Dags för avfärd,
gummibåten är lastad
och alla är redo för äventyr

Våra övriga deltagare i fisketeamet, mina goda vänner Tajana och Regis Gerard från Frankrike, har vandrat iväg nedströms och vi beslutar oss för att se vad vi kan finna uppströms. Det är blåsigt och lite kyligt så vi avslutar vår första fiskedag efter bara några timmar med ett ganska blygsamt facit på 5-6 harrar runt 35 cm och en liten gädda som vi fick på spinnare.

Dagen efter stiger vi upp tidigt, det är första dagen på vårt äventyr och alla är sugna på att sjösätta gummibåten samt en självlänsande gummikanot som vi skall testa under de kommande dagarna. Vi lastar snabbt all tyngre utrustning i gummibåten och sjösätter våra farkoster. Lanioälven flyter här uppe ganska lugnt och man kan utan problem se både harr och sik när man glider fram och spanar ut över älven med sina polaroidglasögon. Öringen är dock ganska sparsmakad så här högt upp i älven.

Under kommande dagar är tanken att vi skall paddla en tre/fyra mil innan helikopter kommer tillbaka och hämtar hem oss. Fördelen med att paddla ned för strömmen är att man utan större ansträngning kan förflytta sig med all packning till ett nytt ställe när man känner att det är dags att finna nya fiskevatten. En annan trevlig sak med att paddla på älven är att det i Lainio är tillåtet att fiska från båt, vilket gör att man kan sitta och fiska med UL-haspelspön samtidigt som man förflyttar sig.

Vi är alla multifiskare och har med oss både flugspön i klass 4/5 samt små lätta UL-haspelspön på 1-10g. Jag har även packat med ett lättare klass #8 flugspö ifall att vi får se några laxar som är på väg mot lekplatserna längre ner i systemet. Ulf Blomkvist, på Vildmarksservice AB i Kiruna, som har arrangerat turen var här två veckor tidigare och en av deltagarna fick då en lax på 5,2 kilo, något som vi givetvis hoppas på upprepa under vår tid på älven.

När jag fiskar på en plats som denna har jag alltid en liten ryggsäck med mig, i säcken packar jag ner min systemkamera, extra film, förstärkningsplagg, något att dricka, en större box med flugor och en med spinnare samt små wobblers. Allt läggs ner i en vattentät säck för att skydda utrustningen om jag ramlar i när jag vadar. På sidan av ryggsäcken fäster jag mitt UL-haspelspö medan jag flugfiskar eller vise versa. I bröstfickan på min jacka lägger jag lite tafsmaterial, flytmedel samt en liten ask med flugor och en med små spinnare och wobblers. Jag är nu mobil och kan lätt förflytta mig eller växla fisketeknik om det exempelvis börjar blåsa kraftigt och det bara känns drygt att stå och kämpa med flugspöet. En annan stor fördel med att använda sig av en ryggsäck istället för en fiskeväst är att du bär med ryggen och inte med nacken, vilket gör att du får en bättre hållning och orkar fiska längre.

Efter bara någon kilometers paddling lyckas jag landa en fin kilossik i kanoten. Den högg i ett lugnsel på en av Bios små Spiderspinnare i färgen silver/blå. Det känns kul att få en sik då fransmännen aldrig har sett sik i svenska vatten och vi beslutar oss för att spara den till middagen under kvällen då det är en helt enastående matfisk. Resan fortsätter och vi stannar vid varje plats som ser intressant ut, det slår oss ganska omgående att Lainio är otroligt jämn i sitt fiske och det spelar i stort sett ingen roll vart vi stannar för fisket är nästan alltid lika bra. Medellängden i den här delen av Lainio ligger på runt 35cm och fiskpopulationen är extremt stark. Vi får dock inte många harrar över 40 cm den första dagen.

Solen lyser dygnet runt och vi har ingen aning om vad klockan är när vi går och lägger oss eller när vi beger oss av nästa dag heller för den delen. Anledningen till detta är att vi har lämnat ifrån oss samtliga klockor i Kiruna samt avtalat med Jesper om att han absolut inte får berätta för oss vad klockan är. Fördelen med att ta bort ”tidsfaktorn” när man är ute är att man släpper kontakten med omvärlden helt och blir av med allt vad stress och tidsscheman innebär. Efter en dag eller två har man anpassat sig till läget och lyssnar helt på vad kroppen tycker, är man trött sover man, hungrig äter man och om man är fiskesugen fiskar man.

