Text och foto: Jan Faltin

Det är säsongens sista dag och jag bestämde mig för att fiska efter havsöring. Vinden blåste för en gångs skull nästan ingenting alls och det var en perfekt dag för eftermiddagsfiske. Jag fick en ide om att pröva fisket i Anråsån och i dess mynning eftersom jag inte fiskat här på ett par år.

Efter att jag löst fiskekortet så var jag då äntligen framme vid den lilla ån, ett krondike uppe i Norrland. Jag tog mig en promenad runt ån, men bestämde mig genast för att detta inte var min typ av fiskeplats så jag sökte mig istället utanför mynningen mot ön som låg strax utanför.
Här fann jag genast rätt miljö för oss som fiskar efter havsöring, en perfekt leopardbotten med gott om växtlighet av tång samt mycket av de bytesdjur som öringen älskar.
Det var bara två personer till som fiskade just nu vilket vi tyckte verkade konstigt eftersom väder och vind var helt perfekt. De berättade att fisk hade varit synlig bara en bit ut så jag sa skämtsamt att det är bra om ni lockar in dom med spinnutrustningen så att jag får dom på fluga istället.

Jag tacklade upp mitt flugspö och satte på min Tångudds Special, en fluga som jag uteslutande använder till mitt havsöringsfiske och som gett mig stora fångster.
Det har gått så långt att jag bara har den i min ask samt en variant i svart för kvällsfisket.

Nu såg jag att en öring hängde efter spinnfiskarens drag men den ville tydligen inte hugga så jag frågade om det var okej om jag prövade med fluga istället, vilket det var. Jag lade ut ett kast på runt 20 m och jag han bara ta hem linan ett par meter då min första öring satt på kroken. Men storleken var inte godkänd så den fick gå tillbaka igen. Efter en stund var det dags igen, fisk nummer två satt på kroken, men också denna var för liten i storlek. Jag såg flera fiskar längre ut men det skulle säkert dröja innan dom närmade sig så det var bara att sätta sig ner med en kopp kaffe och avvakta.

Efter en stund lämnade dom två andra fiskarna ön och jag hade hela stället för mig själv, - vilket drömläge! Efter att jag fiskat någon timme så hugger det till ordentligt och det känns direkt att fisken är större. Efter en stund så kan jag landa en öring på 55-60 cm längd vilken jag behåller då flugan hade satt sig långt ner i tungan.

Det dröjer innan det händer något mer, solen går sakta ner och skymningen sänker sig mer och mer. Men så ser jag att fisk hoppar längre in mot land, så jag vandrar runt och över ön för att inte skrämma fisken. Jag står och spanar över vattnet, och helt plötsligt så ser jag hur flera fiskar jagar runt, men här är det inte frågan om småfisk, jag blir förvånad när jag ser hur stora dom är. Jag lägger ut kast efter kast men dom verkar inte bry sig det minsta om min fluga och det bildas allt större virvlar när fiskarna vänder efter att ha synat av min fluga. Men eftersom jag inte vill ge mig så nöter jag på en stund till och plötsligt stramar till ordentligt.
En av de stora öringarna är krokad men den släpper en stund senare. Det återstår inget annat än att sätta sig ner och överblicka skådespelet. Det blev trots allt en värdig avslutning på havsöringsfisket och att sitta här på klippan och se dessa fiskar på knädjupt vatten känns väldigt speciellt, så här i slutfasen.