Helikoptern landar på Sanddynen och tjejerna lastar av…

Klädseln är viktig om man skall kunna njuta ute på vårisarna, inget kan förstöra en skön dag på isen så mycket som frusna fötter eller blöta kläder.
Vi har valt att satsa på tunna underställ i syntetmaterial närmast kroppen, ull eller syntet sockor på fötterna, microfleece eller fleecetröjor som förstärkningsplagg och mellan lager.
Ytterst använder vi flytoveraller och fodrade gummistövlar för att minimera risken för att vätan skall tränga in till kroppen.
Vi har alla möjliga typer av fiskespön med oss, från små haspelspön med UL rullar på till mer ordinära pimpelspön och små mormyrskaspön. Jag bestämmer mig för att satsa på ett ganska ordinärt pimpelspö med 0,25 lina, ett rödingblänke och en fluga som upphängare ca 20 cm ovanför blänket.

Efter lunchen gör vi oss redo för vår första fisketur. Stugvärden har kört fram en skoter med dubbla slädar påkopplade, där vi packar på motorisborrar, skryllor, renskinn och annan nödvändig utrustning för en lyckad eftermiddag på isen. Vi tränger ihop oss bland utrustningen och färden ut på sjön tar sin början.
Det står ganska snart klart för oss att det ligger riktigt mycket vatten på isen. Utblåset på skoter ligger under vatten, och skotern låter precis som en utombordare när vi plöjer fram genom vattenmassorna.
Efter en dryg halvtimme har vi nått vårt mål vid en av holmarna ute på sjön.
Vi lastar av och skotern lämnar oss ensamma. ”Gäddis” är riktigt på hugget och håller redan på att starta den ena motorborren när vi andra plockar fram pimpelspöna.
Isen är runt en meter tjock med ett slasklager ovanpå, men med renskinn och flytoveraller och gummistövlar är det inga problem att hålla vätan borta.

Harr och akvariekänsla
Under första halvtimmen händer ingenting. Det känns lite snopet att ha rest över nästan hela Sverige för att ligga och kolla blänket fladdra runt helt allena nere vid botten. Och som så ofta i fiskesammanhang händer det när man minst anar det. Jag har precis bytt ut mina vita magotts mot blå och har inte släppt ner blänket mer en någon meter när ett riktigt rödingmonster gör ett hårt tillslag på mitt rödingblänke innan den försvinner igen.
Jag känner adrenalinkicken direkt och de övriga i gruppen tänder till av min nyvunna entusiasm. Rödingen visar sig inte mer men det dröjer inte många minuter innan Gäddis får första fisken, en harr på strax över halvkilot. Han hade lockat fisken till hugg genom att slå blänket i botten så att det rört upp bottenslammet.

Vattnet i Råstojaure är extremt klart och det är inga problem att se när harrarna simmar runt våra blänken och gör sporadiska tillslag, på antingen upphängarflugan eller maggoten under blänket.
Känslan av att min ligger och pimplar i ett akvarium är påtaglig när du ser allt som händer under dig och spänningen och frustrationen innan huggen utmynnar ofta i mer eller mindre högljudda kommentarer från fiskaren.

Till en början får vi uteslutande harr och vi börjar spekulera i varför inte rödingen visar sig. Stefan och Uffe, vilka båda är från Kiruna, förklarar dock för oss att rödingen är en mycket nyckfull fisk. De säger att dagens scenario är typiskt, man ser först inte en röding och helt plötsligt smäller det bara till och man kan få hur många som helst.

Vattnet på isen oroar oss dock en aning, ett gammalt talesätt säger nämligen att rödingfisket inte kommer igång på allvar förrens istäcket släpper vid sjöns landlinje och flyter upp till ytan, vilket lämnar istäcket torrt.

Efter ytterligare några timmars bra harrfiske kallar Stefan in oss till holmen, det är dags för middag.

