Tittar upp mot forsnacken och börjar känna att det är dax att börja fiska, förflyttar mig upp mot nacken och ser mig omkring efter en djuphåla och lägger ut.

Det kommer ett hugg omedelbart, jag gör mothugg och sätter direkt press på fisken, men det räcker inte.

Aspen gör en tjurrusning ner för strömmen och går ner mot den fruktade kurvan.

Det enda jag kan göra är att bromsa maximalt för att försöka få hejd på den innan den kommer runt kurvan och hoppas hoppas hoppas……

Men det räcker inte. Som så ofta när det är nystigen grov asp man jagar.

Jag bestämmer mig för att gå upp till Superyellow 0.28 (7,6 kg) för att kunna sätta en hårdare press på fisken.

Lite moloken över att ha tappat årets premiärfisk drar jag mig upp till forsnacken igen och fortsätter att fiska, det tar inte mer än 2 - 3 minuter innan det är dags igen.

Den här gången tar den på min sida av forsrännan och fighten kan börja. Den gör en obehaglig rusning ner mot kurvan och jag känner rysningen går genom ryggen (INTE IGEN).

Jag sätter direkt max press på fisken och den stannar bakom en sten 5 meter före kurvan.

Börjar nu att pumpa fisken mot mig för att få in den i det lugna selet, men fisken har helt andra åsikter och sätter av uppför strömmen.

När den kommer upp till övre delen av selet vänder jag in fisken och sätter återigen stenhård press på spöet.

Den här gång går Aspen mot mitt håll och jag får in fisken i den lugnare delen av selet.

Efter 10 minuter börjar fighten att ebba ut och jag landar en nystigen asp på 5,9 kilo, Efter ett par snabba bilder låter jag aspen gå tillbaka.

Jag får ytterligare 4 fiskar runt 5 kilo under den följande timmen och aspsteget börjar avta.

Jag packar ihop och åker iväg för att få en bit mat och ladda upp för kvällsfisket med drömmen om att knäcka mitt personbästa på 8,2 kilo.

Men den här gången skall det ske på fluga...

Tight Lines

[Mats Larsson]

Fotnot. ( Svenska flugfiskerekordet på asp ligger vakant på 4.5 Kg )