Sandåslandet är ett fantastiskt och storslaget öppet landskap, men ju längre nedströms älven vi åker, ju mer ökar vegetationen och med vegetation kommer myggen.

Halva gruppen sover ute vid elden den andra dagen och jag avslutar (klockan är 05:00 berättar Jesper vid hemkomsten) med att landa en harr på +50 cm på en spinnare innan jag går och lägger mig på mitt liggunderlag vid elden. Jag använde denna kvällen inget myggmedel då jag hade en ”myggjacka” med nät för ansiktet och beslutade mig för att sova med enbart den. Efter en stund vaknar jag av att jag har dreglat i myggnätet och saliven smetats ut mot min kind. Äckligt tänkte jag, torkade mig i ansiktet och tog därefter av mig mygghuvan och lade min skaljacka över ansiktet i stället, vilket till en början kändes som en bra idé då solen redan stod högt på himmelen.

Jag vaknar flera timmar senare och har då ingen jacka över ansiktet. Myggen har kalasat på mig i flera timmar vilket syns väl. Mina vänner skrattar gott åt min olycka när vi sitter runt elden och äter frukost.

Ju längre ner i systemet vi kommer ju mer börjar öringen att tillta. Det blir även större och djupare lugnsel, vilket gynnar den större fisken. Vi upplevde alla att fisket var mycket bra i den övre delen men den där riktiga ”storfisk känslan” infann sig aldrig då vi saknade de riktiga djupselen och hålorna som större fisk ofta vill ha i närområdet. Den tredje dagen stannade vi vid huvudet av ett riktigt långt och stort sel, både jag och de andra kände inombords att läget här var ett annat, vi la ut våra torrflugor med stor spänning och efter bara några sekunder har Regis krokat den första harren i kanten av en djup strömfåra. Fisken visar sig vara närmare 55 cm och vi andra känner direkt att det börjar bli allvar. Vi fortsätter vårt fiske och kan efter en stunds fiske konstatera att vi fått ett tiotal harrar runt kilot.

Efter selet ändrar älven karaktär, den blir snabbare, djupare och vi får ca en öring på tre harrar. Öringarna är guldbruna, otroligt vackert tecknade och vi får ett flertal runt kilot. Vi får även gott om laxsmolt vilket borgar för att möjligheterna till Lax börjar bli bättre.

Tyvärr så lyser laxen med sin frånvaro men vädret spricker upp och vi får en fortsatt mycket trevlig tur. Jag gick även iväg på ett eget litet äventyr en av dagarna då jag besökte två sammanhängande tjärnar några kilometer från älven i hopp om att de kanske skulle hålla röding eller några feta fjällöringar. Men den enda fisk jag fick var gädda, i och för sig tre stycken på mellan ett och två kilo på mindre än 15 minuter, vilket inte var dåligt, men gädda var inte mitt primära byte den här gången.

Sammanfattningsvis får man säga att Lainio är ett mycket intressant vatten som vi alla kände att vi ville återkomma till.

Information

Vi åkte tåg upp från Gävle till Kiruna vilket kostar 3600 kronor för en trebädds kupé.

Väl framme i Kiruna hämtade Ulf Blomkvist på Vildmarksservice oss vid tågstationen

Från att vi vart hämtade vid tågstationen till att vi kom tillbaka till Kiruna så hade vi helpension med boende och guide.
Priset för resan ligger på 8795kr/pers och då ingår allt.

Vill ni boka en liknande resa kan ni kontakta Vildmarksservice AB i Kiruna på tfn 0980-29178 eller maila oss på resor@edgeflyfishing.com

Vill ni göra turen i egen regi rekommenderar jag att ni kontaktar Vildmarkservice AB för tips om hur ni skall gå till väga.

Regis med en av de många fina
öringar runt kilot fångade
på vår resa

Vi har lånat med oss Gaddos
klassiska jättestekpanna
som han alltid har med på
sina Kaitumturer

Vi hade ett fantastiskt fint
fiske vid en av nackarna
efter ett större sel

Längre ner i Lainio blir det
mer fart på vattnet och det
är forsfiske dom gäller

Kanoten vi hade med oss
fungerade över förväntan
och den finns numera
med på önskelistan