– En Gäddjävel!?
Och sedan tar vi en hel del gädda i dessa sjöar både på spinn och på nymfer under dom kommande dagarna. Men mina vänner får fina harrar även på sina flugspön och dom tar sina rekord och är jättenöjda. Vi skall fiska mera här säger jag.
Jag har lovat killarna att dom skall få komma till en rödingsjö som ligger någon mil bort, men att det hänger på vädret om det kommer bli fisk eller inte. Vi vaknar till en härlig förmiddag så planer för att vandra iväg görs direkt till morgon kaffet. Det är varmt och myggen är hungriga när vi vandrar mot vårt mål rödingsjön. Det är en rejäl vandring som vi gör för att nå denna lilla sjö, den ser inte mycket ut men den ruvar på en hemlighet.
Jonny får hugg i sitt första kast- (spinnare.) Andra kastet sitter den! och upp får han sin första röding. Och nog känner jag mig nöjd med att vi får se att sjön innehöll vad jag lovat. Under kvällen får vi uppleva en vindstilla fjällsjö som kokar av rödingvak men dom är svåra att lura till hugg, vi kör alla med flugspö nu. Vi får dom på torra nattsländemodeller och kläckare. Mot natten så kommer vinden och ett lätt regn börjar, det är dags att vandra mot vår harrjokk och sovsäckarna. Även fast det regnar så är myggen under vandringen hemåt helt galna av hunger. Vid lavun stupar tre rejält trötta fjällfiskare, efter ett snabbt dopp i jokken´s sköna vatten ligger vi sedan i tältet och gör en pastamåltid som vi sköljer ned med en kall öl. Det är jobbigt att göra dessa långa avstickare men efteråt så känns det så himla skönt att ha utfört vandringen. Får man sedan fisk så är ju det ett stort plus men det gäller nog att också se själva vandringen som något fint och njuta av det vackra under tiden man vandrar.

Dagarna går och varje dag får vi kämpa mot stridbar harr i jokken. Det ser ut att bli en fin kväll, så jag säger att vi skall nog prova sjöarna. Nicklas väljer att ta en vilokväll så det blir Johnny och jag som blir bjudna på Harrdans vid sjöarna, vi får fina fiskar på våra torrflugor och sätter vi på en nymf så smäller det nästan direkt och många tafsspetsar går av (gädda.)
Johnny får sin största harr, en fin firre på prick kilot, killen är så nöjd. Vi kastar tills solen går ned bakom berget och då nattkylan kommer så vandrar vi åter mot lavun. Där brinner en eld och bredvid sitter Nicklas och njuter. Vi berättar vad han missat, vak och Harrdansen.

Det är våran näst sista dag och jag undrar om vi orkar vandra till ett osäkert kort, enligt rykten skall det finnas öring i en sjö några kilometer bort men vi får inget veta om vi inte själva går dit. Jodå alla är vi nyfikna på vad sjön döljer i sitt vatten. Vandringen dit blir som vanligt svettig och jobbig, vi tar ofta paus för att hämta kraft för nästa kulle som vi skall ta oss över. Vi är lite osäkra var exakt på kartan vi befinner oss men där framme skall sjön ligga, vi ser ingen sjö. En älgko reser sig och lunkar sakta bort på en myr när hon får syn på dessa lustiga filurer. Orkar vi ta en kulle till, då kanske vi ser sjön. Vi ser att det växer lite gles björkskog och det är där sjön borde ligga om vi är var vi tror på kartan. Så får vi syn på något blått mellan björkarna SJÖN. På avstånd ser vi redan dom första vaken på andra sidan sjön, vi sätter oss för att pusta ut och samla kraft inför fisket. Några rejäla vak gör dock att denna vilostund blir inte särskilt lång. Jag går ned och vadar sakta ut i strandgräset, linan dras från rullen. Ett kast framför vaket Sluurp! Spröt bugar sig tungt vad är det? Rör sig i mitt huvud. En fin harr kommer in glidande och jag kan lossa flugan (en fläckig Goddard med några ben framtill.) Det var en fin fisk över kilot. Jag vispar till med spöet för att få ut lite lina för att kunna göra ett längre kast, flugan landar fem meter ut och det är inte mer än 50 cm djupt Sluurp! Va??? högg samma fisk jag släppte nyss är min första tanke. Tunga gungningar går igenom spöet upp i min arm in i ryggraden och signalerna fångas av min hjärna som inte fattar något? En bred rygg plöjer i spegelbilden som gungar bort i vågorna. Jag fattar nu att detta inte kan vara samma firre jag nyss släppte för denna är enorm. Jag får sakta in den och kan med min hand under den lyfta upp en harr på 57 cm. Jag lyckas få Johnny att sluta fiska och komma för att ta några bilder på denna tjocka mörka vackra harr. Fenan är som ett segel när jag reser den. Vi fiskar vidare och Nicklas och Johnny får fina harrar, ingen fisk vi får väger under 1 kilo. Ute i spegelbilden ser och hör vi rejäla vak, det är ett drömfiske. Jag går runt sjön, i inloppsflödet får jag tillfälle att fiska på fisk jag först ser och sedan lägga flugan förföriskt framför. Jag drillar fisk. Jag drillar fisk. Jag drillar fisk.
När jag går runt sjön ser jag mindre vak men dom vill inte ta, kan det vara öringen tro? Jag ser en rökpelare stiga från kullen vi valt till kaffe plats, det är som en tavla tänker jag. Jag fortsätter att gå runt sjön ute på en liten udde vakar det tunga slurpningar. Jag knyter på en kläckare med frigolitkula, den kan nog likna en kläckande nattslända tänker jag. Nästan omgående försvinner flugan i ett vak, medans jag drillar fisken fortsätter dom andra att vaka. Jag försöker se vilken som är störst och åt vilket håll den vakar så att jag inte tappar bort fisken. Vaken är långsamma först kommer slurpet sedan ryggen och fenan upp ur ytan. Det är bara att välja sedan vilken som skall få flugan framför sig. Drömmer jag eller? Nä myggen biter mig så jag vet att jag är vaken. Vi drillar fisk tills vi skäms. Alla har vi fått dansa med harr.
Vi äter innan det är dags att vandra tillbaka, solen håller på att gå ned så nu är det svalt och skönt att gå. Dagen vi skall flyga hem vräker det ned regn fjälljokkarna och sjöar stiger till ny mått. Vi har haft blandat väder under vår vecka och det är skönt. Vår fjällvecka har givit oss alla tre något att bära med oss i minnen.

