Ørretboms 3 - Island
Film av André Bruns
Produktion: VideoClip/oddproductions


Kameran sveper över ett månlandskap. När som helst kommer månlandaren och med den astronauterna.
Men icke – istället kommer en jeep full med trout bums, öringluffare, eller ørretboms som det heter när de är från Norge.

Filmen vi tittar på handlar inte om Apollo 13, eller om någon Apollo över huvud taget. Det vi tittar på är André Bruns tredje film om och med de norska öringluffarna. Det självklara namnet på filmen är förstås Ørretboms 3 - Island. De två tidigare filmerna har handlat om flugfisket som livsstil och om imitationsfiske, och nu handlar det alltså om Island, sagornas, myternas och vindarnas ö. Och rödingarnas och öringarnas.

Filmens upplägg är enkelt: som betraktare får du följa med som en i gänget. I stort sett berättas historien i kronologisk ordning, Keflavik tur och retur, via rödingströmmar och öringsjöar.

Området som besöks är det isländska höglandet, ett par timmars bilfärd österut från Reykjavik. Här ligger mängder med sjöar och strömvatten utslängda i ett till synes sterilt landskap, till största delen bestående av lavasand och –grus. Steriliteten och den svarta marken bidrar till en utomjordisk känsla, känslan av att vara på en intergalaktisk flugfiskeresa. När blir vi erbjudna sådana?

Filmen präglas av humor och fiskeglädje, och man har inte svårt att förstå de norska flugfiskarnas glädje. Vem vill inte kasta prick på tvåkilosrödingar man hela tiden ser i vattnet?

Gänget med de norska flugfiskarna fångar under sin resa otaliga öringar och rödingar, både i strömmande vatten och i sjöar. Gemensamt för alla vatten är att de på ett eller annat sätt får ett flugfiskehjärta att slå lite hårdare, lite fortare. Vattnet är kristallklart, och omges utan undantag av lika vackra och fantastiska som spektakulära miljöer.

André presenterar fisket på Island med en glädje som inte går att ta miste på. Det skrattas, tjoas och spexas när den ena öringen och rödingen efter den andra krokas. Kanske har vi som utomstående betraktare lite svårt att dela flugfiskarnas entusiasm. Stundtals blir det helt enkelt för mycket.

Många, för att inte säga alla, fiskar är skygga i det kristallklara vattnet. Detta kräver långa och tunna tafsar, men är det verkligen befogat att fiska efter trekilosrödingar i strömmande vatten med klass två-utrustning? Jag tycker inte det och frågade André varför de gjorde det.
André får själv kommentera inslaget och valet av utrustning:

”Jeg personlig er enig i at det KAN være feil å bruke ei #2 stang på stor fisk, MEN hvis man har i tankene at man fisker med ei #2 stang, og presser stanga deretter (hardt), så er det ikke noe uetisk eller tap av tid i kjøringen av fisken. I praksis. Presser man så stanga nesten ryker, og helt hva for eksempel 0,16 spiss tåler, så får man uansett klasse ikke lagt mer press på fisken.

Det er når folk fisker med lett utrustning, og IKKE tør å sette nok press på stanga, at det tar alt for lang tid. Det er jeg helt enig i, Johan. Så moralen er at man må kjenne sin utrustning og vite hva spissmaterialet tåler. Det er DET som setter malen for hvor hardt man skal presse fisken - ikke stangklassen, og det er jeg helt sikker på at du også er enig i. Men du har rett i at man ser alt for ofte fluefiskere som fisker med lette stenger, og som ikke tør å sette nok press på fisken - og da tar det for lang tid, synes jeg også.”

Jag förstår vad André menar, men tycker fortfarande att det är onödigt med den lätta utrustningen. Om situationen kräver t.ex. 0,10-tafs kan det vara motiverat med ett lätt och mjukt spö för att tafsen ska klara påfrestningen. Men 0,16 klarar både #4 och #5.
Till Andrés försvar får vi tänka på att han kör med ett Loop Opti-spö, som är underklassat och egentligen är en trea.

Totalt sett är filmen absolut sevärd. Upplevelserna vi får dela med gruppen under resan är svårslagna, eller vad sägs om flertalet rödingar runt trekilosstrecket och öringar på upp till dryga fem. Strömmar i smala, djupa canyons där öringar av monsterstorlek simmar, så stora att det inte verkar gå att få upp dem. Vi får också vara med om snöstorm och isiga rullar, men det är när gruppen återvänder under hösten. Vädret är dock inget som påverkar fisket. Även i snöstorm hugger öringen.

Filmen bjuder på ett ovanligt användbart extramaterial. På ett enkelt och pedagogiskt sätt förklarar André hur man lyckas med sina fiskebilder. Utan att gå allt för djupt förklarar han hur man ska arbeta med bländare, ljus, vinklar m.m. Tar man med sig tipsen på nästa fisketur tror jag att man kan se resultatet direkt. Bra!

När filmen är slut och jag har stängt av dvd:n sitter en fråga kvar i huvudet: varför i hela världen fiskade André med peruk…?

Johan Nygren
www.edgeflyfishing.com