Väl framme vid sjön så fick vi våra svar, vattnet låg spegelblankt, sjösandsländorna kläckte och fisken vakade!
Händer och knän började skaka när man såg ryggar från fisk på runt 70 cm som bröt ytan och vissa verkade till och med större! Allt är perfekt och inget kan gå fel... trodde jag, men visst kunde det göra det...
Mina vänner började med att pumpa upp sina ringar i rask takt medans jag riggade mina spön, ett utrustades med en clear intermidiatelina och en sjösandslände nymf och det andra spöet med flytlina och en torrmodell av sjösandslända.
Nu var det bara att hoppa i och bege sig ut på jakt. Ringen pumpades upp och gjordes startklar och jag drog på mig vadarjackan och kollade så att flugboxar och tafsmaterial var med så inget var glömt. Just som jag skall vända mig om och greppa spöna så hör jag ett konstigt ljud?, ett sorts vinande som låter som en punka på en cykel, hoppas inte det kommer ifrån min ring, utan hellre ifrån bilen - tänkte jag. När jag lyfte på ringen så var det ingen flytring längre utan så lång ifrån flyt man kan komma...

Jag höll på att bli galen, detta får inte hända en dag som denna!
Jag bet mig själv i tungan för att inte få det nervösa sammanbrott som var riktigt nära!
Veckorna innan lät jag en god vän låna ringen och just nu så var han inte en god vän i mina tankar längre, åh!!! den funkade innan han lånade den, han fick bli syndabock!!
Det var den enda trösten jag kunde hitta i denna stund... men vad skall jag göra nu då? Jag vill ju fiska? Den enda chansen till bot var antigen en flaska whiskey eller att åka till Hökensås sportfiskcenter och låna en ring av dom. Det fick bli den hårda vägen dvs. att ta sig till Hökensås fiskecenter.
Med tunga steg och en fastbränd bild i hjärnan på dessa vakande fiskar man såg när man anlände så var det bara att bita ihop.
Väl framme vid fiskeshopens disk så fick jag lyssna till dom ännu tyngre orden som jag absolut inte ville höra nu; - "vi hyr inte ut ringar längre"... Nu skulle dom snart få bevittna en "vuxen" människa gråta... men jag bet ihop ytterligare en gång och såg andra utvägar... laga går ju alltid men det måste torka några timmar... Men vad gör det jag kan ju fiska lite ifrån land under tiden!
Snälla som dom är på Hökensås så gav han mig en lagningssats till flytringar helt gratis och nu var det bara sätta igång och laga!
Hålet smetades över med smörjan i tuben och lagningslappar trycktes på sedan fick två kartongbitar och fyra peanger användas till att klämma fast lapparna på plats och låsa det så att det skulle sitta riktigt under torkning processen.
Medan jag väntade in att det skulle torka i dom tre timmar som det stod i bruksanvisningen så fick det bli lite landfiske.

Jag gick ner till strandkanten, vadade ut och började mitt fiske med en nymf, det var väldigt vacker utsikt, en strålande sol och en del fisk som visade sig, nu kändes det som man var tillbaks i matchen igen!
Men lite avundsjuk var man ju när man såg sina vänner guppa runt utanför, men det é lugnt för det är ”bara” två timmar och 58 minuter kvar tills jag sitter därute och DÅ skall dom tas!

Virveln
Jag lägger ut ett kast längst en vasskant och låter flugan sjunka, när jag ser tafsen sluta bryta ytan så vet jag att nymfen ligger på botten och jag börjar försiktigt att ta hem den.
Sakta men säkert stiger flugan mot ytan och när den fiskats upp till ytan låter jag den sjunka igen. Den här tekniken brukar löna sig när fisken är aktiv på sjösandsländenymfer som är på väg upp i ytan för att kläckas.