Vikten på den stora harren borde ligga på strax under två kilo, sjöharr är grövre än sina syskon som kämpar mot jokkens strömmande vatten, annars är den nu klassiska G Westrin tabellen över längden på harr en bra våg.

Rödingsmyg
Efter en arbetsvecka, tvätt och ompackning så är det dags igen.
Nu skall jag ta dig med på fantastiskt spännande men samtidigt frustrerande rödingsmyg.
Jag skall under tio dygn ensam njuta av fjäll lugnet, det är faktiskt skönt. Visst är det trevligt med en god vän vid sin sida men att vara ensam är inte heller så dumt.
Jag får beskedet från helikopterpiloten att det kanske inte går att flyga ända upp till min sjö, det är dimmigt och det regnar ganska rejält så sikten är inte den bästa. Vi får prova säger piloten, så följer vi bilvägen och järnvägs spåret på låg höjd för högre kan vi inte flyga på grund av sikten. Gps'en visar att vi ändock är på rätt väg genom landskapet. När vi flyger in över Kaitumdalen så spricker det upp, regnet upphör och sikten blir något längre. Det skall nog gå vägen säger piloten. Vi stiger upp mot ena fjällsidan och där ligger den blåa fläcken på kartan. Ensam står jag nu och ser maskinen fara iväg. Jag sätter upp mitt tält och börjar koka kaffe, det är en sån där sak som jag bara måste göra innan allt med fisket skall börja. Jag tar sedan spöet och går ett upptäckarvarv runt sjön för att hälsa på sjön. Mot kvällen är det dags att smyga lite på dom första vaken. Det är mindre öringar och mindre röding som vakar friskt och jag lyckas lura några på en myggimitation, alla får simma ut igen i det klara vattnet. Jag sitter på en kulle vid sjön första kvällen och suger i mig rödvin ur kåsan och till det smaskar jag på räkor, varför svälta bara för att man fjällfiskar? Nästa dag vaknar jag mitt i en tavla. Min sjö är spegelblank och snöklädda berg syns i spegelbilden, kaffet blir sagolikt gott denna morgon. Allt sker sakta och lugnt under dagen mot eftermiddagen så är det lite fiskesug som börjar göra sig tillkänna. Jag sätter på västen och går runt sjön till sidan som är lite vindstilla, det är en svag vind över sjön som krusar ytan. Då kanske den större rödingen vågar sig in mot land för att frossa på kläckande nattsländor? Jag ser bara några enstaka vak långt ut i kanten mellan krus och blankvatten. Efter någon timme känns det svårt. Då ser jag inne i en vik ganska långt bort några ringar på ytan som sakta gungar bort. Snabbt går jag mot viken och under tiden jag går så ser jag flera vak av samma kaliber. Jag hukar mig i strandriset och väntar in vaken för att se hur fisken simmar och äter. Jag byter fluga till en liten myggimitation, synar tafsen så att inga lustiga knutar kommit till i vinden. Spöet skickar ut flugan dit den ska, jag drar lite för att visa att här finns det godis på ytan. Väntar.
En virvel vid flugan visar att något var där och vände, jag drar lite igen i flugan. Då försvinner den, spöet bugar och linan far av rullen med ett sus. Strax kan jag släppa en fin röding på kilot. Vaken upphör och efter många kast med torrfluga så bestämmer jag mig för att prova en liten nattsländepuppa, jag fiskar helst torrt men kan inte hålla mig. Efter ett antal kast har jag lyckats få tre fina rödingar alla runt kilot, en var på 1,2 och den behåller jag för att äta. Nästa dag vandrar jag iväg till ett vattendrag som ligger en bit bort och där ser jag två tält på sjöns ena sida, genom kikaren ser jag att det är fyra gubbar som sitter och pratar ute vid en eld. Jag följer sjöns motsatta strand för att slippa stöta ihop med en massa folk, jag är på ensamfiske. Jag sitter och dricker en öl och spanar efter vak och när allt stämmer en bit bort i en vindkant så sisar sig ringarna från ett vak och det återkommer då och då på lite olika avstånd från varandra. Jag sätter mig i läge och väntar. Vaken har upphört? Kanske kan jag locka med lite fluggodis ändå? Jag lägger ut min nattslända på ytan vid vindkanten och rör den sakta, låter den vila osv. Då får jag ett påslag av en fin röding på kilot som rusar som en vilde mot djupet. Efter en stund kan jag pillra loss min fluga och släppa den, lyfter på hatten och ger den en tanke av tacksamhet för vårat möte. Kort därefter får jag en liten pigg öring på samma sätt.
