Den 13 april 2005

Havsöringsfisket i Emån håller absolut toppklass och det är lika underbart varje gång man lyckas boka ett fiske vid strömmen. Bästa sträckan är de tre kilometrarna som ligger närmast havet i anslutning till Ems Herrgård. Flera mer eller mindre framträdande Edgemedlemmar hade bokat fiske till påskhelgen och även jag hade lyckats få en dag under det mytomspunna påskfisket.

Jag åkte ner dagen före mitt fiske och ägnade eftermiddagen åt att umgås med mina vänner samt till att rekognosera lite på nedre kilometern av strömmen. Det gick runt 65 kubik vilket jag upplever som en helt okej vårvattenföring. Det kom lite isflak mellan varven men kanterna på strömmen var till största delen isfria. Vädret var soligt och varmt vilket ledde till viss oro. Fisken kan nämligen vara trög när det överstiger 1010 hPa, och nu var det 1022 hPa. Grabbarna som satt och mös i solen vid uteplatsen briefade mig på läget och det stod klart att fisket hade varit trögt men vädret i kombination med det sociala hade å andra sidan varit desto bättre.

Fisket vid Em är, som vid de flesta vatten som håller mycket fisk, mycket socialt och man har även en reglerad fisketid, 07:00-19:00, som ytterligare främjar det sällskapliga banden under vårfisket. Vi bodde gemensamt i stora flygeln på herrgården och boendet där håller mycket hög standard.

Jan-Ove Appelgren, Global Moderatorn Appel i forumet, är ett levande lexikon när man talar klassiska laxflugor. Det gick några timmar åt att bara lyssna och lära i samband med att jag checkade in i mitt boende. När klockan var 17:00 hade vi suttit till bords i några timmar och då frågade jag Appel om han inte skulle fiska idag? Han gav ett snabbt och skojfriskt svar på bred värmländska att det var för tidigt. Halv sex skulle han börja sitt fiske och han var inte ett dugg orolig för att fiska blankt, vilket de flesta andra hade gjort under dagen. Jaha, tänkte jag, väl medveten om att Appels erfarenhet av Emfiske överstiger de flesta andras med hästlängder, så det kändes inte alls som en omöjlig uppgift.

Halvtimmen senare hade Appel placerat sig i Homepool och det kändes mycket lovande till att börja med. Jag lämnade min, fortfarande fisklösa, vän efter en stund och begav mig uppströms. Mats Larsson på Edgeflyfishing, och Tomas Lasu, Lasu på forumet, stod och fiskade vid Pikepool och Oldmans place så jag traskade upp för att få en lägesrapport.
Det hade gått trögt och det syntes att det inte var mycket av vare sig tro eller fiskkänsla kvar i dem den här dagen. Vi halkade snabbt in på annat intressant, som resor och utrustning, medan vi pustade ut och bara satt och njöt i solen på bänken mitt emot garaget.
Efter en stund kom Appel upp och gjorde oss sällskap. Han hade inte gett upp utan skulle allt visa oss så snart han tagit en kort paus. Jag valde att avvika och begav mig tillbaka mot herrgården.

Halvtimmen senare kommer Appel gående över gården och redan på 50 meters avstånd fäller han första kommentaren: - På tok för lätt! Värmlänningen hade fått fisk!, och det var ingen tvekan om att han skulle vrida om kniven i såret på de fisklösa.
Efter en lagom sen kväll med många skratt så gick vi och knöt oss, och för mig var det premiärdags om några timmar.

Vårens första fiske
Efter en stadig frukost så gick vi ut på verandan. Frosten låg vit på backen och det knastrade lite lätt ner vi tog de första stegen på gräsmattan. Spöstacken utanför och ett par kvarglömda vadare hade blivit vackert patinerade av nattkylan. Fiske är för mig är upplevelser och morgonfiske är alltid en speciell känsla.
Tomas Andersson, Global Moderatorn T.A. i forumet, slog följe uppströms och en stund senare så var vi redo att gå en repa i Blackwater Pool. Morgonsolen reste sig snabbt på himlen medan T.A. visade sitt favoritstryk. Jag la ut några bågar innan jag fortsatte mot mina egna favorithål en bit uppströms. Morgonen bjöd på strålande väder, men ingen fisk.

Jag hade två exemplar av min favorittub, Tonåringen, med mig i asken. Laddad med en rödeloxerad VMC krok så är det mitt giftigaste vapen under vårfiske i Em. Säsongen före blev det en blänkare på runt fem kilo på samma fluga men i idag kände jag inte tillstymmelsen till hug. Vattenytan bröts endast av nedflytande isflak och vid tiotiden började man känna att det hade varit fint med någon form av signal att fisken var på gång. Stonepool är en av mina favoritpooler och jag fiskade av den metodiskt och med samma känsla som alltid – nu smäller det, nu smäller det, och så vidare…

T.G och Berit som är medlemmar i forumet kom traskande på andra sidan och precis då så small det! Jag sträcker upp linan och nästan omgående så visar sig en spegelblank fisk i ett majestätiskt hopp. Gött!, tänker jag och drillar fisken vänligt men bestämt. Jag skriker något till vännerna på andra sidan så att de inte missar fighten. Kort därefter backar jag upp några meter på land och landar fisken i en grund vik. Jag tailar fisken och beundrar min fångst i några sekunder. Det är en nystigen havsöring i perfekt kondition och jag beslutar mig för att behålla den då jag lovade min fru en fin matfisk innan jag lämnade henne och barnen.
Jag fiskar en timme till utan känningar innan jag traskar ner till herrgården. Äran är räddad och det känns alltid tryggt att ha landat en godkänd fisk.

De andra i flygeln håller på med packning och städning. De har beslutat sig för att ge upp och fara hem under eftermiddagen då flera av dem har långt att åka. Jag och Ola Pettersson, Global Moderatorn OP i forumet, ska stanna kvar tills fisket slutar och OP beger sig av på en ny tur nästan direkt efter att jag satt mig ner för att äta.