Flugan hinner knappt sjunka igen innan jag ser en gigantisk virvel och det stramar till i linan, jag hinner knappt lyfta spöet innan fisken är ute med hela fluglinan plus 20 meter backning….därute börjar fisken nu att gå runt och stånga,och min första tanke var att det är en större öring!
Jag börjar att pumpa in fisken som sakta men säkert kommer den närmare och närmare, nu var det endast tio meter mellan mig och kanske min livs största fisk, då visade fisken ännu en kraftansträning och gjorde en lång rusning till! Men denna gång mot en vass kant så ja fick ta i så det knakade i grejorna och lyckades stoppa den endast ett fåtal meter i från vassen… efter ungefär fem minuter så kommer fisken in till mig och jag fick första glimten på storleken och ”den é stor” skriker jag till mina kompisar och jag vågar inte försöka stranda för det är massa vass runt om kring och håven kan jag glömma för den är på tok för liten. Jag får försöka att greppa den med det berömda ”bowlinggreppet” tänker jag... Men det gick inte heller för jag fick näven över nacken… fisken är för stor!! Jag bestämmer mig föratt försöka ta den i gälarna men jag hinner inte fram med fingrarna innan den bestämmer sig för ännu en resa!

Nu värker det i armarna av all mjölksyra och fisken får ett ännu utbrott innan jag lyckas brotta in den till mig igen. Denna gången överraskar fisken mig med att rusa snett in mot land rakt in i vassen och tafsen smäller som ett pistol skott…..ÅHHH!! …nu är gråten i halsstrupen igen!
Fisken, som var en regnbåge, låg runt 5-6 kilo med hela fina fenor och var blank som bordssilver…men det är bara att bita ihop, igen!

Det är just sådana här tillfällen som gör fisket så spännande, kampen mellan dig och fisken, ibland går du som förloraren och ibland fisken.

Nä nu var det dags för lite kaffe och sista väntan på att ringen skulle vara ”fit for fight”. Efter ett gäng kaffekoppar och ännu mer spekulationer om fiskens storlek som jag tappa, så vägde den nu runt 20 kilo, ett vanligt fenomen inom flugfisket...

Äntligen var det dags att sätta sig i ringen och bege sig ut till dom fri vattnens levande fiskar som var som torpeder, i alla fall vad man hört. Ringen pumpades upp på nytt, med ett hopp om att det inte skulle komma några främmande och otäcka ljud ifrån innerslangen... men som tur var så verkade det som lagningen höll och jag var evigt tacksam för att mina kompisar och personalen på centret ställde upp och hjälpte mig under denna mörka tid.

Nu när jag väl sätter mig i ringen så kommer nästa käft smäll. Spännet mellan stången och sitsen saknas! Men vad i hela friden e detta tänker jag, hur skall denna dagen sluta!
Det är riktigt klantigt av mig att inte kolla sådana här saker innan men hur min polare kan fått loss detta det fattar jag inte(!?) …för spännet fanns ju när han fick låna ringen!!

Åska
Som tur är, ytterliggare en gång, så har Niklas fallskärmsrep i bilen som får fungera som ett spänne.
Nu löste sig även detta och jag var äntligen på väg ut mot öppet vatten sittande i min nu fullt fungerande flytring med lite nya tillbehör så som exempelvis fallskärmsrep!
Nu spanades det efter fisk som aldrig förr, för nu kan ju inget mer gå fel… tills jag en minut senare hör en kraftig smäll och inser att det är åska på väg hitåt!

Vad har jag gjort för att förtjäna detta! Skall min otur denna dag aldrig ta slut, trasig ring, inget spänne, tappade en storfisk och nu åska!
Plus att Zoran som följde med till affären tappade sina nya polariserade brillor någonstans på vägen mellan min trasiga ring vid sjön och fiskeshopen och detta gjorde honom lite smått irriterad! Och han blev inte gladare av att han när han letande efter sina glasögonen tappar sin nya rulle i backen så att den börjar hacka i gången... det var inte bara jag som har otur denna dag men det var nog jag som bringade den!

