Dagen förflöt och dom enda fiskar vi såg var ca 200 meter utanför Seapool, det utlovade ruskvädret hade förvandlats till klarblå himmel och mängder med solsken. Under eftermiddagen började det visa sig en del fisk i systemet, från "Old man's place" till seapool, Jag och Appel fastnade vid Barret, där två fiskar visade sig med jämna mellanrum. Trots våra tappra försök att reta någon av dom till hugg, visade dom föga intresse för våra flugor. Under tiden hade Lennart gått ner till seapool, för att där visa övriga fiskare hur man enklast simmar i seapool :)

Vi bestämde oss att bryta för dagen och ta en tidig sömn, för att kunna gå ut riktigt tidigt på måndagen, dock kom då Appel med ett moterbjudande bestående av middag med övriga tillbehör, som vi inte kunde motstå.

Trots den sena middagen ställde jag klockan på 04.30, för att vakna upp till ett av dom värsta regnväder jag sett, efter 2 sekunders övervägande ställde jag om klockan till 07.00.

Måndag morgon

Nu var vädret helt perfekt, kyligt och disigt samt att vattnet hade stigit en del, snabbt ihop med grejorna och ner till homepool för att fiska på en fisk jag såg kvällen innan

Lennart började med "Garagenacken" under tiden som jag fiskade mig neråt, när jag kommit ner till ankarcrona, kommer Lennart och frågar om han kan kliva i övanför, så vi fiskar oss nedströms medans vi snackar om andra fiskeminnen. När jag kommit fram till inloppsströmmen på barret tror jag hjärtat ska stanna, den fetaste jä..la laxrygg jag sett går upp och synar min fluga noggrant. Jag lägger ytterligare ett par kast med olika fart på flugan, och för varje kast stiger pulsen som den bara gör vid laxfiske. Ingenting händer.

Jag fiskar tubfluga med en 10-12 cm vinge, dax för byte till mindre fluga, jaha askarna på land. Jag vänder mig om till Lennart och förklarar var fisken står, han lägger ett kast strax ovan ståndplatsen, "PANG" och Lennart ropar "FAN VA DEN TOG HÅRT" I samma sekund far fisken rakt upp drygt en meter, och detta bara 4-5 meter från mig som då står utvadad till midjan, JISSES.... nästan samtidigt säger vi båda "Den är över 20Kg". Fisken rusar nedströms 15-20 meter, där den gör en tvärvändning och simmar uppströms och stannar 6-7 meter från oss, efter 10-15 sekunder har den bestämt sig för att ta en riktig resa nedströms, men efter bara några sekunder släpper flugan.

Tomheten efter tappad storlax önskar man inte någon.

Vi sätter oss ner på bänken och bara tittar ut över vattnet en lång stund, 5, 10, 20 minuter, vem vet... När vi repat nytt mod, ger sig Lennart ner till seapool medans jag går upp till homepool för att hämta mina askar och dra en ny repa. Jag fiskar av homepool medans jag funderar över det jag bevittnat, jag kommer fram till ankarcrona, där jag lägger ett kast rakt över mot flytbryggan, då det ännu en gång dyker upp en obehagligt bred rygg, och synar min fluga under ca 10 meter. Jag blir som paralyserad med förra laxen i åtanke, och glömmer bort allt med att stoppa flugan, eller att sätta fart på den.

Jag väntar någon minut efter mitt tidsperspektiv, vad nu det är värt efter efter dessa upplevelser, jag sätter ordentlig fart på flugan över den troliga ståndplatsen, ingenting händer.

Jag provar ytterligare ett par gånger innan jag denna gång byter fluga, jag lägger ut och sätter fart på flugan igen, flugan passerar ståndplatsen 8-10 meter, nähä tänker jag, i samma ögonblick kommer ryggen upp 3-4 meter bakom flugan, denna gång i betydligt högre fart.

En stöt i spöt och ett stort plask vid flugan sedan helt stilla.

Jag gör ett par försök till men ingenting händer, känslorna svallar och jag går upp och sätter mig under den stora eken, där jag kommer på mig själv med att småskratta, och inser att detta är just varför vi fortsätter fiska.

Dagen fortsätter utan någon större dramatik, jag går mest runt och njuter av atmosfären som finns vid Emån, Lennart har ett kortare påslag i seapool, troligtvis av en öring, han hoppar över simturen då vi snart ska åka hem.

Vi tar en fika, lyfter på hatten för Emåns laxar och ger oss av hemåt

[Mats Larsson] 02-06-07