skick.
Efter en fikapaus går Johan ner till Pool
6 och hittar dagens fluga. Innan sista strömmen står
ett stort antal fina bågar som jag själv inte lyckades
med att intressera vid ett tidigare försök. Men Johan
har ett hemligt vapen, ett haröra med guldskalle i miniformat,
som visar sig oslagbar. Johan landar säkert åtta-tio
bågar på samma fluga och i samma pool inom loppet av
en timme. Med en vikt på 2-3 kilo är det ett klart minnesvärt
bågefiske. Mitt fokus ligger fortfarande på att hitta
rätt fluga för de stora i Pool 3 och jag passar på
att ögna igenom en av Johans flugaskar i hopp om att hitta
ett lämpligt vapen. Johan rekommenderar en svävande Maraboufluga
med sillverögon och roströd/svart Chinelle kropp. Känslan
av att hitta rätt kommer direkt och jag beger mig av mot 3:an.
Jag tar höjd och smyger mig närmare.
Fiskarna står kvar i samma starkströmhåla så
jag placerar mig så jag kan fiska flugan med bästa möjliga
presentation. Flugan sjunker sakta på vägen mot bågarna
och jag sträcker försiktigt linan så flugan sveper
förbi precis framför den bågen jag bedömer
som störst. Utan tvekan hugger fisken min fluga och nästa
resa kan börja. Även den här bågen är
explosiv men inte i samma utsträckning som den första.
Några lufthopp senare får jag in fisken i poolens grundare
parti där strömmen övergår i lugnvatten. Det
känns säkert och jag är tvärsäker på
att den här bågen strax ska vila i mina händer.
Lennart Hultin, som fick en sen inbjudan, och Manni kommer närmare
för att beskåda fighten och självklart… så
lossnar flugan igen! Den här gången blir jag lätt
irriterad men lugnar mig snabbt när jag även denna gång
ser att det rör sig om ett perfekt kroksläpp utan någon
böjd krok eller avsliten tafs.
Med vetskapen att det bara är en av de stora kvar tar jag beslutet
att vandra vidare och vi går gemensamt ner till
7:an.
Nedre Poolen är kanonfin med gott om vegetation
och en mörk botten som gör det svårt att se fisken.
Johan landar ganska omgående turens vackraste båge på
sin superfluga. Det är en fisk på runt tre kilo med fenor
i vildfisk klass. En båge som vi tyvärr inte han fota
då den valde att kliva tillbaks medan jag letade den perfekta
bildvinkeln...
Senare på kvällen blir det tid för
vakfiske då fisken plötsligt börjar äta på
ytan mer frekvent. Vi får några öringar och bågar
var innan vakfesten dör av. Manni visar mig en ny förtyngd
grön fluga som jag snabbt tigger till mig i tron att det är
den perfekta flugan för att landa den sista av de tre större
bågarna. Väl där och några kast senare attackerar
fisken flugan. Jag stramar upp linan och festen kan börja.
Några fina rusningar senare står det dock klart att
fisken är felkrokad… flugan sitter precis nedanför
fettfenan och det gör fisken betydligt svårare att kontrollera.
Efter en stund är fisken redo att lyftas upp och vi tar några
bilder innan fisken får gå tillbaka. Oavsett felkrokningen
är jag helt nöjd. Det har varit en kanondag som har bjudit
på ett varierat och aktivt fiske med goda möjligheter
till selektivt fiske där man kan välja vilka fiskar man
vill ha.
En stund senare går solen ner och vi beger
oss till lodgen tillsammans med Manni för att summera dagen.
Lodgen är nybyggd och visar sig hålla absolut toppklass.
I efterhand ångrar jag att jag inte valde att ligga kvar när
jag hade möjligheten. Manni är en berest herre och efter
att vi delat några av våra bästa fiskeminnen med
varandra tackar vi för oss och åker hemåt.
Information:
Norrbyströmmen kan hyras dygnsvis av grupper och då ingår
boende på lodgen.
Priset ligger på 8000kr per dygn och då får man
vara 8-10 spön.
Det finns även provdagar där man kan vara upp till 6 spön
för 1000kr per person.
Man får, om man vill, behålla en fisk per person och
dygn.
För vem?
När det gäller mig själv känns det som att en
dag vid strömmen är helt lagom då storleken på
vattnet begränsar omväxlingsmöjligheterna om man
stannar längre än ett dygn. Jag kan tänka mig att
kompisgäng eller företag som åker en eller två
gånger per år är en mycket intressant kundgrupp
för Norrbyströmmen.
Besöksvärt?
Absolut, Edgeflyfishing.com rekommenderar ett besök. Norrbyströmmen
är ett av Sveriges roligaste P&T-vatten och får anses
som klart prisvärt om man är en full grupp som håller
sig till ett dygns fiske och ligger kvar över natten.
Läs mer om Norrbströmmen på:
http://www.norrbystrommen.se/
|