Nu var det bara att hålla tummarna att åskan passerade oss och inte kom över oss.
Naturen visade upp ett skådespel med otroligt vackra färger blandat med strålande sol och åska.

Men denna gången verkade det som oturen vände och åskan passerade strax bredvid oss. Detta gjorde susen för det kom en lätt bris som störde ytan lite och fick sländorna att kläcka ännu mer!

Den store
Längre bort i en vik på andra sidan sjön så såg vi måsarna börjat jaga sländor och detta kunde bara innebära att även fisken måste göra det !

Vi paddlade dit i full trupp med sikte på ätande fisk.
Vi möttes av ett tiotal fiskar som bröt vattenytan, den ena större än den andra!
Nu kastades det som aldrig förr. Niklas var den första som fick kontakt med en fisk och han lyckades även kroka den. Hans fisk var till och med större än den jag tappade, betydligt större!
Niklas började sin livs fight med en starkt fisk i andra änden som vägrade ge sig, den gjorde en del lite längre rusningar men tryckte mest längs botten utan att vilja följa Niklas vilja att komma upp till ringen. Efter ungefär 5-10 minuter så fick vi syn på monstret… herregud utbrast vi i kör !
Sicken fisk!!, huvudet på fisken var helt enormt och ögonen på fisken var stora som golfbollar! (nästan i alla fall)
Man hörde på Niklas röst att nu var det nervöst , jag försökte ge honom lite råd att han hellre skulle försöka trötta ut fisken på djupt vatten än att försöka sig på att stranda den bland vass och annat bröte som låg där! Fisken kom upp till ringen och Niklas försökte att få in den i sin håv men det var lika illa som med min plutt håv för denna fisken var inte ett gram under 6 kilo kanske t.o.m uppemot 7 kilos sträcket!

Men Uffe kom med räddningen, en klassisk teleskop håv med ett trekantigt håvnät, nu hade Niklas fördelarna på sin sida men tror ni att fisken fick plats i denna håven… nopp inte i den heller!... Nu började Niklas bli desperat och försökte sig även han med ett grepp om fisken men lyckade inte för fisken var helt enkelt för stor. Efter ytterliggare en tids kamp med ett av Lilla Havssjöns monsterfiskar så fick han nog och tog upp håven och sa till mig; -”Nu eller aldrig” ...och fisken gled in i håven och började vrida sig med halva kroppen utanför. Det var då det hände, flugan fastnade i håvnätet och fisken bände sig loss och simmade ner på djupet. Kvar fanns endast en tom håv ock en lika tom Niklas...
Jag tyckte riktigt synd om Niklas för att han tappade fisken , men Niklas har ett glatt humör och ger sig inte utan efter lite småfula ord så var det bara fiska vidare i jakt på en till!

Två fina fiskar tappade, suck! Men nu var det dags att ändra på detta och Uffe blev den som visade var skåpet skulle stå! Det var hans första gång han fiskade ring och han har endast fiskat fluga ett fåtal gånger innan, fast med stor framgång, och så även denna gång!
Uffe paddlar in närmar land mot en vass där det strax utanför visat sig en del fisk och utrustad med samma vapen som Niklas, en sjunkande lina och en stor Haröra, efter ett par kast så hugger det och Uffe gör ett mothugg som garanterat måste gett fisken ryggproblem!
Uffe, nu mera kallad ”kiropraktorn” säger till mig att han inte tror den är så stor men när den bryter ytan så ändrar vi uppfattning om fisken, det är en fin stor bred rygg som bryter ytan, inga små skvätt här inte!
Uffe vänder på kepsen och börjar att visa fisken och oss hur man skall fighta en fisk och att det är han som bestämmer. Fastän han inte fiskat fluga speciellt länge så är han inte rädd att pressa fisken, för upp skall den! Efter ett antal rusningar så börjar fisken tröttna och även Uffes armar börjar verka men adrenalinet jämnar ut det hela och fisken följer med snällt upp mot flytringen!

