Det är sista veckan i maj, vattenståndet är högt och
fiskaktiviteten är mycket låg.
Jag har inte sett ett vak på hela dagen, men å andra
sidan förväntar jag mig inte att se något vak heller. Harren kommer
inte igång på allvar förrän om två-tre veckor och jag är bara ute
efter en sak idag, stor öring.
Varje år under sista veckan i maj och första
veckorna i juni kan man ha ett kanonfiske efter fin öring. De största
ligger på upp till strax över kilot.
Jag har fiskat i en timmes tid utan att
känna någonting på min E-12:a. Ska jag krypa till korset och knyta
på en Muddler, eller ska jag ta några kast till?
Det har under alla mina fisketurer i Ogströmmen
varit en sport för mig att ta fisken på torrfluga. Sanningen är, att
jag under i stort sett alla tänkbara väderförhållanden och årstider
har jag lyckats att fånga fisk på torrfluga. Så inte ger man upp efter
en timmes harvande med flugspöet.
Jag fiskar mig nedströms och kommer allt
närmre ett av mina favoritställen. Vid Bölglosmyrkitten ligger en
djuphåla som bildats av att forsen gör en kraftig sväng, vilket har
gröpt ur forssidan.
Som alltid när jag fiskar av hålan närmar
jag mig den korta, snabba polen rakt från insidan av svängen. I juli,
augusti kan man ha ett riktigt fint harrfiske här, men nu har harren
inte ställt sig i strömmen än och det är lugnt vid vatten ytan. Vattnet
forsar fram ganska snabbt i poolen och jag fiskar med en extra lång
tafs för att flugan inte skall sugas under av strömmen lika fort.
När jag gör mitt 10:e utkast och flugan
flyter med strömmen, tycker jag mig urskilja ett svagt blänk. Var
det en fisk som gick upp och ångrade sig? Jag presenterar flugan tre
meter ovanför blänket och väntar… flugan flyter perfekt… Slurp! Plötsligt
rullar en stor och fin öring upp och suger i sig min E-12:a.
Jag krokar blixtsnabbt fisken som lugnt
ställer sig i strömfåran och tjurar. Jag "känner" lite på öringen
genom att spänna upp spöet. Den står kvar och spjärnar emot helt lugnt.
Jag tar två steg närmare forsen, vevar
in lite lina, drar öringen något uppströms och emot mig. Därefter
vänder jag blixtsnabbt spöet nedströms och fisken vänds neråt. Öringen
gör några snabba rusningar i poolen och bestämmer sig sedan för att
gå nedströms.
Efter några intensiva minuter landar jag
den vackra våröringen 30 m nedströms. Den väger 1,1 kg och är i kanon
kondition. Jag håller fisken i min hand några sekunder innan jag sänker
ner fisken i sitt rätta element och låter den återfå sin frihet.