Jag reser mig från stenen jag sitter på för jag är på väg till en utloppsström från en större sjö en bit bort. När jag når dit har det börjat falla ett lätt regn och skymningen är på väg även om det inte blir mörkt så avtar ljuset, det är bra för då kan den större fisken våga bli lite mer aktiv. Jag får här ett par mindre öringar och tappar en fin fisk, runt kilosstrecket uppskattar jag den till. Jag har fiskat och vandrat i flera timmar nu, det är natt. I björk skogen skrämmer jag iväg en älg som jag bara ser rumpan på då den med ett brak försvinner genom björksnåret. Detta år har lövmaskar slagit till hårt på växtligheten och det är inte många blad kvar på träd och buskar och dess spinntrådar får man i ansiktet hela tiden när man skall ta sig igenom björksnåret. Följande dagar följer på samma vis mysfrukost, viloläge och fiskdrill. Jag vandrar runt bland alla sjöar i närområdet för att spana efter större vak, min hemmasjö är nog bäst, men jag vill ändå vandra runt och prova. Ett nytt vatten ger en viss spänning när man lägger ut flugan på ytan.
Mot natten börjar det att regna rejält, det öser ner. Vinden skakar mitt tunneltält rejält men det står stadigt för jag har stormmattor med sten på. Den natten blir nästan sömnlös på grund av ovädret, det rycker och smattrar av stormvinden och regnet. Under kommande förmiddag så avtar vinden, och även regnet avtar i styrka. Jag bestämmer mig för att ta mig ur sovsäcken innan jag får panik av att ligga och titta i tälttaket timme efter timme. Läsa en bok hjälper men tillslut så måste jag fiska oavsett väder.
När jag sticker ut huvudet utanför tältdörren frammåt kvällen ligger det ett dimlock över fjället.
Kaffet värmer och en liten wirre gör livet härligt trots att sommaren har blåst bort från fjället. Det är inte många grader nu i luften jag väljer att gå till en vik där jag haft ett kanonfiske tidigare under veckan. Jag provar först lite torrfluga men byter sedan till en nattsländepuppa som givit mig rödingkontakt tidigare under veckan. Puppan som jag fiskar hem med korta långsamma drag fiskar ca: två meter under ytan. I tredje kastet stöter något till i flugan innan det suger i, det är en kort och fet röding på 1,5 kg. Snabba bilder tas i strandvattnet innan jag håller den så den får simma ut igen. Det är kallt, ska jag skita i detta nu?, ska jag vara nöjd?
Nä jag tar några kast till, då händer det jag väntat på. Spöet bugar sig och i ytan en bit ut ser jag hur en bred röd buk vänder. Det är en drömfirre som klippt flugan, min puls stiger kvickt.
Tafsen på 0,15 gör att jag tar det rejält lugnt under fajten. Sakta kommer den in mot min hand och upp ur vattnet föser jag en röding som är så röd. Jag gör dess lidande kort med min präst. Jag sätter mig på en sten. Att fortsätta fiska är inte att tänka på jag har fått min drömfirre. Stegen mot tältet är sköna, det tynger 2,6 kg härligt i näven. Kanske pratar jag för mig själv, det märker jag inte mitt i detta rus. I det sämsta tänkbara väder tar jag en mängd med bilder på fisken och mig själv med självutlösaren, efter en stund bleknar sakta dom magiska färgerna bort. Min dröm skall jag grava och njuta av på hårt bröd och en kall öl till detta.
Hoppas du hört myggsurret och känt doften av kokkaffet.

Tips:

Att fjällfiska, var skall man åka? Ta fram kartan över området du vill gästa och försök se vad den kan ge dig för information. Sjöar, mindre bäckar och strömmande vatten mm.
När du sedan valt plats och kommit dit så tycker jag att om du/ni har fysiken så försök att ta er runt i området där ni ligger och utforska, kolla alla tänkbara små bäckar och mindre sjöar. Huvud regel: Är det bara djupt nog så kan det hålla fisk, spana efter vak.

Jag har funnit några smultron ställen genom åren vissa håller jag extra hemliga hoppas du kan ha förståelse.