Jag paddlar fram till honom för att hjälpa med att bärga fisken. När jag närmare mig så ser jag att han inte pressar fisken av mod utan av nervositet… den blicken han har kommer jag sent att glömma, rädslan och nyfikenheten strömmar ur honom!... Jag för fram håven under fisken och hör Uffe mumla; - ”...Tappa den inte, ...missa inte nu”.

Äntligen lyckas jag göra någonting rätt och får in fisken utan problem. Jag skickar upp håven i Uffes ring och han lägger sig på fisken för denna skall upp! Ögonen på Uffe blir svarta av chocken och han paddlar frenetiskt in mot land i en sorts liggande ställning.
Jag har nog aldrig sett en fiskare som kommit ur en flytring och tagoit sig upp på land så snabbt!
Väl uppe på land springer han upp i skogen fortfarande iförd i simfötterna och är i raskt takt på jakt efter en sten eller pinne för att klubba fiske. Tillslut hittar han ett mindre ”träd” som han avlivar fisken med.
Med glansiga ögon och ett leende som går ifrån öra till öra så är Uffes största regnbåge på fluga ett faktum och synen av honom med en fisk på 4,3 kilo i ena näven och en gigantisk pinne i andra handen samt med grodfötterna fotfarande på plats gör att vi andra inte kan göra annat än att skratta!

Norrmannen
Nu kändes allt på topp och det enda som saknade nu var att spräcka nollan själv. Det är fortfarande en del fisk uppe utanför samma vassrugge som Uffe tog sin fisk så jag smyger närmare men är tvungen att bromsa in lite då en annan landfiskare har ställt sig utvadad bredvid vassen. Jag paddlar lite längre ut för att inte störa honom eftersom landfiskare har företräde vid sjön. Det tar inte många kast innan han krokar en fisk som visar sig vara en fin fisk på runt 5 kg. Landningen var riktigt rolig, det var då stjärnan gjorde entré! Då kom han, Norrmanen, en norsktalande man i 60 års åldern med ett glatt humör på det där speciella sättet som bara norrmän kan vara.
Även han fiskade men hade fått i sig lite för mycket alkoholhaltig dryck så det var inte så mycket fiske ifrån hans sida. Norrmannen beslutade sig för att han skulle hjälpa fiskaren med landningen och det blev en syn för gudarna då även denna fisk fick ett kärleks grep a´la Uffe, inkluderat en språngtur med ett snyggt fall i slutet av språnget! Fallet var en given tio-poängare! Men norrmanen var lika glad ändå, trots vurpan, eller så var han väl lite ”bedövad” i kroppen!
Viken blev fullare och fullare av sländor och det blev även norrmannen uppe på land(fast av alkohol...), nu var det inte bara fåglarna som sjung utan även norrmannen. Det var den ena ”kända/moderna” sången efter den andra...och i sitt dåvarande tillstånd sjöng han helt klart "hellre än bra"!
Vi kunde inte låta bli att skratta för det var en härlig syn och en riktigt skön gubbe!
Nu skulle man ju försöka koncentrera sig på sin fluga som guppade runt bland dessa vakande fiskar med en sjungande norrman i land. Plötsligt sugs min fluga under av en fin fisk som jag lyckas kroka trots allt annat som distraherar runt omkring! Fisken rusar runt i viken och följer snällt med in i håven efter en stunds krigande, detta var en av dom ”mindre” fiskarna med perfekta fenor och helt perfekta proportioner, så här skall dom se ut!

