![]() |
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Vädret är lätt mulet, vinden obefintlig och duggregnet ger vattenytan en känsla av total ro. För 10 minuter sedan gled vårt plan in för landning vid Kukaksavo, 7 km nedströms från Tjuonajokk, och all vår utrustning är snart urlastad ur De Haviland Beavern (legendariskt Bushplan) vi flög hit med. Vi skall under de fyra kommande dagarna förflytta oss med gummibåt från Kukaksavo ner till Kaitum, fem mil nedströms. Vårt ”storfiskarteam” består av brorsan Daniel, polarn Andreas, jag själv samt vår Kaitumguide ”Gaddo” (Kenneth) från Kiruna som under tjugo års tid guidat och paddlat gummibåt i Kaitumälven. Efter en att ha vinkat av vår pilot börjar vi fixa ihop vår utrustning. Båten skall pumpas, kläderna fiskeanpassas, all utrustning skall sorteras och slutligen paketeras i gummibåten. En viktig del av förberedelserna på båten är en roddarställning som surras fast i båtens bakdel. Ställningen används av Gaddo för att han på ett säkert sätt skall kunna lotsa oss genom de många forsar vi kommer passera under vår tur. Under de sista veckorna har vi alla byggt upp en förväntan och nästan mytisk känsla kring vattnet. |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Vi glider ut i vattnet och Gaddo berättar att det är tio minuter tills vi skall ta vårt första strandhugg. Vi landstiger på en liten ö och på vardera sida har vi två fina lugnstryk som avslutas med en kort forssträcka. Gaddo berättar att han när han stannade till här med ett franskt par tidigare i sommar hade de fått ett trettiotal harr över femtio centimeter precis här. Efter Gaddos lilla utlägg fick vi alla den där speciella ”Här-finns-fet-fisk-känslan” och vi fixade snabbt ihop våra flugspön medan vi leende spanade ut över vattenytan. Kaitumälven har ett ”ginklart” vatten
och man har i stort sett hur långt siktdjup som helst. Karaktären
på älven är stora sel med kortare forsar och nackar.
Den större fisken håller främst till i de lugnare partierna
och konsten är att veta vart gropar och stenar ligger någonstans,
för där står även merparten av fisken. Dessa två flugor sviker i stort sett aldrig och
fisken tar dem oftast gärna torrt även om den kanske inte
äter vid ytan för tillfället. Daniel lyckas efter en ganska intensiv fight landa turens
första ”riktiga” harr. Gaddo tycker vi skall grava harren och vi andra instämmer. Efter att vi fileat harren ger vi oss av nerför älven.
Gaddo berättar att Daniels rekordharr bara är strax över
medel här. Han kallar alla harrar på kilot eller strax under
för ”Standard”.
|
||
| ”Efter
Gaddos lilla utlägg fick vi alla den där speciella Här-finns-fet-fisk-känslan” |
||
|
||
|
|
||
|
||||
|
|
||||