Röding och kompisfiske
Vi slår oss ner på våra renskinn runt Stefans lilla kök. Han skickar över torkad renbog, jag karvar av en bit, skickar vidare bogen och serverar mig själv en iskall öl. Stefan har förberett en viltsoppa med Aioli och hembakat tunnbröd som inte lämnar något att önska och vi får alla en välbehövlig paus på Råstos slasktyngda våris.
Efter den utsökta vildmarksmiddagen beger vi oss ut på isen igen, alla med siktet inställt på första rödingen.
Jag agnar min krok under blänket med en mask och två maggot och återupptar mitt första hål där jag den stora rödingen tidigare på dagen. Jag bankar blänket i botten, slammet yr upp, men inget händer.

Plötsligt skriker Preethe till och sekunderna senare ser jag henne landa dagens första röding. En fin bit på runt halvkilot. De flesta av oss drar upp våra beten och flyttar oss närmare Preethe's hål, ett beteende som varit regel snarare än undantag när någon fått fisk under dagen.
Enligt Uffe är det en klar fördel om man sitter tillsammans och pimplar, fisken har då alltid ett nytt bete att attackera och vi håller kvar stimmet inom gruppen.

Snart har vi fått upp ett tiotal rödingar, alla med en vikt mellan 4-6 hg. Det är en otroligt fin kondition på fisken och den orange/röda färgen från de nylandade rödingarna lyser upp i snön runt oss.
Efter någon timmes utmärkt fiske hör vi stugvärden komma med skotern, det är dags att åka hem.

Harren tar över
I stugbyn väntar en varm vedeldad bastu och alla har häftiga historier att berätta om när just deras största fisk visade sig, tvekade och tillslut slukade betet framför ögonen på dem. Råstojaure och vildmarken i området kring sjön lämnar en klar längtan att återvända hos både mig själv och de andra deltagarna.

Vi fiskade i området under 4 dagar, vädret var omväxlande men mest vackert. Våren är generellt sett en ganska stabil tid med lite vind. Man bör dock ha klart för sig att vädret här uppe kan vara fruktansvärt tufft. Landskapet är väldigt flackt och börjar det blåsa finns det inga skogar man kan söka skydd i. Det gäller att ta sig till en stuga så fort som möjligt eller gräva ner sig till stormen bedarrat. För fiskare som saknar fjällvana rekommenderas jag definitivt en guidad tur.

Jag upplevde att fisket var väldigt bra oavsett vart vi åkte. De flesta stora harrarna på runt 8-9hg togs faktiskt i närheten av stugbyn. Det finns även en massa småsjöar runt Råstojaure som nästan alla håller fisk. Man bör också komma ihåg att Råstojaure är källflöde till Råsto Etno som blir Lainioälven när den rinner ihop med Taava Etno några mil längre norrut. Vi provade inte sjöns utlopp själva men denna är med största säkerhet en hot spot.

Det verkade som om harren hade ett övertag i sjön. En gäst jag pratade med i stugbyn berättade att för 20 år sedan var det i stort sätt bara röding man fick.

Vi valde att flyga ut, men det finns även skoterleder som går till stugbyn. Jag rekommenderar dock den typen av skotertur endast för riktigt fjällvana skoterförare.

Information

Råstojaure ligger ca 10 mil norr om Kiruna.

Vi var uppe v.18 och valde att åka tåg över natten vilket kostar ca 1200kr per person tur & retur från Uppsala.
Tfn till Tågkompaniet: 020-44 41 11

Väl framme i Kiruna hämtade Ulf Blomkvist (Vildmarksservice AB) upp oss vid tågstationen.

Turens kostar ca 8500kr per person inkl helpension 4 dagar.
Maten och service lämnar inget att önska och fisket är bland det bästa Sverige har att erbjuda.

Resan kan bokas direkt genom oss här på Edgeflyfishing, maila oss eller ring Jonas på 070-6310444

Skotern plöjer fram genom
vattenmassorna

Det är mycket kul både
att se när fisken tar betet
och att dela med sig av upplevelserna

Solen tittar fram när vi äter
lunch på en av Råstojaures småholmar

En smörgås av hembakat lapptunnbröd och rökt renbog
är en smaksensation man ej bör missa

Stefan bjuder oss på
viltsoppa med Aioli