En av torpederna
Efter en snabb fotografering så få fisken friheten och under denna procedur har även Zoran lyckats få en fisk i samma storlek som min, runt 2,5kilo!
Jag snabbar mig att lägga ut flugan igen då en fin fisk är uppe bara någon meter framför ringen. Fisken tar flugan sekunden efter den landar och sen börjar en resa jag sent kommer att glömma! Fisken lägger i en extra växel och sticker iväg i raketfart! Fisken försvinner längre och längre ut och stannar inte en sekund utan bara accelererar hela tiden och nu börjar backningen ta slut. Jag tror inte min ögon... -snälla stanna tänker jag, och jag hinner inte ens blinka innan den är på väg emot mig. Nu gäller det att veva som bara den och när jag väl vevat in all löslina och återfår kontakt med fisken så är den bara några meter i från ringen och då var det dags igen!
Ännu en rusning men lite kortare denna gången ”bara” hela fluglina plus lika mycket backning!
Vad är det jag har i andra änden på tafsen...? efter att ha snurrat runt ringen och gjort mig på gränsen till sjösjuk så får jag upp fisken till ytan. Jag får syn på en enormt vacker fisk med spetsiga fenkanter, helt silverblank och en violett rand längst sidan. Det är det här jag har längtat efter, oavsett om fisken vägde som denna fisk gjorde 3,5 kg eller 1 kg, vilken vacker fisk!!
Jag får upp fisken, den åker in i håven och jag lossar försiktigt flugan, lyfter upp fisken för fotografering och sedan får den sin frihet igen, vilken känsla! ...allt som hänt innan är som bortblåst och min vän som låna flytringen veckan innan är inte längre någon syndabock!

Nu var det dags för lite grillat och en kopp kaffe för att smälta allt som hänt hittills denna ”vanliga” dag, nu är det endast kort tid kvar till mörkret kommer så vi gör ett sista försök innan hemfärden. Ingen fisk vill vara med på varken nymfer eller torrt så vi byter taktik och börjar fiska lite ”fulflugor” istället som visade sig att fungera. Zoran krokar en fisk även denna i samma område som vi alla fått fisk, strax utanför vassen…det visar sig att vara en fin fisk som inte alls vill vika för Zorans 10 fotare i klass 6. Han brottas länge med denna fisken och paddlar längre ut för att följa fisken som verkligen inte vill som han vill. Till slut så paddlar han in till land för att låta den dramatiska kampen få ett lyckligt slut, fisken kommer upp och man hör ett glädjetjut "runt hörnet”. Eefter en stunds fiskande och en tappad fisk för Niklas så beger vi oss inåt land för att "slänga in handduken" för det räcker för idag!

När vi kommer iland så möts vi av en skinande Zoran med en fisk i famnen på 4,5 kg som är fruktansvärd fin. Han var lika tagen som vi andra var av styrkan av fisken i detta vatten!
På hemvägen i bilen så var det ett gäng tysta och trötta grabbar som funderade på alla upplevelse vi insupit under dagen. Det här är det som gör flugfisket till vad det är och som ger oss viljan att göra det om och om igen! Och även en och en annan sjungande norrman livar ju upp stämningen lite extra och allt var nu glömt om hur dagen började för min del!
Det finns bara en sak att säga ”Slutet gott allting gott”

Lite fakta:
I Hökensås specialsjöar är endast flugfiske tillåtet och de har till större delen endast stor fisk på +3kg.
Fiskekorten kostar 260:- och med flytring 320:-
Telefon nummer till Hökensås är: 0502-23000
Eller gör ett besök på deras hemsida på www.hokensas.se
Fisket är bra året runt även under sommaren men då är det nattfiske som gäller!
Det roliga med specialsjöarna är att fisken acklimatiserar sig väldigt fort i dessa sjöar, jag tror det beror på den rika mängd föda som finns i sjöarna! Kvaliteten på fisken är i regel kanon men givetvis kan det förekomma en del fisk med fenskador men det väldigt sällan!
I Lilla Havssjön under Sjösandslände kläckningarna är det helt tokigt mycket sländor, träffar man rätt så har man sitt livs fiske!
Prova detta fiske för det är helt otroligt men glöm inte att kolla flytringen innan, fråga mig jag vet!!